Det handlar om respekt
Ni måste missförstå mig rätt, jag gillar verkligen manliga män och traditionella könsroller är ingenting som stör mig. Men efter att det tog slut med H så har jag insett en hel del.
Efter att ha träffat på män i olika situationer efter vårat uppbrott så kan jag verkligen uppskatta H på ett helt annat sätt. H är en gentleman som respekterat mig på alla punkter. Och det är väl främst på en punkt som jag har saknat detta hos andra killar. Hygien.
H har aldrig släppt sig i min närhet. Han stänger alltid toalettdörren och spolar efter sig. Han säger inte vad han ska göra på toa. Han duschar varje dag och är ändå alltid rädd för att lukta illa. Han har alltid rent snyggt hår och skulle aldrig sätta på sig ett smustigt klädesplagg. Jag minns en gång då det blivit lite för mycket alkohol och han frågade om han fick kräkas på min toalett. Fast han sa självklart inte det rakt ut, utan sa nåt i stil med: Jag mår inte så bra. Går det bra om jag lånar din toalett? Han har också erkänt att när han var hos mig första gången så vågade han inte be om att få låna toaletten, för han tyckte att det var ofint att fråga en kvinna något sådant. Det var kanske att gå lite till överdrift men... Fortfarande idag frågar han om han får röka under fläkten, trots att han vet att han får det. Han tvättar alltid händerna efter att han har rökt och borstar ibland tänderna efteråt också, bara för att visa hänsyn(trots att jag inte tycker att rökning är äckligt). Och på tal om händer så har det hänt att han har sagt till andra killar på krogen om de inte har tvättat händerna efter att ha varit på toa.
Att han är så hygiensisk är verkligen någoting som jag uppskattar så här i efterhand. Jag har nämligen insett att killar sällan är speciellt noga med sådant. Jag tycker inte att det är manligt att fisa, kissa för öppen dörr eller lukta svett. Men många verkar tro att det är det. Det är i själva verket väldigt avtändande och respektlöst!
Det handlar faktiskt om ömsesidig respekt. Jag skulle t.ex. aldrig ha orakade ben, lukta illa eller ha smutsigt hår när jag träffar en kille som är hygienisk och fräsch. Skulle han däremot börja släppa på det och bli skabbig med tiden så skulle jag förmodligen också bry mig mindre om mig själv. Men H kompromissade aldrig med de här sakerna under våra två år tillsammans och det är jag oerhört tacksam över!
Kalla mig ytlig, men hygien och uppförande är faktiskt minst lika viktigt som att vara snäll eller rolig. En snäll kille som fiser högt eller har skabbigt hår har tyvärr ingen större chans. Så är det. Och jag är till och med så ytlig att jag även uppskattade att H var noga med vilka kläder och skor han använde. Han har enbart märkeskläder och skulle hellre gå naken än att handla på Dressmann. Han skulle aldrig använda gympaskor till kostym, spraya på sig billig parfym och skulle aldrig röka lågpris-cigaretter. Ytligt som sagt, men det visar också på någon slags medvetenhet som jag uppskattar. Att bara det bästa duger, vilket också måste ha inneburit att jag var det bästa, eller hur?
Jag vet inte om detta beror på att han är äldre än de flesta andra killar jag träffat, att han är utländsk och har en annan kultur och uppfostran än svenska killar eller att killar i småstäder är slafsigare än killar i storstäder? Lyckades jag bara pricka rätt med honom, eller har jag helt enkelt bara prickat väldigt fel de flesta andra gångerna?
Efter att ha träffat på män i olika situationer efter vårat uppbrott så kan jag verkligen uppskatta H på ett helt annat sätt. H är en gentleman som respekterat mig på alla punkter. Och det är väl främst på en punkt som jag har saknat detta hos andra killar. Hygien.
H har aldrig släppt sig i min närhet. Han stänger alltid toalettdörren och spolar efter sig. Han säger inte vad han ska göra på toa. Han duschar varje dag och är ändå alltid rädd för att lukta illa. Han har alltid rent snyggt hår och skulle aldrig sätta på sig ett smustigt klädesplagg. Jag minns en gång då det blivit lite för mycket alkohol och han frågade om han fick kräkas på min toalett. Fast han sa självklart inte det rakt ut, utan sa nåt i stil med: Jag mår inte så bra. Går det bra om jag lånar din toalett? Han har också erkänt att när han var hos mig första gången så vågade han inte be om att få låna toaletten, för han tyckte att det var ofint att fråga en kvinna något sådant. Det var kanske att gå lite till överdrift men... Fortfarande idag frågar han om han får röka under fläkten, trots att han vet att han får det. Han tvättar alltid händerna efter att han har rökt och borstar ibland tänderna efteråt också, bara för att visa hänsyn(trots att jag inte tycker att rökning är äckligt). Och på tal om händer så har det hänt att han har sagt till andra killar på krogen om de inte har tvättat händerna efter att ha varit på toa.
Att han är så hygiensisk är verkligen någoting som jag uppskattar så här i efterhand. Jag har nämligen insett att killar sällan är speciellt noga med sådant. Jag tycker inte att det är manligt att fisa, kissa för öppen dörr eller lukta svett. Men många verkar tro att det är det. Det är i själva verket väldigt avtändande och respektlöst!
Det handlar faktiskt om ömsesidig respekt. Jag skulle t.ex. aldrig ha orakade ben, lukta illa eller ha smutsigt hår när jag träffar en kille som är hygienisk och fräsch. Skulle han däremot börja släppa på det och bli skabbig med tiden så skulle jag förmodligen också bry mig mindre om mig själv. Men H kompromissade aldrig med de här sakerna under våra två år tillsammans och det är jag oerhört tacksam över!
Kalla mig ytlig, men hygien och uppförande är faktiskt minst lika viktigt som att vara snäll eller rolig. En snäll kille som fiser högt eller har skabbigt hår har tyvärr ingen större chans. Så är det. Och jag är till och med så ytlig att jag även uppskattade att H var noga med vilka kläder och skor han använde. Han har enbart märkeskläder och skulle hellre gå naken än att handla på Dressmann. Han skulle aldrig använda gympaskor till kostym, spraya på sig billig parfym och skulle aldrig röka lågpris-cigaretter. Ytligt som sagt, men det visar också på någon slags medvetenhet som jag uppskattar. Att bara det bästa duger, vilket också måste ha inneburit att jag var det bästa, eller hur?
Jag vet inte om detta beror på att han är äldre än de flesta andra killar jag träffat, att han är utländsk och har en annan kultur och uppfostran än svenska killar eller att killar i småstäder är slafsigare än killar i storstäder? Lyckades jag bara pricka rätt med honom, eller har jag helt enkelt bara prickat väldigt fel de flesta andra gångerna?
Kommentarer
Trackback