Blondes have more fun?

Det finns fördomar om alla folkslag, nationaliteter och mänskliga grupperingar. Det är jag säker på.

Jag tycker att det är rätt så kul att driva med dessa fördomar, när det kommer till grupperingar jag själv tillhör. Finnar t.ex., det är kul.
Vi bär kniv, är ständigt berusade(läs askalas), piskar oss med björkris i tid och otid och svär vartannat ord.
På vissa stämmer det säkert in, men inte på alla.

En annan grupp människor som det också finns mycket fördomar om, och som jag också tillhör, är norrlänningar.
För det första så är "norrlänningar" ett konstigt begrepp då Norrland sträcker sig ändå från Gävle till Treriksröset. Det är som att säga att stockholmare och skåningar är samma sak.

Det roligaste är att alla tror att alla norrlänningar älskar att vara ute i naturen. Jaga i skogen och fiska i sjöarna.
Vill ni veta en sak?
Jag avskyr naturen!
Eller avskyr kanske är fel ord, men jag drabbas av panik och enorm lappsjuka efter bara en liten stund ute i bushen.

Jag har aldrig bott utanför stan, aldrig jagat och bara fiskat vid ett fåtal tillfällen.
Jag finner inte lugnet när jag sitter i gummistövlar på en sten ensam ute på ett kalhygge och det enda jag hör är surr av någon insekt.
Jag finner lugnet när jag är mitt i smeten. Sätt på mig ett par stiletter och placera mig på en uteservering mitt i en huvudstad med taxibilar som viner förbi. Då kan jag slappna av.

De flesta tror att jag är knäpp när jag säger sånt.
Men jag får ut så mycket mer av att vara mitt bland folk i en stad, än vad jag får av att vara ute i en skog.
Jag önskar att jag kunde lära mig att vuppskatta naturen. Dessvärre tror jag inte att det händer alla. Mamma är över 50 och får fortfarande panik utanför stan.

Det finns dock ett undantag. Havet.
Jag kan aldrig få lappsjuka ute vid havet.
Havet är frihet.
Skogen är instängdhet.