neverstandstill.blogg.se
Läs och begrunda!
http://neverstandstill.blogg.se/
Att blogga eller inte blogga, är det frågan?
Jag känner mig så kluven när det kommer till det här med bloggandet. Jag gillar att skriva, åtminstone periodvis. När tankarna flödar och meningarna är välformulerade och uttänkta. När jag har någonting att skriva om.
Egentligen är det ju skittråkigt att skriva (och läsa om vardagsliv). Alltså vad någon äter till frukost, vem personen tar en fika med eller när personen i fråga går och lägger sig. Dessvärre blir det många sådana inlägg. I brist på annat. Som utfyllnad. Det kan möjligtvis vara intressant om det är någon man känner som skriver bloggen, men är det en total främling så är det bara som en lång gäspning.
Men jag vill inte vara en lång gäspning. Jag vill skriva bra, genomtänkta inlägg. Vardagsbetraktelser med en poäng. Sådant som jag vill läsa själv. Det gör jag inte nu. Nu är kanske 75% av alla inlägg bara skit. Ren dynga.
Därför funderar jag på en ny blogg. En blogg som antingen har djupa inlägg blandat med klyftiga vardagsbetraktelser, en del bra musik och lite av livets goda. Sådant som jag gillar att läsa om. Eller en blogg om politik. Risken finns dock att en sådan blogg blir för mäktig att skriva, och dessutom, vem vill läsa om politik? Jag läser ju knappt sådana bloggar.
Att börja om och ändra inriktning på den här bloggen tror jag inte på. Alternativet är att ha kvar den här bloggen vid sidan av. Uppdatera lite då och då. Men främst ha kvar den som en säkerhet om det andra skulle skita sig.
Vi får se. Just nu känns det i alla fall inte speciellt inspirerande att skriva här.
Måndag
Har fått pappas gamla, men i skick som nya, skinnfåtölj. (Får den tillhörande soffan senare i veckan) Den är verkligen superskön! Jag som alltid varit en inbiten soffliggare framför tv:n överväger att sitta i fåtöljen istället, så skön är den. Inget IKEA-skräp här inte!
Färgade bryn + fransar och tonade håret nu ikväll. Det behövdes verkligen då håret blekts så mycket upptill av solen. Det och gråa strån som krupit fram. Men nu är det mörkt och fint igen! Och ännu finare hoppas jag att det blir efter torsdagens frisörbesök. Det är verkligen på tiden då senaste gången jag klippte mig var till nyår! Det har verkligen varit en svintoboll på sistone.
Har en del möten inplanerade i veckan. Hela onsdagseftermiddagen och kvällen, och på fredags ska jag träffa vår distriktsordförande i Umeå. Mycket som ska klaffa inför Trästocks och mycket annat som händer också. Känns riktigt kul!
Men nu ska jag försöka sova. Älskar mitt nyreoverade sovrum by the way!
Lördag (fast det känns som söndag)
Dock var jag världens pms-kärring i natt. Satt uppe lääänge och läste en blogg. Det kunde lika gärna varit jag som skrivit den. Samma tankar. Samma funderingar. Jag blev jätteblödig. Funderade på vad det blivit av livet och alla drömmar. Grät en skvätt. Tänkte lite mer. Tillsist gick jag och la mig. Insåg att det är den tiden på månaden då jag blir sådär blödig och känslig. Men det är nyttigt att tänka och gråta ibland. Jag behöver nätter då jag är ensam med min tankar för att inte bli knäpp.
Har två paket med kampanjmaterial att hämta ut på posten. Borde köpa hem någon mat också. Det blir lagom mycket att göra idag. Man ska inte ta ut sig för mycket då man varit(är?) sjuk. Eller hur?
Drömmar
"Vissa lever ut sina drömmar, medan andra nöjer sig med att drömma om att leva."
Visst är det så. Han kunde inte ha mer rätt. Och jag hoppas att alla, inklusive jag själv, lever efter det mottot! Om inte tidigare, så efter att ha läst det idag.
En fredagskväll med snorpapper som enda sällskap
Det gick sådär... Men lite gladare blev jag nog.
River en vacker dröm
När det skånska blodet gör sig påmint
Med Ulf Lundells Öppna landskap dånande ur högtalarna så lämnade jag stan igår. Ja, ironiskt nog var det just den låten på radion när jag körde ut på E4:an. Som hämtat ur vilken svensk film som helst som utspelar sig under sommarhalvåret.
När jag svängde av från E4:an och åkte genom de små byarna längst vägen kom paniken. Vad gör jag här? Jag passar inte in här. Lappsjukan gjorde sig påmind och jag höll krampakitigt om ratten för att inte köra av väg. Höjde volymen. Skrålade med i musiken. Alla de människor jag mötte på ett eller annat sätt längst vägen vinkade glatt, för så gör man på landet. I mitt inte alls så stilla sinne tänkte jag att människorna här ute kan ju inte vara riktigt kloka.
Ju närmare pappas hemby jag kom, desto mer lugnade jag ner mig. Dels visste jag att jag snart skulle träffa människor som jag känner. Vettiga människor som inte vinkar åt alla främlingar de ser. En mötande moppe lugnade också mina nerver. Det finns lammkött! Det finns hopp! I det läget blev jag nästan den tokiga banjospelande bybon som vinkade som en galning. Tanken att vända om och köra efter den stackars mopedisten slog mig. Men jag kom tur nog till sans.
Men vad som lugnade mig mest av allt var när alla gamla historier från min barndom spelades upp i mitt huvud. En historia för varje hus längs vägen. På landet känner alla alla, och pappa brukade berätta gamla historier från sina ungdomsår om människorna som bodde i husen på den tiden. Det var smeknamn, släktband och roliga anekdoter. Jag minns inte allt, men jag minns känslan. "Det är lätt att bli blödig och nostalgisk fast man bara bytt miljö" som Winnerbäck sjunger.
En dag där ute på landet gick bra. Det var alldels lagom. Jag fick andas lite. Men aldrig har väl den föroerenade stadsluften smakat bättre än i bilkön när jag kom tillbaka till stan. Jag öppnade rutan och andades in avgaserna utanför. Lutade mig tillbaka i förarsätet och tänkte att det är faktiskt i stan jag hör hemma. I alla fall just nu.
För att återgå till Ulf Lundells och hans öppna landskap. Det är just det, öppna landskap. Det är den typen av natur jag gillar. Rapsfält som verkar fortsätta i alla oändlighet. En mölla. En pilallé. Där det aldrig är långt till varken havsbris eller städer. Där landskapet är platt och barrträden lyser med sin frånvaro.
Det är i öppna lanskap som jag verkligen kan andas.
Från igår
Det är kontrasterna i livet som gör livet levande.
Luft
Det behöver jag.
Att hålla fast i det förflutna
Jag trodde att jag kommit över honom redan när det tog slut. Det kändes så då. Men jag saknade honom ändå.
Nu är det en helt annan känsla. Nu känner jag ingenting när jag träffar honom. Nu har jag kommit över honom.
Så pass att jag kastade hans tandborste när jag städade igår. Har sett den varje morgon och kväll när jag öppnat badrumsskåpet. Ett sätt att hålla kvar en liten bit av det förflutna. Nu behöver jag inte den biten av det förflutna längre. Den där tandborsten symboliserade för mycket. Men att den inte står där i muggen längre symboliserar att jag är redo att gå vidare.
Bara för att ni ska få se...
Här är bildbeviset i närbild!
Och ja, jag får bete mig som en fjortis för jag har faktiskt 25 19-årskris!
Toyboy, toyboy. You can call me toyboy.
I fredags hade min moster födelsedagsmiddag. Massor av god mat, gott vin och skratt. Vi fick bland annat en underbart god entrecote, hemmagjord potatissallad som slog det mesta, kyckling, potatisgratäng, mozarella, fetaostsallad, melon, supergott bröd och två fantastiska såser. Till efterrätt två olika tårtor(en prinsess och en med frukt), jordgubbar och glass. Total matkoma.
Lördagen började med Eric Saade på stadsfesten. Vi stog längst fram och dregglade. Var jag och mina kompisar samt massor av barnfamiljer. Råkade nog chockera en del, men jag är inte van att vara bland barn så jag vet inte vad som är passande att säga eller inte. Saade var förövrigt över alla förväntan(förväntade mig ingenting annat än att han skulle vara snygg faktiskt)! Ett riktigt slipat nummer. Vi kom också fram till att Popular inte är förenlig med varken socialismen eller jantelagen. Men vem vill vara förenlig med de två tråkiga sakerna?
Efter snabbmatsmiddag åkte jag hem och gjorde mig i ordning för kvällen. Förfestade på Kajsas balkong och sen åkte vi in rätt så tidigt till stan. Började med att se Timbuktu. Längst fram även denna gången. Jason levererade som vanligt. Inte det bästa framträdandet jag sett med honom, men han är alltid bra live! Kärlek och dans. Fortsatte sedan med att socialisera i öltält. Drack dåligt vin i plastglas och besökte äckliga bajjamajjor. Åt pommes, remmar och munkar också tills vi var proppmätta. Sedan beslöt vi oss för att det var nog med skabbigt festivalliv och gick vidare till efterfesten på Station 8/Johanna i parken/stadshotellet(eller vad det heter nu för tiden) istället. Drack drinkar och vin ur riktiga glas och träffade på både sådan som man vill och inte vill träffa. Vid fyra släpade jag mina trötta fötter till en taxi och åkte hem i morgonsolen.
Idag har mitt sovrum blivit klart. Nu återstår bara lite inredning. Men det är ju den roliga biten! I afton var jag ute och körde bil med Bea. Hamnade i Stackgrönnan där det blev räkmackor och fika. Var kul att äntligen få träffa henne! Pratade massor och tiden gick alldeles för fort. Fick en försenad födelsedagspresent i form av en ljuslykta från Kosta Boda. Ljuslyktan Make up rättare sagt. Den passade perfekt i fönstret i mitt "nya" sovrum.
Nu ska jag gå och lägga mig och verkligen njuta av sovrummet! Och tack alla inblandade för en riktig toppenhelg!
En sån här fick jag av Bea.
Stadsfesten i bilder
En riktigt trevlig dag, kväll och natt.
Tack alla inblandade!
Lördag
Strax är det dags att åka till stan och kika på Saade. Vädret är inte det bästa, men vi ska nog överleva.