Är jobbet din identitet?
Har varit så enormt lat.
Tog ledigt från jobbet igår, bara för att vara ledig, TROTS att jag var ledig idag och på torsdag.
Dessutom har jag tagit ledigt två dagar nästa vecka, då några släktingar från Finland kommer på besök. Och veckan därpå åker jag till Göteborg, och jobbar bara två dagar.
Okej, när jag ska till Göteborg var jag ju tvungen att ta ledigt...och det är ju kul att kunna umgås med finnarna.
Men ändå. Jag tycker liksom synd om mig själv för att jag "måste" jobba.
Fy fy!
Men kanske beror det på att jag tycker att vi lever i ett sjukt samhälle, där jobbet är din hela identitet.
Tänk bara på det första vi frågar människor som inte träffar så ofta: "Så hur går det på jobbet då?" eller "Jobbar du fortfarande kvar på X? " eller ännu värre "Så hur går det, har du hittat något jobb än?".
Det är faktiskt helt sjukt. Vi är inte våra jobb.
Varför inte iställe fråga hur personen mår eller vad den sysslar med på sin fritid?
Klart jag tycker att det är viktigt att ha ett jobb. Tjäna pengar och ha en social sammhörighet med sina kollegor. Gör något "vettigt" och "tjäna samhället", men det är lika viktigt att ha ett liv utanför jobbet.
Som jag t.ex., som ska diska nu. ;P
Det är är det jag menar med social samhörighet med kollegor.
Kollegor som jag inte tror skulle uppskatta att synas här, därav maskeringen.
Tog ledigt från jobbet igår, bara för att vara ledig, TROTS att jag var ledig idag och på torsdag.
Dessutom har jag tagit ledigt två dagar nästa vecka, då några släktingar från Finland kommer på besök. Och veckan därpå åker jag till Göteborg, och jobbar bara två dagar.
Okej, när jag ska till Göteborg var jag ju tvungen att ta ledigt...och det är ju kul att kunna umgås med finnarna.
Men ändå. Jag tycker liksom synd om mig själv för att jag "måste" jobba.
Fy fy!
Men kanske beror det på att jag tycker att vi lever i ett sjukt samhälle, där jobbet är din hela identitet.
Tänk bara på det första vi frågar människor som inte träffar så ofta: "Så hur går det på jobbet då?" eller "Jobbar du fortfarande kvar på X? " eller ännu värre "Så hur går det, har du hittat något jobb än?".
Det är faktiskt helt sjukt. Vi är inte våra jobb.
Varför inte iställe fråga hur personen mår eller vad den sysslar med på sin fritid?
Klart jag tycker att det är viktigt att ha ett jobb. Tjäna pengar och ha en social sammhörighet med sina kollegor. Gör något "vettigt" och "tjäna samhället", men det är lika viktigt att ha ett liv utanför jobbet.
Som jag t.ex., som ska diska nu. ;P
Det är är det jag menar med social samhörighet med kollegor.
Kollegor som jag inte tror skulle uppskatta att synas här, därav maskeringen.
Kommentarer
Postat av: Olaidaniela
Thank you for all your emails and help. I have solved my problems with your help and my life is now worth living. I cannot thank you enough for what you have done for me and want the whole world to know how grateful I am for you. Thank you thank you thank you.
Trackback