Blondes have more fun?

Av någon outgrundlig anledning så såg jag P3 Guld-galan på tv för ett tag sedan. Inget minnesvärt i sig, men en sak etsade sig ändå fast. Daniel Adams-Ray hade en leopardhalsduk.

Outfiten var i övrigt kanske inte speciellt mycket att hurra för. Modern popkille liksom. Varken mer elle mindre. Men jag måste ändå slå ett slag för leopard på killar! En leopardhalsduk är en alldeles lagom detalj. Piggar helt klart upp en vardaglig outfit. På rätt kille alltså. På en snubbe i mjukisbrallor och oformlig t-shirt funkar det inte. Men å andra sidan, det är en outfit som överhuvudtaget aldrig funkar. Det är inte ens okej när man tränar!

På nära håll ser vi att Daniel dessutom har matchat katten med nån slags orm. Det funkar bara om man är artist. Ingenting för svenne-banan på det lokala danshaket kanske?

Haha...skrattar åt min dåliga grammatik i det förra inlägget. (som skrevs via mobilen måste jag bara säga för att försvara mig lite) "Jag är numera medlem i Kristdemokraterna i Skellefteås styrelse samt distriktsombud" Lite konstigt formulerat kanske, men jag är med i styrelsen för KD i Skellefteå samt ombud för Ske-å i distriket(Västerbottenslän). Känns väldigt bra måste jag säga! Min politiska karriär går spikrakt uppåt i en hisnande fart. Haha...nä, kanske inte. Men jag känner mig oerhört peppad att engagera mig mer och lära mig allt om politik. Känns som en våt dröm att få träffa Göran Hägglund också. Okej, våt dröm kanske är fel ordval, men spännande ska det bli! Jag blir lätt starstruck om vi säger så...

Har gjort en annan lite knäpp grej ikväll också. Eller jag vet inte om det är knäppt än, men lite impulsivt kanske? Fast helt ärligt så var det inte alls impulsivt utan planerat. Men det känns bättre att säga att det var impulsivt, för att rättfärdiga det liksom. Fast rättfärdiga vadå? Jag har inte gjort något olagligt eller fel, jag har bara varit lite busig. (Och nej, inte på ett sånt sätt som ni säkert tror...)

Nu ska jag se om jag kan få igång The Sims. Fick värsta abstinensen efter det!

Då var det klart. Jag är numera medlem i Kristdemokraterna i Skellefteås styrelse samt distriktsombud. Är väldigt tacksam för nomineringarna och för förtroendet från mina partikamrater. Och kanske det bästa av allt, i mars får jag träffa Göran Hägglund! Låter jättenördigt men jag är redan alldeles pirrig inför det. Haha.

Eftersom att utbildningen blev inställd så tog jag mig en rejäl sovmorgon istället. Det skulle jag inte ha gjort, för nu är jag mycket segare än när jag vaknade första gången vid åtta.

Tänkte fortsätta med min städmani istället. Diska, renbädda och dammsuga. Dammsuga måste man ju göra nästan varje dag, så det ser jag i och för sig inte som städning utan mer som en daglig rutin. I och för sig så måste man ju diska rätt ofta också men...

16.00 är det i alla fall årsmöte. Spännande för mig personligen då det kan komma att innebära en del förändringar. Mer säger jag inte föränn allt är klart.

Hade en trevlig kväll med Sanna by the way. Tjuvrökte och snackade killar. Som att vara 14 igen. Hihi. Jag trodde att jag hade konstiga tankar när det kommer till det här med att leva med samma man livet ut och överhuvudtaget när det kommer till kärlek. Jag är cynisk och som jag själv tycker "realistisk". När jag kommer med mina teorier brukar folk säga att "men när du blir riktigt kär och träffar personen som du vill dela resten av livet med så kommer du inte att tänka/känna så". Vissa blir också sura. Men Sanna förstod precis vad jag menade, och det känns bra att inte vara ensam med sina "konstiga" idéer och värderingar. Det är inte det att jag inte unnar andra människor kärlek, utan jag tycker bara inte att de är realistiska. Kom också fram till att det mest perfekta förhållande jag hade måste ha varit med S, hockeyspelaren. Distansförhållande som byggde på hans spelschema. Vi visste precis när vi kunde och inte kunde ses. Det var inte ens lönt att försöka förhandla om det, för han hade sina matcher och träningar och det fick vi utgå ifrån. Jag fick den egentid som jag behövde samtidigt som jag fick den kärlek som jag också behövde. Lagom av allt. Att det inte höll berodde absolut inte på hans yrke eller distansen, utan på helt andra saker. De flesta jag känner skulle inte hålla med mig, de skulle tycka att ett distansförhållande var fruktansvärt jobbigt.

Nä, hoppa i kläderna och sen börja med det som ska göras.

Later!

Lyssnar på Stromae och väntar på att Sanna ska ringa. Utbildningen imorrn är tyvärr inställd, så jag tänkte ta tillfället i akt och göra nåt ikväll då jag ändå tagit ledigt imorrn. Vad vi ska hitta på har jag ingen aning om, men jag skulle inte tacka nej till ett glas vin eller två i alla fall...

För ögonen svider och hjärtat bränns


Halva SAIK är ju lammkött. De föddes efter Berlinmurens fall, har alltid haft fler än två tv-kanaler och minns knappast när Arvingarna vann Melodifestivalen med Eloise. 90-talister. Men jag klagar inte. Lammkött är aldrig fel. Tyvärr var det inte riktigt min smak på köttet ändå. En del dög väl, men inte mycket mer. Tyvärr.

Kände mig mest gammal och funderade på vad jag själv hunnit uträtta. Inte mycket konstaterade jag rätt snabbt.

 
En ung SAIK:are som nästan bor granne med mig.
(Bara för att skryta lite liksom)

Fick ett rätt så tråkigt besked som jag inte hade väntat mig igår. Det påverkar enbart mig själv, men jag är så egocentrisk att jag både blev förbannad och ledsen på samma gång ändå. Började gråta inför en okänd människa till och med. Det händer ytterst sällan vill jag påstå. Men sen fick jag två positiva besked också. Ett som gäller mig och en som gäller en av mina närmaste. Så det vägde på nåt sätt upp det hela och jag skämdes lite för hur jag hade betett mig tidigare.

Trots att jag bara jobbat en förmiddag hittils i veckan så har det ändå varit fullt upp. Möten och samtal hit och dit. Och än har det inte lugnat ner sig. Jobbar eftermiddag fredag och söndag och hela lördagen är jag upptagen med KD. Utbildning och årsmöte. Tänker dock avrunda innan Melodifestivalen för det får man ju inte missa! Och ikväll ska jag faktiskt på hockey. Första matchen den här säsongen. Har en snygg-dag samt helt perfekta sittplatser så det borde bli en bra kväll. Tänker faktiskt unna mig ett glas vin där också. Mums!

Även om det varit fullt upp i veckan så har jag hunnit städa allt som skulle städas + mer därtill, och det innan torsdag som brukar vara min officiella städdag. Är inne i en sån där manisk städperiod då jag typ är uppe på nätterna och städar och sorterar saker. De där perioderna kommer då och då och det är bara att hänga på så gott det går, för jag vet att det inte varar för evigt. 

Angående det förra inlägget så förstår jag ju själv att man inte kan ha både adhd/add och aspergers. Det motsäger sig självt väldigt mycket. Men att ha tendenser från båda innebär ju inte att man har båda diagnoserna. Fortsatte att grubbla på fler symptom och händelser som tyder på att något är "fel", och kom på flera till. Mycket kontrollsaker och svårigheter med relationer. Men, men...slutgrubblat för nu. Idag ska jag hälsa på mormor en sväng samt göra ett besök på af. Har lite andra smågrejer på schemat också.

Igår såg jag I rymden finns inga känslor. Mest för att jag hört så mycket om den(och för att Bill Skarsgård spelar huvudrollen). Men den fick mig faktiskt att börja grubbla en hel del (igen)...

Jag vet att alla med aspergers är långt ifrån Bills karaktär i filmen. De jag känner med den diagnosen är faktiskt inte alls så. De är mycket mer "normala". De stänger inte in sig i en tunna, är livrädda för beröring och måste äta samma mat varje vecka.

Men tankarna på vad jag själv skulle få för diagnos kom upp igen. Med åren har jag nämligen insett att någon form av diagnos måste jag ha, men vilken vet jag inte alls. Mamma berättade för ett par dagar sen att om hon hade vetat vad damp var när jag var liten(det var inte så "populärt" då) så hade hon varit säker på att jag hade haft det. Många av symptomen som små barn kan visa upp stämde tydligen in på mig. Fick jag inte mat när jag var hungrig så skrek jag tills jag fick bristningar i ansiktet. Och fick jag inte som jag ville överhuvudtaget så blev jag tokig. För att ta två exempel. Har en bekant som har adhd och när hon berättar om det så känner jag igen mig i en hel del.

Men damp(och adhd) innebär oftast hyperaktivitet, dålig tidsuppfattning samt sen tal- och språkutveckling. Jag är sällan hyperaktiv, är extremt noga med tider och jag började prata tidigt och utecklade också mitt språk tidigt.

Däremot har jag dålig kontroll på mina impulser och mitt humör, har alltid varit oerhört trotsig och min motorik är inte alls den bästa. Har faktiskt riktigt dålig motorik och ingen som koordination Är klumpig och har ofta sönder saker eller råkar skada mig. Mitt humör kan jag kontrollera lite bättre idag, men jag kan fortfarande inte behärska mig i alla situationer. Glömsk är jag också. Och jag kan inte koncentrera mig på saker som jag inte är intresserad av. I skolan var bra på det jag var intresserad av. I de ämnena behövde jag i princip aldrig plugga utan det jag hörde på lektionerna fastnade i skallen. (Och blev jag riktigt intresserad så läste jag allt jag kom över om ämnet, även om jag inte hade nån nytta av det för själva skolarbetet.) Det jag inte var intresserad av, det pluggade jag heller inte till, för det tyckte jag inte var viktigt. Jag störde också lektionerna mycket, främst under mellanstadiet då jag måste ha varit en riktig plåga. Jag var kanske en av de smartaste i klassen, men också en av de absolut jobbigaste.

På så sätt stämmer symptomen på adhd in ganska bra. Men i andra fall stämmer det inte in alls. Jag är verkligen ingen tidsoptimist! För mig är det snarare extremt åt andra hållet. Ska jag vara på en plats en viss tid så tror jag alltid att det ska ta minst dubbelt så lång tid att ta mig till den platsen. Det resulterar i att jag är där långt före avtalad tid. När det kommer till att passa flyg, tåg osv är det ännu värre. Då kollar jag biljetten x antal gånger och ser till att vara på plats helst flera timmar innan avgång. Är det någon annan som ska ordna skjuts till t.ex. flyget så blir jag orehört stressad över att den personen ska komma försent. Och skulle var nån gång vara försenad av nån anledning så kan hela dagen bli förstörd.

Jag är också väldigt organiserad(även om det inte alltid märks utåt) och har ett starkt kontrollbehov. Jag skriver perfekt utformade listor, lägger in massa påminnelser i mobilen och på jobbet är det jag som utformar rutiner och skriver ner vilka dagar vad ska utföras. Förövrigt har jag mer rutiner än vad folk kanske tror. Jag diskar alltid disken i en viss ordning, manglar alltid lakanen på ett visst sätt, gör alltid samma sak innan jag somnar, kollar alltid spisen innan jag går ut på morgonen mm mm. Hatade att sova borta när jag var yngre, just för att då blev rutinerna helt sabbade.

En annan sak som tyder på någon form av diagnos är mina tvångstankar. Det är inte så hemskt som det låter, men jag har faktiskt vissa tvångstankar. Mycket handlar om siffror och jämnvikt. Vissa siffror och sifferkombinationer är bra medan andra är dåliga. Det innebär bla att jag måste ha volymen på tvn på vissa nivåer och att om det är numrerade sittplatser så väljer jag att sitta på vissa nummer. Tar jag bort skräp ur ett öga måste jag göra det även ur det andra, även om det inte finns nåt där. Rör jag med tummen i en annan fingertopp så måste jag röra i alla fingertoppar och lika många gånger. Sånna grejer. Det styr inte mitt liv, men de finns där. Fast när jag var i typ 6-7-årsåldern hade jag ett tag en tvångstanke om att jag alltid var tvungen att somna innan åtta på kvällen. Det påverkade ju faktiskt mitt liv en hel del.

Jag har också svårt för alltför nära relationer och för att kunna uttrycka mina känslor. Inte när det kommer till ilska och liknande, men annars. Har också jättesvårt för att ta personlig kritik eller att folk säger åt mig vad jag ska göra. När jag var barn var det omöjligt och jag började gråta när någon annan än mina föräldrar sa till mig om nåt. Det är nästan så än idag faktiskt. Självklart gör jag som min chef säger, men säger någon annan till mig vad jag ska göra så blir jag obstinat. Tjurskallig och envis som synden är jag. Och på tal om nära relationer så har jag också ett stort behov av att få vara ensam. Om det beror på att jag träffar så mycket folk på jobbet vet jag inte, men det har alltid varit så säger mamma. Jag föredrar också att göra saker själv utan hjälp från andra. Blir t.ex. tokig av att laga mat med andra och lagsporter är bland det värsta jag vet att delta i.

Jag vet inte alls vilken diagnos jag skulle få, för det är så många symptom som motsäger sig varandra. Gjorde på skoj både adhd- och aspbergerstest på nätet. Test som är utformade av kunniga människor som jobbar med sånt här. Trots det så vet jag att man inte ska stirra sig blind på sånna test utan att det endast är läkare som kan ställa diagnoser. Hur som helst var resultaten ganska så intressanta. På adhd-testet hade jag svarat sånna svar som tyder på adhd på 13 av 18 frågor. Men jag hade svarta "ibland" och "ganska ofta" och inte "alltid" på de flesta svaren, vilket inte gör svaren lika starka om ni förstår vad jag menar? Och på aspergertestet så fick jag resultatet: "Det finns personlighetsdrag hos dig som är typiska för aspergerspersoner." 

Jag vet att man inte ska ställa diagnoser på sig själv och att det hela säkert tyder på hypokondri, men det här är nåt som jag har tänkt på länge. Fast så länge jag kan leva ett normalt liv så tycker jag inte att det är nåt att fokusera alltför mycket på. Men det skulle ändå vara intressant att veta...

Sen tror jag också att alla människor har symptom som stämmer in på olika syndrom och bokstavskombinationer. Vi har bara mer eller mindre av dem.