Mitt livs största kärlek, utan tvekan!
Jag har blivit så konstig på sistone. Så blödig. Och blödig är inte jag. Verkligen inte.
Jag är kall, stenhård och de enda känslorna jag visar är ilska och förakt.
Okej, det stämde kanske inte heller. Men jag har helt klart blivit mycket blödigare.
Ett exempel på det är att jag har börjat tycka att det är jobbigt att sova själv. I vanliga fall tycker jag mest att det är underbart skönt. Då får man vrida på sig som man vill, slippa svettas ihjäl och få ser hur taskig ut som som helst när man vaknar på morgonen.
Men nu har jag börjat tycka att det är mysigt att somna tillsammans med någon. Varmt och mysigt. Och jag får ibland lite lätt panik av att veta att jag "måste" sova själv.
Borde kanske skaffa katt eller hund?
Ikväll/natt får jag i alla fall sällskap i min tomma säng. Det känns bra. Stabilt.
Men tills dess ska jag lyssna på mitt livs kärlek, Joakim Thåström. Kanske var Imperiet världens bästa band. Beatles och Abba kan bara slänga sig vart fan de vill!
Och efter att mina öron misshandlats av både Idol och Singstar så behöver jag lite skönsång.
"Jag sitter här med full hand och
Min enda insats är min kropp
Vi spelar kort om vem som gjort vad
Det här är syndarnas charad
Det är som tiden här står still
Här under frihetens sigill
Dom tatuerar in tristessen
Så tills nästa gång vi ses
Du är så välkommen, så välkommen
Till århundradets brott
Come be with the boys"
Kommentarer
Trackback