Blondes have more fun?

...att Saade faktiskt flirtade med mig.

Här är bildbeviset i närbild!

Och ja, jag får bete mig som en fjortis för jag har faktiskt 25 19-årskris!

Messiah Hallberg i Nyhetsmorgon. Dagen börjar med andra ord med ett par våta trosor.

Jag tycker inte att han är en överdrivet bra komiker. Men han är snygg och oklanderligt klädd. Dessutom pratar han om sig själv i tredje person. Messiah Hallberg lyckas med konsten att vara charmigt dryg. Det är det inte många som gör. Och vi har inget överskott på snygga komiker i det här landet precis. Därför bjuder jag på det här klippet. Se och njut!

Ni måste missförstå mig rätt, jag gillar verkligen manliga män och traditionella könsroller är ingenting som stör mig. Men efter att det tog slut med H så har jag insett en hel del.

Efter att ha träffat på män i olika situationer efter vårat uppbrott så kan jag verkligen uppskatta H på ett helt annat sätt. H är en gentleman som respekterat mig på alla punkter. Och det är väl främst på en punkt som jag har saknat detta hos andra killar. Hygien.

H har aldrig släppt sig i min närhet. Han stänger alltid toalettdörren och spolar efter sig. Han säger inte vad han ska göra på toa. Han duschar varje dag och är ändå alltid rädd för att lukta illa. Han har alltid rent snyggt hår och skulle aldrig sätta på sig ett smustigt klädesplagg. Jag minns en gång då det blivit lite för mycket alkohol och han frågade om han fick kräkas på min toalett. Fast han sa självklart inte det rakt ut, utan sa nåt i stil med: Jag mår inte så bra. Går det bra om jag lånar din toalett? Han har också erkänt att när han var hos mig första gången så vågade han inte be om att få låna toaletten, för han tyckte att det var ofint att fråga en kvinna något sådant. Det var kanske att gå lite till överdrift men... Fortfarande idag frågar han om han får röka under fläkten, trots att han vet att han får det. Han tvättar alltid händerna efter att han har rökt och borstar ibland tänderna efteråt också, bara för att visa hänsyn(trots att jag inte tycker att rökning är äckligt). Och på tal om händer så har det hänt att han har sagt till andra killar på krogen om de inte har tvättat händerna efter att ha varit på toa.

Att han är så hygiensisk är verkligen någoting som jag uppskattar så här i efterhand. Jag har nämligen insett att killar sällan är speciellt noga med sådant. Jag tycker inte att det är manligt att fisa, kissa för öppen dörr eller lukta svett. Men många verkar tro att det är det. Det är i själva verket väldigt avtändande och respektlöst!

Det handlar faktiskt om ömsesidig respekt. Jag skulle t.ex. aldrig ha orakade ben, lukta illa eller ha smutsigt hår när jag träffar en kille som är hygienisk och fräsch. Skulle han däremot börja släppa på det och bli skabbig med tiden så skulle jag förmodligen också bry mig mindre om mig själv. Men H kompromissade aldrig med de här sakerna under våra två år tillsammans och det är jag oerhört tacksam över!

Kalla mig ytlig, men hygien och uppförande är faktiskt minst lika viktigt som att vara snäll eller rolig. En snäll kille som fiser högt eller har skabbigt hår har tyvärr ingen större chans. Så är det. Och jag är till och med så ytlig att jag även uppskattade att H var noga med vilka kläder och skor han använde. Han har enbart märkeskläder och skulle hellre gå naken än att handla på Dressmann. Han skulle aldrig använda gympaskor till kostym, spraya på sig billig parfym och skulle aldrig röka lågpris-cigaretter. Ytligt som sagt, men det visar också på någon slags medvetenhet som jag uppskattar. Att bara det bästa duger, vilket också måste ha inneburit att jag var det bästa, eller hur?

Jag vet inte om detta beror på att han är äldre än de flesta andra killar jag träffat, att han är utländsk och har en annan kultur och uppfostran än svenska killar eller att killar i småstäder är slafsigare än killar i storstäder? Lyckades jag bara pricka rätt med honom, eller har jag helt enkelt bara prickat väldigt fel de flesta andra gångerna?

Jag har tänkt lite på det här med män och pengar. Eller män med pengar rättare sagt. Jag har alltid sagt att det inte spelar någon roll vad en kille tjänar eller jobbar med. Att jag inte bryr mig ett dugg om han har pengar eller inte. För det är ju inte riktigt politiskt korrekt att säga att man bryr sig om pengarna.

Men på senare tid har jag faktiskt omvärderat det där. Jag bryr mig visst om killens eventuella pengar. Inte för att jag vill att han ska bjuda på allt och köpa massa presenter. Det kan vara trevligt i sig, men det bygger man inget förhållande på. Varför jag bryr mig är snarare för att jag tycker att det är attraktivt med drivna och framgångsrika människor. Någon som har jobbat hårt för att vara där han är idag. Någon som är framgångsrik inom sitt område. Och en hög lön innebär ofta att man också är framgångsrik. Pengar är makt. Och makt som utövas på rätt sätt kan vara väldigt sexigt. Att ha drömmar och mål är också en faktor som gör en person mer attraktiv i mina ögon. Jag vill inte behöva ta hand om en kille rent ekonomiskt, utan jag vill ha någon som kan och vill ta hand om sig själv. En slacker utan planer på att förändra sin situation är oerhört avtändande.

Det kan hända att det här låter väldigt motsägelsefullt. Jag menar, jag jobbar själv halvtid och är inte alls speciellt högavlönad. Men jag har en drivkraft att alltid klara mig själv och jag har trots allt bara varit arbetslös i en månad sen jag gick ut gymnasiet för snart sex år sedan. Jag har också under det senaste året börjat sätta upp mål och har hittat nya passioner som jag vill jobba vidare på. Jag har äntligen planer som sträcker sig längre fram i tiden än bara någon månad. Jag vill börja plugga för att hitta nya jobb i en ny branch där jag förhoppningsvis både trivs och tjänar bättre. Jag har hittat en ny hobby i form av politik. Jag har även planer för mitt politiska engagemang. Jag sitter redan i styrelsen, och snart händer en del andra spännande saker som jag är enormt peppad inför. Målet är att ställa upp i kommunalvalet 2014.

Att jag själv har börjat sätta upp mål och planera min framtid tror jag är en bidragande faktor till att jag har omvärderat värdet av en god inkomst när det gäller en framtida partner. Kalla mig gärna ytlig och gammeldags, men jag vill inte ta hand om någon fattig slacker. Sen behöver han självklart inte vara mångmiljonär heller.

Hade en riktigt trevlig kväll igår. Delade på en flaska chardonnay, pratade, skrattade, kramades och stekte hamburgare mitt i natten. Som på den gamla goda tiden, fast utan massor av jobbiga känslor.

Kände ingenting alls faktiskt. Inget annat än att jag älskar honom som vän och att jag älskar hur kul vi verkligen kan ha ihop. Vi är så lika samtidigt som vi är så olika. Som de bästa relationerna brukar vara.

Men jag är så glad att vi träffades igår. Jag behövde det som något slags avslut. Inte ett avslut på så sätt att vi aldrig kommer att ses igen, utan som ett avslut på massa jobbiga känslor. För nu vill jag träffa honom ännu mer.

Det är svårt att förklara, men om jag säger så här kanske ni förstår. När vi hade gått och lagt oss kände jag bara: "Kan du inte åka hem så jag får spendera lite tid med Don Draper och somna till Mad men?" Jag sa det självklart inte, men det var så befriande att kunna ha tänka så utan att få skuldkänslor. För i ärlighetens namn så tänkte jag så ibland även i slutet av vårat förhållande, men då fick jag alltid skuldkänslor och dåligt samvete för att jag ens tänkte så. Jag ville älska honom som partner, men på slutet kunde jag inte det.

Nu älskar jag honom som en vän, och jag ser fram emot fler kvällar och nätter med skratt, diskussioner och vin. Vi passar så bra ihop, men det är inte alltid att det fungerar ändå. Men jag känner att jag har fått en ny vän, och även en ny kärlek. En annan sorts kärlek. En okomplicerad och sund kärlek.

Men vem vill inte spendera sina nätter med Don Draper?

Igår kväll dejtade en gammal dejt. Eller rättare sagt, jag träffade en kille som jag dejtat tidigare. Två år sen sist. Två år äldre(och han är inte längre tonåring...höhö). Två år av nya erfaranheter. Men, det märktes faktiskt inte. Vi skrattade och pratade som vanligt. Och han var lika snygg som vanligt.

Ikväll ska jag träffa en föredetta pojkvän. Ett försök att reda ut nåt. Eller kanske bara för att jag trots allt saknar honom. Jag har inga som helst förväntningar, eftersom att jag inte ens vet vad jag vill förvänta mig. Jag tycker bara att det är tråkigt att slänga bort en fin vänskap på gamla problem.

Det låter säkert hemskt att bete sig som jag gör, men det bryr jag mig faktiskt inte om. Jag är singel och fri att göra precis vad jag vill. Även jag måste väl få leva mitt liv? Jag tror att det handlar om någon slags ålderkris, men om det är så så må det då vara. Jag har överanalyserat så mycket i mitt liv att jag känner att för en gångs skull så vill jag bara leva och go with the flow. Var det tar mig, det får jag se då.

...att vara så här het.

Men det portugisiska blodet måste vara svaret på hur det är möjligt.

 

Nadal är ingen Ronaldo och portugiser är fortfarande världens snyggaste folk. Men det är väl bara att gilla läget nu när Nadal är Armanis nya kalsongmodell. Och helt ärligt är väl inte spanjorer fulast heller...

En äldre kille är bra för han tjänar förmodligen mer, är mer världsvan och kan föra sig bland folk. Jämfört med en ung kille alltså.

En ung kille å andra sidan är förmodligen mer attraktiv rent utseendemässigt, presterar mer i sängen(även utan diverse preparat) och är piggare på att uppleva nya saker.

Rent hypotetiskt alltså.

Men tänk om man kunde få allt det där i samma paket?

Det hetaste villebrådet just nu måste med andra ord vara Viktor Blom. Killen är bara 20 år men har redan omsatt miljardbelopp på poker. Med andra ord är han forfarande ung, viril och ser helt okej ut, samtidigt som han har pengar(redan på gymnasiet hade han 14 miljoner på kontot...), har rest runt i världen och förmodligen socialiserat med en hel del människor. Lägg sedan till att han har idrottat under hela sin uppväxt(snygg kropp?) och har en våning i London.

Kort och gott, ett riktigt kap!

 





Lite styling och en lätt solbränna...sen är det väl inte så mycket att klaga på?

Kajsa är inte bara en av mina vänner, hon är även en av mina kollegor. På jobbet förra veckan så kom ämnet Ronaldo upp(det gör det då och då...) och vi kom överens om att enda anledningen till att några kollegor av manligt kön hade förstört den fina bilden på Ronaldo som tidigare satt på mitt skåp var att de var avundsjuka.

Jag säger nåt i stil med: - Ja, vilken kille skulle inte vilja se ut som Ronaldo?
Var på Kajsa svarar: - Nä, precis! Jag menar, man vill ju typ det som tjej till och med.

Jag vill bara klargöra att Kajsa är väldigt kvinnlig av sig och jag tror inte att hon har några planer på att byta kön, men det ligger faktiskt någonting i det hon sa...

Skulle jag vakna upp som kille imorrn så skulle jag vilja vakna upp och se ut så där. Sen skulle jag gå runt naken och tända på mig själv resten av livet. Eller ibland skulle jag ju ta på mig mina snygga och superdyra kläder också. Lite onödigt att bara ha dem skräpandes i garderoben i min lyxiga våning liksom... Fast vänta, var det bara utseendet som ingick i dealen?

Ibland försvinner tankarna iväg. Då kan förnuftet få ge vika för köttsliga lustar. I tanken alltså. Det är viktigt att poängtera, i tanken.

Jag bryr mig inte om skvaller eller rykten. Inte när det kommer till sexiga män. Inte ens i verkligheten. (Tyvärr) Och när det kommer till kända män som är smokin' så kan det väl inte alls spela nån roll vad som skrivs om dem, eller hur? 

Såg Tillsammans idag. Älskar Ola Rapace i sitt lockiga mörka hår. Är faktiskt löjligt förtjust i killar med sånt hår överlag. Och helt ärligt så är jag överhuvudtaget löjligt förtjust i killar som ser ut ungefär som Ola(nu snackar jag inte om hans kommuniststil i Tillsammans, utan om hur han ser ut annars). Svårt att förklara, men vet ni så vet ni om jag säger så. Svårare än så är det inte.

Har sett honom i diverse intervjuer på senaste tiden. Han blir bara hetare och hetare! Män med den där typen av utseende har en tendens att bli som snyggast när de är runt 40. (Förstår ni nu vilka män jag menar?) Sen gör det väl sitt att han lagt på sig x antal kilo muskler också.

 

Det är precis den här typen av män som kan få mig att falla som en fura och kasta av mig trosorna på samma gång.

Tjejer gillar känsliga killar. Känsliga killar med en skarp hjärna och snygg bringa. Trygga, stabila och välkammade.

Machomän är så 1900-tal och bad boys känns passé. Vi vill inte ha några players som är ute och super och lever jävel varje helg. Inga uppumpade och bröliga broilers som ska visa sin manlighet genom att slåss. Inte heller inne-killarna med backslick och krogens dyraste champagnenota som alla andra tjejer flockas som gamar runt.

Nej, tänk er istället en känslig kille. En unik kille som förstår precis hur en tjej tänker och vet exakt vad en kvinna vill ha. En jämnlik och jämställd man. Någon som kan torka ens tårar och som köper en bukett med de vackraste rosorna du har sett. Han kanske till och med skriver poesi eller musik. Han är världsvan men ödmjuk. Han kan vara lite blyg, men han behandlar dig alltid som en gudinna. Och själv älskar han som en gud.

Visst är det så? Känner du igen dig? Är han inte din drömman? 

Då måste jag tyvärr be om ursäkt om jag krossar hela din världsbild nu.

Mannen jag just beskrev är 2000-talets player och bad boy. 

Tror du mig inte? Jag kan ha fel, självklart kan jag det. Men så länge vi kvinnor ser män som korkade så är det vi som kommer att bli bedragna. Om inte annat bedrar vi oss själva. Dagens män är inte så dumma att de kör på den gamla player-stilen om det är player-livsstilen de vill leva. Vi tjejer känner igen den "gamla sortens" players. De som är ute och festar flera dagar i veckan, super, knullar och behandlar oss som skit. Dagens players knullar självklart också, annars skulle de inte vara just players, men de är smidiga och vet vad tjejer vill ha. Du känner dig så utvald och speciell, tills du upptäcker att han som de gamla sjömännen har en kvinna i varje hamn, eller i varje postnummer. Då gråter du floder medan han seglar iväg till nästa. Han är precis som den rastlösa konstnären som han utger sig för att vara, på den punkten ljuger han inte. Han är rastlös och blir lätt utråkad, så varför tror du att just du skulle vara speciellt utvald?

Män är smartare än vi tror. De är inga neandertalare utan hjärna. Men jag påstår inte heller att alla män är svin. Verkligen inte! Män är underbara och det finns massvis av den fina och trogna sorten där ute. De flesta tillhör nog den kategorin. Kvinnor är också otrogna players. En del av oss. En lika stor andel som männen skulle jag utan vetenskaplig grund chansa på. 

Jag vill alltså på intet sätt klanka ner på dessa underbara varelser som Gud har skapat åt oss. Jag vill helt enkelt bara uppmärksamma er på att världen förändras på flera sätt. Men sluta för den sakens skull inte att avguda och älska männen som förtjänar det!

Jag är medveten om att Gud testar oss.

Men att testa mig genom att locka med söta killar samma dag som lovern lämnar stan är inte riktigt schysst! Som att sätta ett glas vin under näsan på en alkoholist och sen bara låta honom lukta på det.

"Jag kan motstå allt utom frestelsen."
- Oscar Wilde

På allmän(?) begäran kommer självklart lite bilder på självaste Ronaldo också. Man kan ändå aldrig se sig mätt på den portugisiska skönheten...

Yummie! Mitt frikort alla kategorier... ;)

(Fast en gång har jag faktiskt "dejtat" en kille som var lite lik Cristiano. Med betoning på lite.)

Strunta i musiken. Ni kan till och med slå av ljudet om ni vill. Det är inte det det handlar om.

Jag och Emma kikade på den här videon hos Micke igår. Bara för att vi hade fått veta att den skulle innehålla bara bringor och hångel.

Micke hävdade att vi var snuskiga kärringar och att det var barnarov. Det tyckte inte vi. Hallå, killen är 19 liksom! Fast han ser onekligen ung ut i ansiktet, men samtidigt har har hår på bröstet. Hm...

Emma kläckte också den bästa kommentaren: Meh, han har ju värsta pojkkroppen! Fast, det är ju inte så dumt ändå...

Summa summarum: Vi kanske är snuskiga kärringar i alla fall. Jag tror att det bor en snuskig kärring i alla av kvinnligt kön och någon gång då och då så måste hon få komma fram. För vissa oftare än för andra. Vilken kategori vi tillhör låter jag vara osagt...