Blondes have more fun?

Jag insåg det nog inte föränn på plats när någon nämde det för mig.
Stones är förmodligen världens största rockband. Vilket annat band skulle kunna utmana dem på den titeln?

I fredags såg jag alltså världens största rockband, tillsammans med 57 000 andra.

Stones har funnits med under hela mitt liv. Stones "Out of our heads" och Nationalteaterns "Livet är en fest" är förmodligen de två första plattorna i mina föräldrars skivsamling som jag fastnade för.
Och allt som heter Beatles har varit bannlyst under min uppväxt, främst av min mor som är totalt Stones-frälst. Minns även att hon hade ett Stones-album som gjort när hon var ung. Massor av utklipp. Och ärligt, jag tyckte att Mick var riktigt snygg...när jag var typ tio. För att inte tala om hur många gånger mamma var tvungen att spela Wild Horses på repeat när vi var på bilsemester...

Det är en häftig känsla att se ett band som har lyssnat så mycket på under sin uppväxt. Och som man har så många minnen till.


Men nog om det...vad tyckte jag om själva konserten då?

Jag hade inga förväntningar. Inga alls faktiskt.
Hade hört massor om hur kass Keith hade blivit på gitarr och i hur dålig form Mick var, och ärligt, vad kan man egentligen förvänta sig av ett gäng 60+are?

Jag blev väldigt postivt överraskad.

Mick var piggare än de flesta unga artisterna idag. Att springa och sjunga utan att bli anfådd, vem fan klarar av det? Jo, han. Dessutom är hans röst lika fantatiskt live som på skiva, om inte ännu bättre. Och de som jämför Pelle i The Hives med honom, skäms! Det går inte att jämföra...

Keith fick utstå mycket kritik efter den här spelningen också. "Han var full, okoncentrerad och kunde varken spela eller sjunga." För det första, vem hade trott att han skulle uppträda spiknykter? Men han var inte berusad så att det störde. Han gjorde sitt jobb. Dessutom har han aldrig varit nån som har sprungit runt som en yr höna på scenen, så varför skulle han börja med det nu?

Ronnie och Charlie var även de för tråkiga enligt pressen. Charlie "tog inte ut svängarna". Men förklara för mig hur man tar ut svängarna speciellt mycket som trummis?
Och Ronnie är faktiskt lite av en personlig favorit, fråga mig inte varför. Det måste vara något med hans sätt att röka samtidigt som han spelar gitarr. Eller att han är en riktigt bra gitarrist.

Bäst: Micks energi och snygga klädbyten. Den übersnygga scenen.

Sämst: Konserten hade gärna fått håll på ett tag till

Bästa låtarna: You can't always get what you want, Honky Tonk Woman, Sympathy for the Devil

Mest saknade låtarna: Under My Thumb, The spider and the fly...och många fler

Mest överskattade låt: Satisfaction


Kontenta: Jag tror inte att jag kommer att få uppleva något liknande i musikväg på ett bra tag. Och till alla kritiker som skrev att Honky Tonk Woman var sämst, vilken konstert var ni på?

Rockmusik ska upplevas live!

Och sist men inte minst. Stones har fortfarande sexappeal, och jag kan bara tänka mig hur många som gick hem och hade fantastiskt sex efter den konserten...