Jag är så fånig ibland
Alltså, jag vet att vi inte är ihop eller så...
Men nyss upptäckte jag att han ställt sin tandborste bredvid min i tandborstmuggen, och jag kunde inte annat än tycka att det var lite gulligt. Fånigt, jag vet. Men ändå gulligt.
Men nyss upptäckte jag att han ställt sin tandborste bredvid min i tandborstmuggen, och jag kunde inte annat än tycka att det var lite gulligt. Fånigt, jag vet. Men ändå gulligt.
It's just a bootie call
Kanske är det otroligt patetiskt att dricka gröna drinkar(som smakar melon och vanilj, mums!) ensam hemma en fredagskväll.
Kanske är det ännu mer patetisk att ringa ett booty call till sin lover(dejt, kk...ja, kalla det vad fan ni vill) som är ute och super skallen av sig på krogen.
MEN, jag är smått tipsy och väldigt horny och då struntar jag fullständigt i om jag är patetisk. Just nu gillar jag den känslan. Jag hoppas bara att han inte är så full att han glömmer bort att komma hit sen... :S (Eller att jag hinner bli så full att jag slocknar i soffan)
Kanske är det ännu mer patetisk att ringa ett booty call till sin lover(dejt, kk...ja, kalla det vad fan ni vill) som är ute och super skallen av sig på krogen.
MEN, jag är smått tipsy och väldigt horny och då struntar jag fullständigt i om jag är patetisk. Just nu gillar jag den känslan. Jag hoppas bara att han inte är så full att han glömmer bort att komma hit sen... :S (Eller att jag hinner bli så full att jag slocknar i soffan)
3 x sex
Inatt hade jag världens orgie(passande ord i sammanhanget?) av sexdrömmar. Helt sjukt faktiskt. Minns att jag hade sex med åtminstone tre olika killar, i olika drömmar. En av dem var Rafael Edholm av alla människor! Jag menar, jag tänker då aldrig på honom och jag har heller inte sett någon film med honom på jättelänge. Kanske nåt i det undermedvetna som spökar, det brukar väl vara så. Men han var riktigt bra i alla fall, så jag klagar inte. De andra två minns jag inte riktigt vilka de var. Men jag tror att en av dem var en annan känd svensk. Vem vill jag inte säga, då jag inte är säker. Haha...så töntigt av mig.
Vad jag ville komma fram till var i alla fall att jag måste lida av enorm sexuell frustration, eller nåt sånt. För varför skulle jag annars ha (minst) tre sexdrömmar på en natt? Hur blir det nu natten som kommer då, gangbangs med hälften av Sveriges kändiselit? Vi får väl se...
Nu håller jag på att tvätta. Det behövs. Hade verkligen tur för när jag kollade tidigare i dag så var alla fem maskiner i tvättstugan lediga! Det händer aldrig, om man inte bokar flera månader i förväg. I vanliga fall brukar ingen alls vara ledig om man kollar samma dag. Men som sagt, det behövdes tvätta. Ska bli så skönt att slippa urtvättade fula trosor(som borde ha varit bortkastade för längesen!), håliga sockor och de lustiga brallorna som jag har på mig nu. De är ljust beiga, väldigt baggy och lite för korta i benen. De är med andra ord väääldigt gamla. Sjukt sköna, men lika fula. Ser ut som en konstig 90-talsskejtare, inte en sån där snygg ens.
Sist jag tvättade var någon gång före jul, och sist jag lagade mat var på julafton. Idag både tvättar jag och ska laga middag. Jag chockar nästan mig själv. Min mathållning har verkligen varit skum på sista tiden. Antingen restaurangmat, mat på jobbet eller typ...ingen mat. Dags att ta sig i kragen kanske?
Idag blir det i alla fall väldigt lyxiga vårrullar(de med kött, som inte alls är lika goda som de vegetariska...) med nudlar och kanske lite wokade grönsaker. Avancerat...
Grande...hm.
Vad jag ville komma fram till var i alla fall att jag måste lida av enorm sexuell frustration, eller nåt sånt. För varför skulle jag annars ha (minst) tre sexdrömmar på en natt? Hur blir det nu natten som kommer då, gangbangs med hälften av Sveriges kändiselit? Vi får väl se...
Nu håller jag på att tvätta. Det behövs. Hade verkligen tur för när jag kollade tidigare i dag så var alla fem maskiner i tvättstugan lediga! Det händer aldrig, om man inte bokar flera månader i förväg. I vanliga fall brukar ingen alls vara ledig om man kollar samma dag. Men som sagt, det behövdes tvätta. Ska bli så skönt att slippa urtvättade fula trosor(som borde ha varit bortkastade för längesen!), håliga sockor och de lustiga brallorna som jag har på mig nu. De är ljust beiga, väldigt baggy och lite för korta i benen. De är med andra ord väääldigt gamla. Sjukt sköna, men lika fula. Ser ut som en konstig 90-talsskejtare, inte en sån där snygg ens.
Sist jag tvättade var någon gång före jul, och sist jag lagade mat var på julafton. Idag både tvättar jag och ska laga middag. Jag chockar nästan mig själv. Min mathållning har verkligen varit skum på sista tiden. Antingen restaurangmat, mat på jobbet eller typ...ingen mat. Dags att ta sig i kragen kanske?
Idag blir det i alla fall väldigt lyxiga vårrullar(de med kött, som inte alls är lika goda som de vegetariska...) med nudlar och kanske lite wokade grönsaker. Avancerat...
Grande...hm.
Smaken är som baken?
Det här med killsmak alltså. Det är inte helt enkelt.
Jag ser hela tiden snygga killar tycker jag. Eller, vissa är supersnygga och andra bara okej, knullvänliga liksom. Deras utseende kan skifta en hel del. Jag är inte sååå kräsen, egentligen. (Även fast de som känner mig förmodligen skulle säga motsatsen.) Oftast dras jag till mörkhåriga killar. Gärna med en antydan till mörk skäggstubb och självklart "bra hår". Bra hår är mitt signum. Det är det första jag kollar på. Bra hår är tjockt hår, gärna lite vågigt...och som sagt mörkt. Gillar även snygga ögonbryn. Med andra ord, hårväxt är kanske det viktigaste. Men det ska sitta på rätt ställen. Hår på ryggen och axlarna går fett bort. Medan lite hår på bröstet inte alls skadar. Killar som rakar benen och under armarna går också fett bort. Det är omanligt, och jag gillar manliga killar.
Men annars är jag inte så himla kräsen. Längden spelar ingen större roll, bara han är längre än mig(vilket är i princip omöjligt) och om han är supertränad, smal eller har något extra kilo är faktiskt inte alls det jag tittar först på. Han måste däremot har bra munhygien(och hygien i övrigt) och snälla ögon, med lite bett i.
Hur som helst, det jag ville komma fram till är att min smak går i perioder. Idag kan jag tycka en kille är supersnygg, men om ett år är han bara blä. Det insåg jag verkligen när jag träffade på ett gammalt span på stan för några dagar sen. Då var han verkligen "the one", skitsnygg, charmig och ja, han hade allt i mina ögon...men nu, nu skulle jag nog inte ens vilja ta i honom med tång. Det var inte det att han hade ändrats speciellt mycket, utan bara det att min smak har ändrats. Från att vara stans snyggaste, till att jag nästan blev lite äcklad...det är faktiskt ett rätt så stort steg. Och hur kan det bli så?
Som sagt, min smak ändras...men jag har ändå den där "standard mallen" kvar i huvudet. Den som jag alltid kommer tillbaka till. Det är de killarna som jag tycker är snygga år efter år. De där mörkhåriga, skäggstubbiga snyggingarna med bett i blicken. Visst, det kan då och då dyka upp någon snygg blondin som jag verkligen kan tycka är läcker, för stunden...men kommer det då en mörk snygging, så kan den där blondinen ändå slänga sig i väggen. Sorry...
Jag ser hela tiden snygga killar tycker jag. Eller, vissa är supersnygga och andra bara okej, knullvänliga liksom. Deras utseende kan skifta en hel del. Jag är inte sååå kräsen, egentligen. (Även fast de som känner mig förmodligen skulle säga motsatsen.) Oftast dras jag till mörkhåriga killar. Gärna med en antydan till mörk skäggstubb och självklart "bra hår". Bra hår är mitt signum. Det är det första jag kollar på. Bra hår är tjockt hår, gärna lite vågigt...och som sagt mörkt. Gillar även snygga ögonbryn. Med andra ord, hårväxt är kanske det viktigaste. Men det ska sitta på rätt ställen. Hår på ryggen och axlarna går fett bort. Medan lite hår på bröstet inte alls skadar. Killar som rakar benen och under armarna går också fett bort. Det är omanligt, och jag gillar manliga killar.
Men annars är jag inte så himla kräsen. Längden spelar ingen större roll, bara han är längre än mig(vilket är i princip omöjligt) och om han är supertränad, smal eller har något extra kilo är faktiskt inte alls det jag tittar först på. Han måste däremot har bra munhygien(och hygien i övrigt) och snälla ögon, med lite bett i.
Hur som helst, det jag ville komma fram till är att min smak går i perioder. Idag kan jag tycka en kille är supersnygg, men om ett år är han bara blä. Det insåg jag verkligen när jag träffade på ett gammalt span på stan för några dagar sen. Då var han verkligen "the one", skitsnygg, charmig och ja, han hade allt i mina ögon...men nu, nu skulle jag nog inte ens vilja ta i honom med tång. Det var inte det att han hade ändrats speciellt mycket, utan bara det att min smak har ändrats. Från att vara stans snyggaste, till att jag nästan blev lite äcklad...det är faktiskt ett rätt så stort steg. Och hur kan det bli så?
Som sagt, min smak ändras...men jag har ändå den där "standard mallen" kvar i huvudet. Den som jag alltid kommer tillbaka till. Det är de killarna som jag tycker är snygga år efter år. De där mörkhåriga, skäggstubbiga snyggingarna med bett i blicken. Visst, det kan då och då dyka upp någon snygg blondin som jag verkligen kan tycka är läcker, för stunden...men kommer det då en mörk snygging, så kan den där blondinen ändå slänga sig i väggen. Sorry...
90-tals pojkar. Okej eller inte?
Det är lite läskigt med människor som är födda på 90-talet. De är liksom födda under ett annat årtionde. De minns förmodligen inte Haddaway eller när grungen var som störst. Berlinmuren fanns inte längre och de har under hela sitt liv haft massor med tv-kanaler att välja på. När jag föddes (-86) så fanns det faktiskt bara två kanaler. (Jo, det är sant. Först -87 kom trean...)
90-talister är lite läskiga, mest för att jag känner mig så förbannat gammal då de som är födda -90 faktiskt är myndiga. Hur gammal tycker inte de att jag är liksom? Hjälp!
Anyway. AIK har satsat stort på juniorer i år. Sex stycken är yngre än mig, och hela tre av dem är 90-talister. (Vad har jag åtsadkommit i mitt liv?!)
En av dem är rätt så söt. David Rundblad. Eller han är egentligen för söt. Jag skulle vara enormt stolt om jag fick en lika söt son. Men egentligen vill jag bara dreggla lite när jag ser honom. Han brukar vara in och handla på jobbet ibland, och då får jag alltid massa snuskiga fantasier. Visst, han är 18...men han är liksom så söt att jag känner mig som en snuskig gammal kärring. Fast man kan ju aldrig veta. De som ser söta, snälla och blyga ut kanske är helt tvärt om...om ni förstår vad jag menar.
Nej, nu får det nog bli en kall dusch för min del. Får skylla på pms eller nåt att jag blir så horny på lammkött. Fy på mig!
90-talister är lite läskiga, mest för att jag känner mig så förbannat gammal då de som är födda -90 faktiskt är myndiga. Hur gammal tycker inte de att jag är liksom? Hjälp!
Anyway. AIK har satsat stort på juniorer i år. Sex stycken är yngre än mig, och hela tre av dem är 90-talister. (Vad har jag åtsadkommit i mitt liv?!)
En av dem är rätt så söt. David Rundblad. Eller han är egentligen för söt. Jag skulle vara enormt stolt om jag fick en lika söt son. Men egentligen vill jag bara dreggla lite när jag ser honom. Han brukar vara in och handla på jobbet ibland, och då får jag alltid massa snuskiga fantasier. Visst, han är 18...men han är liksom så söt att jag känner mig som en snuskig gammal kärring. Fast man kan ju aldrig veta. De som ser söta, snälla och blyga ut kanske är helt tvärt om...om ni förstår vad jag menar.
Nej, nu får det nog bli en kall dusch för min del. Får skylla på pms eller nåt att jag blir så horny på lammkött. Fy på mig!
Black is the new black
Det är inte speciellt ovanligt att lite för gamla gubbar från landet(oftast) har en yngre thai-tjej/fru. Tror inte att så många blir förvånade över det längre.
Men jag har upptäckt en ny trend. Rätt så skabbiga(ja, faktiskt) svenska 35+ tjejer som skaffar sig supersnygga yngre svarta män. Oftast skaffar de jättesöta små mulattbarn också.
Jag har tänkt lite på det här. Alltså,"importerar" kvinnorna dessa män, så som männen gör med thai-tjejerna? Eller träffar de dem här? Och måste de här skabbiga tjejerna skaffa barn med just svarta killar för att de ska finnas en chans att barnen blir söta?
Nu syftar jag alltså inte på gamla kärringar som åker till Afrika och knullar hunkiga 18-åringar, utan de som verkligen är tillsammans och får barn och sådär. Det andra är ju liksom old news...
Alltså, missförstå mig inte. Jag tycker absolut inte att det är något fel att svenska tjejer är tillsammans med utländska män, min ytliga tanke är bara att de här killarna borde kunna få snyggare och yngre tjejer. Fast det enda jag egentligen kan säga är; grattis tjejer, ni har förmodligen dragit en riktig vinstlott!
(Men kan inte de fula svenska tjejerna dejta de gamla bonniga svenska männen istället? Så slipper de snygga svarta männen och de unga thailändskorna dem...)
You can't start a fire without a spark
Det låter kanske jättefånigt, men jag måste verkligen få berätta om min dejt igår! Jag brukar inte göra sånt, men det här var något helt annorlunda.
Det var ju inte direkt någon nervös första-dejten-feeling. Herregud, jag har ju träffat den här killen en hel del innan. Så jag känner ju honom liksom.
Men jag höll på att dö när han öppnade dörren. Inte av nervositet, utan för att han hade klätt upp sig så fint. De slitna jeansen, t-shiten och kepsen hade han lämnat hemma...och istället hade han en grå supersnygg kostym, välkammat hår och en flaska rödvin under armen. Stod förmodligen och gapade. Haha...
Vi skålade först i champagne. Och sen hade jag gjort kyckling ala Libanon(som blev väldigt lyckad och uppskattad) med bulgur och jättegod sallad till. Åt det vid matbordet i rummet(som jag aldrig använt...) med tända ljus och lugna fina Bruce Springsteen-låtar i bakgrunden. Väldigt passande, då vi båda älskar Bruce. Och jag drack till och med rödvin, jag som inte ens gillar vin. Haha.
Jag är ingen romantisk människa, och jag brukar aldrig någonsin syssla med sånna här dejter. Det brukar oftast bli tequila, fnitter i soffan och typ Kanye på högsta volym. Men igår kände jag för någonting annorlunda, jag kommer till varför sen.
Efter maten fortsatte vi att skåla i champagne och se på Idol. Jag blev nog ganska så påverkad, för när Robin sjöng Fields of gold så bjöd jag upp K och så dansade vi. Haha. Jag kan säga så här, jag dansar aldrig. Åtminstone aldrig pardans, för jag kan fan inte röra mig i takt till någonting. Men det var ändå rätt så mysigt. Ja, förutom att jag tjatade om varför han gick runt bland fält av lagerblad. Jag blandade nämligen ihop barley(=korn) med bay leaf(=lagerbad). Ja, ja...en liten parantes bara.
Vi fortsatte med några martinis (vilket gav mig flashbacks från sommaren när jag fyllde 18, då jag i princip bara drack martini) och satt uppe och pratade om allting halva natten i soffan. Utan att tvn var på. Vi pratade om allting utom oss, alltså vad vi eventuellt skulle ha tillsammans. Jag sa det redan innan, att jag bara ville umgås, utan några krav och utan någon som helst tanke på "oss".
Det var en så himla mysig kväll, och det var precis det jag hade planerat. För jag tänkte så här, att om jag inte blir intresserad och känner någon gnista om vi har en superromantisk och mysig dejt, så kommer jag förmodligen aldrig att känna den kemin heller. Jag kände ingenting. Ingenting annat än att jag tycker om honom som person. Visst, han är supersnygg, jättegullig och grymt sexig...men ibland krävs det något mer än det. Jag vill känna den där gnistan, nervositeten och hjärtklappningen...men ingenting sådant. Ingenting annat än sexuell attraktion. Och då får det stanna där också. Han är inte den jag vill ha och vi kommer aldrig att bli något par, det vet jag helt säkert nu. Egentligen visste jag väl det innan också, men jag kände att jag behövde ha det svart på vitt. Och varför försöka lura sig själv(och honom) att det kan bli nåt mer? Det är meningslöst.
Det var ju inte direkt någon nervös första-dejten-feeling. Herregud, jag har ju träffat den här killen en hel del innan. Så jag känner ju honom liksom.
Men jag höll på att dö när han öppnade dörren. Inte av nervositet, utan för att han hade klätt upp sig så fint. De slitna jeansen, t-shiten och kepsen hade han lämnat hemma...och istället hade han en grå supersnygg kostym, välkammat hår och en flaska rödvin under armen. Stod förmodligen och gapade. Haha...
Vi skålade först i champagne. Och sen hade jag gjort kyckling ala Libanon(som blev väldigt lyckad och uppskattad) med bulgur och jättegod sallad till. Åt det vid matbordet i rummet(som jag aldrig använt...) med tända ljus och lugna fina Bruce Springsteen-låtar i bakgrunden. Väldigt passande, då vi båda älskar Bruce. Och jag drack till och med rödvin, jag som inte ens gillar vin. Haha.
Jag är ingen romantisk människa, och jag brukar aldrig någonsin syssla med sånna här dejter. Det brukar oftast bli tequila, fnitter i soffan och typ Kanye på högsta volym. Men igår kände jag för någonting annorlunda, jag kommer till varför sen.
Efter maten fortsatte vi att skåla i champagne och se på Idol. Jag blev nog ganska så påverkad, för när Robin sjöng Fields of gold så bjöd jag upp K och så dansade vi. Haha. Jag kan säga så här, jag dansar aldrig. Åtminstone aldrig pardans, för jag kan fan inte röra mig i takt till någonting. Men det var ändå rätt så mysigt. Ja, förutom att jag tjatade om varför han gick runt bland fält av lagerblad. Jag blandade nämligen ihop barley(=korn) med bay leaf(=lagerbad). Ja, ja...en liten parantes bara.
Vi fortsatte med några martinis (vilket gav mig flashbacks från sommaren när jag fyllde 18, då jag i princip bara drack martini) och satt uppe och pratade om allting halva natten i soffan. Utan att tvn var på. Vi pratade om allting utom oss, alltså vad vi eventuellt skulle ha tillsammans. Jag sa det redan innan, att jag bara ville umgås, utan några krav och utan någon som helst tanke på "oss".
Det var en så himla mysig kväll, och det var precis det jag hade planerat. För jag tänkte så här, att om jag inte blir intresserad och känner någon gnista om vi har en superromantisk och mysig dejt, så kommer jag förmodligen aldrig att känna den kemin heller. Jag kände ingenting. Ingenting annat än att jag tycker om honom som person. Visst, han är supersnygg, jättegullig och grymt sexig...men ibland krävs det något mer än det. Jag vill känna den där gnistan, nervositeten och hjärtklappningen...men ingenting sådant. Ingenting annat än sexuell attraktion. Och då får det stanna där också. Han är inte den jag vill ha och vi kommer aldrig att bli något par, det vet jag helt säkert nu. Egentligen visste jag väl det innan också, men jag kände att jag behövde ha det svart på vitt. Och varför försöka lura sig själv(och honom) att det kan bli nåt mer? Det är meningslöst.
Maten.
Underbart god.
Underbart god.
Skulle kunna leva på sånt här.
Boys, boys, boys
Dagens velande. Tvätta eller inte tvätta?
Egentligen är jag sjukt trött och vill bara krypa ner under en filt i soffan. Men, om jag inte tvättar idag kommer jag ju förmodligen att ångra det grov imorgon. Det finns nämligen i princip inga tvättider här.
Var och storhandlade efter jobbet. Köpte massa gott, och nyttigt faktiskt! Imorrn blir det någon form av helstekt kyckling späckad med någonting. Har inte riktigt bestämt vad bara. Det får jag göra då det är dags.
Tänkte på en specifik person ganska mycket igår. Eller snarare tänkte jag att jag inte borde tänka på honom. Att det inte var någon idé och att det bara var lika bra att gå vidare.
Det ska väl tilläggas att vi inte har dejtat eller så, utan att han mer bara var en liten sommarfirt, (eller vad man nu ska kalla det, har faktiskt ingen bättre benämning). Men en sommarflirt som alltid gör mig så glad och nervös när jag väl träffar honom, vilket inte är så ofta. Det är säkert närmare två månader sedan vi sågs sist t.ex.
Hur som helst, vem kommer in på jobbet idag? Jo, han såklart! Bara för att jag tänkte sådär igår. Självklart blev jag lika glad och nervös som vanligt. Han sa att han inte hade några ärenden, utan bara ville träffa mig. Hur gulligt var inte det? Grejen är bara den att han aldrig gör något mer. Kan han inte bjuda ut mig eller nåt? Åtminstone fråga om mitt telefonnummer?
Jag vet inte vad det är med den här killen, men han gör mig bara så glad. Gick runt och log resten av dagen på jobbet. Haha...
Anyway...i helgen ska jag dejta mitt ex-fling. My toyboy. Bara för att. Vi får se om det kanske leder till att jag slutar tänka på den här andra killen. Kanske. Men jag vet inte om jag vill det ens.
Jag har heller inga som helt förväntningar på dejten. Jag tänkte bjuda på mat och lite(?) alkohol, och sen får vi väl se vad som händer helt enkelt. Att han inte kommer undan Idol vet jag i alla fall helt säkert.
PS! Jag blev jävligt glad när min kollega sa att jag var extra snygg idag. Bara för att jag hoppades att mitt potentiella fling skulle tycka detsamma. Haha...
(Det ska väl tilläggas att jag hade flätor och keps. Vilket kanske inte är det sexigaste jag kan komma att tänka på. Men det är i alla fall lite sexigare än min svarta "slöja" jag brukar ha på mig. Jag ser åtminstone inte ut som en cancersjuk muslim i keps. Inte för att det är något fel med att vara muslim(eller cancersjuk för den delen), men jag passar inte så jävla bra i den stilen med min stora skalle...)
Egentligen är jag sjukt trött och vill bara krypa ner under en filt i soffan. Men, om jag inte tvättar idag kommer jag ju förmodligen att ångra det grov imorgon. Det finns nämligen i princip inga tvättider här.
Var och storhandlade efter jobbet. Köpte massa gott, och nyttigt faktiskt! Imorrn blir det någon form av helstekt kyckling späckad med någonting. Har inte riktigt bestämt vad bara. Det får jag göra då det är dags.
Tänkte på en specifik person ganska mycket igår. Eller snarare tänkte jag att jag inte borde tänka på honom. Att det inte var någon idé och att det bara var lika bra att gå vidare.
Det ska väl tilläggas att vi inte har dejtat eller så, utan att han mer bara var en liten sommarfirt, (eller vad man nu ska kalla det, har faktiskt ingen bättre benämning). Men en sommarflirt som alltid gör mig så glad och nervös när jag väl träffar honom, vilket inte är så ofta. Det är säkert närmare två månader sedan vi sågs sist t.ex.
Hur som helst, vem kommer in på jobbet idag? Jo, han såklart! Bara för att jag tänkte sådär igår. Självklart blev jag lika glad och nervös som vanligt. Han sa att han inte hade några ärenden, utan bara ville träffa mig. Hur gulligt var inte det? Grejen är bara den att han aldrig gör något mer. Kan han inte bjuda ut mig eller nåt? Åtminstone fråga om mitt telefonnummer?
Jag vet inte vad det är med den här killen, men han gör mig bara så glad. Gick runt och log resten av dagen på jobbet. Haha...
Anyway...i helgen ska jag dejta mitt ex-fling. My toyboy. Bara för att. Vi får se om det kanske leder till att jag slutar tänka på den här andra killen. Kanske. Men jag vet inte om jag vill det ens.
Jag har heller inga som helt förväntningar på dejten. Jag tänkte bjuda på mat och lite(?) alkohol, och sen får vi väl se vad som händer helt enkelt. Att han inte kommer undan Idol vet jag i alla fall helt säkert.
PS! Jag blev jävligt glad när min kollega sa att jag var extra snygg idag. Bara för att jag hoppades att mitt potentiella fling skulle tycka detsamma. Haha...
(Det ska väl tilläggas att jag hade flätor och keps. Vilket kanske inte är det sexigaste jag kan komma att tänka på. Men det är i alla fall lite sexigare än min svarta "slöja" jag brukar ha på mig. Jag ser åtminstone inte ut som en cancersjuk muslim i keps. Inte för att det är något fel med att vara muslim(eller cancersjuk för den delen), men jag passar inte så jävla bra i den stilen med min stora skalle...)
Veckans man, igen?
Borde jag kanske återinföra "veckans man" här?
Bra eller dålig idé, jag vet inte, men jag vet däremot att om jag skulle göra det så skulle Bengt Liljegren bli veckans man den här veckan.
För er som inte känner igen namnet så är han historiker och medverkar i Filip och Fredriks program Boston Tea Party. Ringer det en klocka? Om inte, kolla in repriserna på kanal5.se!
Killen är helt underbar! Kan nog allt om historia. Pratar skånska och klär sig i häftiga kläder. Tänk er Gustav III anno 2008. Ungefär så ser han ut.
Historia blir helt plötsligt jätteintressant, och jag blir bara så faschinerad av den här mannen. Han är cool, på ett smånördigt sätt. Han är en sån som jag gärna skulle dela några flaskor rödvin(om jag drack vin...)och prata en hel natt med.
Tänk att en historiker kan vara så cool!
Bra eller dålig idé, jag vet inte, men jag vet däremot att om jag skulle göra det så skulle Bengt Liljegren bli veckans man den här veckan.
För er som inte känner igen namnet så är han historiker och medverkar i Filip och Fredriks program Boston Tea Party. Ringer det en klocka? Om inte, kolla in repriserna på kanal5.se!
Killen är helt underbar! Kan nog allt om historia. Pratar skånska och klär sig i häftiga kläder. Tänk er Gustav III anno 2008. Ungefär så ser han ut.
Historia blir helt plötsligt jätteintressant, och jag blir bara så faschinerad av den här mannen. Han är cool, på ett smånördigt sätt. Han är en sån som jag gärna skulle dela några flaskor rödvin(om jag drack vin...)och prata en hel natt med.
Tänk att en historiker kan vara så cool!
Typ...
...ja, tack!
Häng med på kärlekens bandvagn...
"Hon sa jag vet att du är en riktig player
Jag sa baby skit i vad ryktet säger"
Det här har kanske inte så mycket med kärlek att göra egentligen, det är mer en bikt. Så nu när jag biktar mig för er så lovar ni att inte sprida det vidare, okej?
Nä, så här ligger det till. På senaste tiden har jag utan att egentligen tänka på det analyserat gamla ragg, span, strul...ja, killar av olika slag helt enkelt. Någon riktig defintition behöver vi kanske inte gå in på, för det är inte det viktiga.
Först var det ju det här med namn. Matilda hävdade igår att jag har en tendens att dras till de som heter Anton. Vi kom på två direkt, och tvekade om en tredje verkligen hette Anton. Men efter lite efterforskningar så visade det sig att han hette Daniel. Haha...inte riktigt samma sak men. Det kanske inte var så många Antonar som vi först trodde i alla fall. Lika många Anton som Jens. Fast i båda fallen var det nog två för mycket...
Men sen kom jag på ett annat namn som det varit fler av. Markus.
Eller så här ser det ut:
Markus x 2
Markko
Mark
Ungefär samma namn, fast från olika länder. Så fyra Markusar kan man egentligen säga. Det är rätt så skrämmande. Ser jag något speciellt i de som heter Markus? Eller är det bara ett konstigt sammanträffande? Förmodligen det sistnämda.
Ja, ja...namn kan man ju inte direkt bestämma över eller dras till(Jag har varit tillsammans med en Stefan...så så kräsen kan jag ju inte vara), men det finns ett annat lustigt sammanträffande som jag aldrig någonsin hade trott om mig själv. Det kom jag och några kompisar på i helgen. Det är inte direkt så att vi brukar sitta och göra listor över gamla strul, men ämnet kom upp och vi snackade lite om det. Anyway, åter till sammanträffandet. Tydligen, av någon outgrundlig anledning, så har jag en tendens att träffa killar från bushen. Boden är ett (stort)kapitel i sig, så det tänker jag inte ens ta upp. Men sen har jag tydligen träffat killar från alla andra konstiga bushhålor också. Vilket egentligen går helt emot mina principer. Jag gillar väl ändå inte de som har truckerkeps, käkar snus och kör trimmade moppar? Kanske mitt undermedvetna gör det...
Sådär, färdigbiktat för den här gånger. Lova bara att inte sprida mina udda böjelser vidare. Jag lovar att ni också kan se skumma sammanträffanden om ni väl börjar gräva...
Jag sa baby skit i vad ryktet säger"
Det här har kanske inte så mycket med kärlek att göra egentligen, det är mer en bikt. Så nu när jag biktar mig för er så lovar ni att inte sprida det vidare, okej?
Nä, så här ligger det till. På senaste tiden har jag utan att egentligen tänka på det analyserat gamla ragg, span, strul...ja, killar av olika slag helt enkelt. Någon riktig defintition behöver vi kanske inte gå in på, för det är inte det viktiga.
Först var det ju det här med namn. Matilda hävdade igår att jag har en tendens att dras till de som heter Anton. Vi kom på två direkt, och tvekade om en tredje verkligen hette Anton. Men efter lite efterforskningar så visade det sig att han hette Daniel. Haha...inte riktigt samma sak men. Det kanske inte var så många Antonar som vi först trodde i alla fall. Lika många Anton som Jens. Fast i båda fallen var det nog två för mycket...
Men sen kom jag på ett annat namn som det varit fler av. Markus.
Eller så här ser det ut:
Markus x 2
Markko
Mark
Ungefär samma namn, fast från olika länder. Så fyra Markusar kan man egentligen säga. Det är rätt så skrämmande. Ser jag något speciellt i de som heter Markus? Eller är det bara ett konstigt sammanträffande? Förmodligen det sistnämda.
Ja, ja...namn kan man ju inte direkt bestämma över eller dras till
Sådär, färdigbiktat för den här gånger. Lova bara att inte sprida mina udda böjelser vidare. Jag lovar att ni också kan se skumma sammanträffanden om ni väl börjar gräva...
Hot, hot, hot!
Ikväll skulle jag egentligen sett fotbollen i trevligt sällskap. Istället valde jag att dega hemma i soffan med lite tacos och clementiner. Magen är svullen. Jag mår illa. Och sen känner jag mig allmänt rätt skabbig. Så jag kände helt enkelt att mitt egna sällskap var alldeles lagom. För att skona mänskligheten liksom.
Tur att matchen slutade 0-0 då. Var säkert en tråkig match. Jag hoppas det. Så att jag inte missade nåt. Fast det är klart, eftersom att Sverige mötte Portugal så missade jag ju en av universums snyggaste män, Cristiano Ronaldo. Han får vara hur fixad, sliskig och självupptagen som helst, jag tycker ändå att han är het!
Tur att matchen slutade 0-0 då. Var säkert en tråkig match. Jag hoppas det. Så att jag inte missade nåt. Fast det är klart, eftersom att Sverige mötte Portugal så missade jag ju en av universums snyggaste män, Cristiano Ronaldo. Han får vara hur fixad, sliskig och självupptagen som helst, jag tycker ändå att han är het!
Är man sådär het så kan man faktiskt komma undan både med
för mycket tandblekning
och att släta över prostituerade lite då och då...
för mycket tandblekning
och att släta över prostituerade lite då och då...
Some balls...(eller när spandex är heeelt okej)
Ingen kan väl ha missat Usain Bolts framgångar i OS. Jo, nån kanske... Hur som helst, hans guld och världsrekord på både 100 och 200 m är helt fantastiska! För att inte tala om killens inställning och glädje. Allt ser liksom så enkelt och roligt ut, utan att det blir löjligt. Sånna idrottsmän gillar jag!
Nu när jag (också) har höjt den här killen till skyarna så vågar jag nämna det andra. Det som jag tänker på hela tiden när jag ser honom(och hans tighta små brallor...)
Ja, jag säger faktiskt inget mer...utan låter bilderna tala för sig själva.
Just use your imagination...
(eller det behövs ju inte ens...)
Hey, erkänn att ni ser samma sak?(Och att ni gillar det...)
Jag kan i alla fall erkänna att just de små tighta shortsen och de snygga kropparna på kortdistansarna är en av anledningarna till att jag ser på friidrott...
Men faktiskt, han är grymt duktig också. Det får vi inte glömma bort...
Nu när jag (också) har höjt den här killen till skyarna så vågar jag nämna det andra. Det som jag tänker på hela tiden när jag ser honom
Just use your imagination...
(eller det behövs ju inte ens...)
Hey, erkänn att ni ser samma sak?
Men faktiskt, han är grymt duktig också. Det får vi inte glömma bort...
Badboys kommer tydligen i olika skepnader
Att jag har en tendens att dras till badboys är inte direkt en hemlighet. Jag tror att de flesta tjejer någongång har sånna tendenser. Det ligger i vår natur.
Men ibland blir till och med jag chockad när det kommer till mitt "val av män". Det händer att jag hamnar i perioder när jag dras till sånna som i vanliga fall mest skulle äckla mig.
Nu är jag inne i en sån period. Tvålfagra välkammade pojkar går helt bort. Istället dras jag till lite sliskigt sluskiga badboys. Sliskigt sluskiga? Det låter konstigt, men det är faktiskt det bästa sättet att beskriva dem på. I vanliga fall dras jag mest till lite bohemiska badboys. Det är mina favoritkategori. Men de här killarna på sistone har varit något annat. Något värre. Jag ska ge er två exempel.
Exempel 1: Under Deep Purple-konserten förra fredagen hamnar jag brevid en kille. Eller kille och kille, han var säkert 35. Minst. Han kan ha varit 40 också... Rakad skalle, lagom muskulös, lagom tighta jeans...som ja, avslöjade lagom mycket...om vi säger så. En typisk fd hårdrockare som har blivit för gammal för att ha långt hår och head-banga, utan istället går på konsert med sina gifta polare(nej, han hade ingen ring i alla fall...) och har sittplats istället fär att stå längst framme vid scenen. Han dricker någon öl för mycket och stöter lite för mycket på den yngre tjejen brevid(läs: mig). I vanliga fall hade jag nog blivit äcklad, tyckt att han var patetisk och ignorerat honom, men inte den här gången. Istället dras jag till den där killen som verkligen inte är min typ...i vanliga fall. Det är konstigt och skrämmande, men sant.
Exempel 2: I baren på båten hem från Riga sitter ett par baltiska långtradarchaffisar. Inte gamla äckliga med ölmage och ovårdat långt skägg, utan lite yngre(kanske 30-35) och ganska vältränade. De drack öl(fast de skulle köra morgonen efter...), spanade på tjejer och var allmänt grabbiga. En av dem såg ut som en rysk torped med sin breda nacke, rakade skalle, tighta t-shirt och genomträngande blick. Även den här gången blev jag förvånad, för jag kunde bara inte låta bli att titta och precis som med han på konserten så drogs jag till honom, fastän han verkligen inte var min typ.
Herregud! Jag som brukar var besatt av killars hår! Mörkt tjockt hår brukar snarare vara ett måste än ett önskemål, och så dras jag helt plötsligt till de här sliskiga killarna med rakade skallar! I don't get it! Tidigare har det varit få med rakade skallar som har smitit igenom. Då ska det ha haft något väldigt speciellt. Och nu är det alltså två på en vecka! Jag hoppas vid gud att den här perioden går över fort.
Och på tal om sexiga sluskar. Såg en kille som var hög som en skyskrapa med tovigt hår och gammal träningsoverallsjacka i Riga som jag tyckte var het. Då är det fan illa. Killen var bergis hemlös också. Det skulle fan inte förvåna mig... Haha!
Jag hoppas att jag återfår min vanliga smak snart. För som det är nu så blir jag ju rädd för mig själv. Nej, ge mig en riktigt skön lagom bohemisk, men ändå välvårdad, badboy med bra hår istället...så kanske jag kommer på rätt spår igen.
Men ibland blir till och med jag chockad när det kommer till mitt "val av män". Det händer att jag hamnar i perioder när jag dras till sånna som i vanliga fall mest skulle äckla mig.
Nu är jag inne i en sån period. Tvålfagra välkammade pojkar går helt bort. Istället dras jag till lite sliskigt sluskiga badboys. Sliskigt sluskiga? Det låter konstigt, men det är faktiskt det bästa sättet att beskriva dem på. I vanliga fall dras jag mest till lite bohemiska badboys. Det är mina favoritkategori. Men de här killarna på sistone har varit något annat. Något värre. Jag ska ge er två exempel.
Exempel 1: Under Deep Purple-konserten förra fredagen hamnar jag brevid en kille. Eller kille och kille, han var säkert 35. Minst. Han kan ha varit 40 också... Rakad skalle, lagom muskulös, lagom tighta jeans...som ja, avslöjade lagom mycket...om vi säger så. En typisk fd hårdrockare som har blivit för gammal för att ha långt hår och head-banga, utan istället går på konsert med sina gifta polare(nej, han hade ingen ring i alla fall...) och har sittplats istället fär att stå längst framme vid scenen. Han dricker någon öl för mycket och stöter lite för mycket på den yngre tjejen brevid(läs: mig). I vanliga fall hade jag nog blivit äcklad, tyckt att han var patetisk och ignorerat honom, men inte den här gången. Istället dras jag till den där killen som verkligen inte är min typ...i vanliga fall. Det är konstigt och skrämmande, men sant.
Exempel 2: I baren på båten hem från Riga sitter ett par baltiska långtradarchaffisar. Inte gamla äckliga med ölmage och ovårdat långt skägg, utan lite yngre(kanske 30-35) och ganska vältränade. De drack öl(fast de skulle köra morgonen efter...), spanade på tjejer och var allmänt grabbiga. En av dem såg ut som en rysk torped med sin breda nacke, rakade skalle, tighta t-shirt och genomträngande blick. Även den här gången blev jag förvånad, för jag kunde bara inte låta bli att titta och precis som med han på konserten så drogs jag till honom, fastän han verkligen inte var min typ.
Herregud! Jag som brukar var besatt av killars hår! Mörkt tjockt hår brukar snarare vara ett måste än ett önskemål, och så dras jag helt plötsligt till de här sliskiga killarna med rakade skallar! I don't get it! Tidigare har det varit få med rakade skallar som har smitit igenom. Då ska det ha haft något väldigt speciellt. Och nu är det alltså två på en vecka! Jag hoppas vid gud att den här perioden går över fort.
Och på tal om sexiga sluskar. Såg en kille som var hög som en skyskrapa med tovigt hår och gammal träningsoverallsjacka i Riga som jag tyckte var het. Då är det fan illa. Killen var bergis hemlös också. Det skulle fan inte förvåna mig... Haha!
Jag hoppas att jag återfår min vanliga smak snart. För som det är nu så blir jag ju rädd för mig själv. Nej, ge mig en riktigt skön lagom bohemisk, men ändå välvårdad, badboy med bra hår istället...så kanske jag kommer på rätt spår igen.
Triangeldrama
Fick ett sms från min vän J för ett tag sedan. Han tyckte att vi skulle dricka drinkar och röka i kapp ikväll. Vem kan tacka nej till det liksom? Så jag svarade att om han fixade groggvirke så skulle jag sprätta första flaskan med lettisk vodka.
Just som jag skickat iväg sms så ringer M. My x-boyfriend. Han undrade om jag hade några planer för kvällen, eller om vi skulle hitta på nåt. Hade det varit någon annan så kunde jag bara ha sagt att han också var välkommen hit. Men nu finns det ett problem...
Jag och M gjorde inte direkt slut på ett odramatiskt sätt. Det var inget vänskapligt gemensamt beslut, utan riktigt jobbigt och struligt. Jag blev förbannad på hans sätt att hantera situationen och ville hämnas samtidigt som jag visade att det verkligen var slut, på riktigt. Sagt och gjort, jag hämnades genom att börja "umgås" med en av hans bästa vänner och värsta konkurrent. En kille som han hatade och älskade på samma gång, och som jag egentligen tror att han önskade att han själv var mer som. Killen i fråga var J. Och det värsta av allt, det skulle visa sig att jag och J gillade varandras sällskap mer och mer och att vi skulle bli riktigt bra vänner istället.
M och J är verkligen inte vänner längre. Av olika anledningar, men just den här händelsen har stor del i det. Nu är det snarare bittra fiender och tål inte att vara i varandras närhet.
M blir fortfarande förbannad när jag umgås med J, för han säger att han har dåligt inflytande och "inte är bra för mig". J i sin tur förstår inte varför jag umgås med M som han tycker är en riktig tönt.
Jag är feg. Och vågade faktiskt inte säga till M att jag skulle umgås med J ikväll. Istället sa jag att jag skulle umgås med en tjejkompis och ha tjejkväll. Men hey, ibland anser jag att vita lögner är "nödvändiga" och det var ju bättre att inte göra M besviken eller förbannad, för hans egen skull...intalar jag mig själv. För egentligen, vad spelar det för roll om jag dricker drinkar och snackar skit med en tjejkompis eller en 1,90-lång muskulös libanes? Det är ju bara kroppshyddan som är skillnaden...eller? :P
Ja, jag är feg. Sorry.
Fyra anledningar att kolla på kvällens match...
Torres. Casillas. Fabregas. Villa.
Okej, Villa kanske är skadad men man kan ju hoppas på en skymt av honom ändå...
Lägg även märke till att det inte finns med någon tysk. Tyskar är sällan vackra och jag håller stenhårt på Spanien, det är den enkla anledningen.
Kollar ni finalen ikväll?
Okej, Villa kanske är skadad men man kan ju hoppas på en skymt av honom ändå...
Lägg även märke till att det inte finns med någon tysk. Tyskar är sällan vackra och jag håller stenhårt på Spanien, det är den enkla anledningen.
Kollar ni finalen ikväll?
Volvo, villa och vovve (och jag har kanske sämst humor i världen)
Ibland känner jag mig lite enkelspårig när det kommer till min killsmak. Mörkhåriga, lätt solbrända, fina ögon, lagom muskulösa, snygga ögonbryn, lite sydlänskt utseende och sådär skönt manliga. Men hey, jag kan väl inte rå för det. Och helt ärligt, blonda "nordiska" killar kan också funka. Kan.
Kanske är det just på grund av min specifika(?) killsmak som jag helt plötsligt gillar fotboll så mycket...
Här är en till fotbollshunk. Även han från Spanien. David Villa.
Kanske är det just på grund av min specifika(?) killsmak som jag helt plötsligt gillar fotboll så mycket...
Här är en till fotbollshunk. Även han från Spanien. David Villa.
Casillas...mmm
Grattis Spanien!
Det gick som jag ville, och kanske får jag ett rätt till finalen? Men jag gillar verkligen Ryssland också, så det känns faktiskt som att det kvittar vilka som tar sig dit. Och Ryssland känns helt klart som en värdig motståndare. Tror också att det blir de laget som tar sig vidare från just den semin som tar guld. Det borde vara så i alla fall! ;P
Eftersom att jag tjatat "en del" om Torres tidigare så bjuder jag på lite bilder på Spaniens heta målvakt istället, Iker Casillas. Har har inte bara snyggt namn om vi säger så...
Fler hunkar kommer en annan dag, för nu är det sängen som gäller. Börjar 8.00 imorrn. *snark*
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Det gick som jag ville, och kanske får jag ett rätt till finalen? Men jag gillar verkligen Ryssland också, så det känns faktiskt som att det kvittar vilka som tar sig dit. Och Ryssland känns helt klart som en värdig motståndare. Tror också att det blir de laget som tar sig vidare från just den semin som tar guld. Det borde vara så i alla fall! ;P
Eftersom att jag tjatat "en del" om Torres tidigare så bjuder jag på lite bilder på Spaniens heta målvakt istället, Iker Casillas. Har har inte bara snyggt namn om vi säger så...
Fler hunkar kommer en annan dag, för nu är det sängen som gäller. Börjar 8.00 imorrn. *snark*
Kanske längtar jag lite till EM ändå...
Fast bara till vissa delar...
Min osvenska hjälte!
Alltså, sorry för allt "fotbollssnack" på sistone, men såg nån Cirkus Zlatan ikväll?
Killen är så jävla grym! Godhjärtad, familjekär och glad, samtidigt som han har en enorm intigritet och klockren humor. Bilden man kan få av honom i tidningarna raserades totalt i mina ögon när jag såg programmet. He's just lovely! Och jag förstår faktiskt att han håller sig på sin kant, vägrar tala med vissa tidningar och har så stor intigritet. I hans position skulle man förstöras annars.
Jag blev glad och rörd på samma gång. Satt med ett leende och en tår i ögonvrån under hela programmet. Är det något jag verkligen faller för så är det killar som sätter sin familj högt och har en bra relation med sin mamma. Kanske därför att det är så oerhört viktigt för mig. Många säger att Zlatan är så osvensk, och i det fallet kanske det stämmer. Osvensk på ett bra sätt!
Att han är grymt snygg gör inte saken sämre...
Killen är så jävla grym! Godhjärtad, familjekär och glad, samtidigt som han har en enorm intigritet och klockren humor. Bilden man kan få av honom i tidningarna raserades totalt i mina ögon när jag såg programmet. He's just lovely! Och jag förstår faktiskt att han håller sig på sin kant, vägrar tala med vissa tidningar och har så stor intigritet. I hans position skulle man förstöras annars.
Jag blev glad och rörd på samma gång. Satt med ett leende och en tår i ögonvrån under hela programmet. Är det något jag verkligen faller för så är det killar som sätter sin familj högt och har en bra relation med sin mamma. Kanske därför att det är så oerhört viktigt för mig. Många säger att Zlatan är så osvensk, och i det fallet kanske det stämmer. Osvensk på ett bra sätt!
Att han är grymt snygg gör inte saken sämre...
