Lögner

Jag insåg just en sak när jag började tänka på M.

Kanske är han inte den som har ljugit för mig mest? Andra kan ha ljugit minst lika mycket, eller mer.

Men hans lögner var så uppenbara.
Om man känt en person i sju år innan man blir tillsammans med honom, och personen alltid har varit ärlig med allt innan men helt plötsligt börjar ljuga då, då känner man honom så pass att man ändå kan ana vad som är lögn.

Det är synd. Det var lögner som förstörde allt. Lögnerna och oron.
Det andra hade jag kanske kunnat leva med. Även fast det var det som gjorde att han ljög och att jag var orolig. Men hade han bara kunnat vara ärlig, då hade jag åtminstone kunnat stötta honom. Vet man inget, eller om han säger att allt är ok, vad ska man då stötta?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback