Lyx i överflöd
"Ännu en morgon i staden
där vi fartblinda aldrig står still
Jag vaknar i ruiner av en natt jag inte minns
och en spegel stirrar på min bild
Som den dödsdömde skulle be om nåd
ber jag om lite glädje till låns
Därute väntar livet men jag vill inte dit
Så kyss mig, kyss mig en gång till"
Jag läser om människors underbara liv.
Drinkar, sena nätter på heta inneställen världen över, lyxshopping, dyra middagar, kroppsvård och snygga bilar.
Visst, det är helt underbart att känna sig lyxig, det säger jag absolut inte emot. Lyxig mat kan vara underbart gott, och att dansa sig natten igenom på en fräsch klubb är inte helt fel.
Men ibland längtar jag så enormt till motsatsen. Och ärligt...
Den godaste maten finns oftast på billiga invandrar-hak. De riktiga shoppingfynden görs oftast på mindre butiker utanför shoppingståken. En drink gjord på smuggelsprit på någon obskyr krog i något skumt område är mycket godare än den dyraste och torraste champagnen på innekrogen på Stureplan. Förmodligen har du också en roligare och mer avspänd kväll på samma krog.
Det kan bli för mycket lyx helt enkelt, och då är lyxen helt enkelt inte värd någonting.
Man kan behöva båda världarna för att kunna uppskatta motsatserna.
Ibland behöver jag också låtar som den här, som visar baksidan av båda världarna. För känslorna är förmodligen desamma, oavsett var du befinner dig.
(Eller så beror det helt enkelt på att jag råkade se mitt saldo på kontot nyss...)