Blondes have more fun?

Min bror har sagt upp sig från sitt sommarjobb, efter bara några dagar.

Först blev jag lite arg på honom.
Man säger inte bara upp sig sådär. Tänk på alla som inte får jobba en dag i sommar? Och dessutom kommer han ju att förlora en del pengar på det.

Sen berättade han hur det var på jobbet. De fick slita som djur, och orkade inte ens säga ett ord till varandra på rasterna för att de var så trötta. De hann inte ducha efter jobbet om de skulle hinna med bussen hem, och det är på en sån arbetsplats att man behöver duscha. Och han måste åka buss, för det är någon mil bort. När han kom hem sov han bara, för att det var så tröttsamt.

Dessutom hade de fått träffa fackbasen, som sa att de som inte var med i facket bara åkte snålskjuts på medlemmarna och att de få på arbetsplatsen som inte var med blev utfrysta.
Sånt säger man inte!
Och är det någonting som jag verkligen har bestämt mig för och som verkligen är en principsak för mig, så är det att jag aldrig i hela mitt liv ska gå med i ett fackförbund. Lägga mina pengar direkt i sossarnas ficka? Nej, tack...jag behöver dem bättre själv.

Men hur som helst, det här handlar inte om mig, utan om min bror.
Det som bör tilläggas är att han + hans "kollegor" inte är vanliga arbetare, utan bara feriearbetare. Han är inte ens myndig, men ändå så sätter de honom på slavjobb.
Trist när de utnyttjar arbetskraft sådär.

Jag tycker ändå att han är modig och visar civilkurage. En arbetsgivare får inte bete sig hur som helst, och han gjorde helt rätt som sa upp sig, och framför allt...som sa hur det var.

Jag vet helt ärligt inte om jag hade vågat göra likadant. Och jag säger ändå oftast vad jag tycker, i alla situationer.