Blondes have more fun?

Snart är det en månad sen vi såg sist, eller ens pratade med varandra.
Han har ringt.
Jag har inte svarat.

Men mår jag bättre för det?

Jag saknar honom så att det gör ont.

Har pratat med hans syster däremot.
Hon säger att han sköter sig nu.
Vågar jag tro på det?
De träffas inte så ofta, så hur ska hon veta?
Men kanske känner man sånt på sig när man är så nära?
Skulle jag veta om det var min bror?
Jag vet inte.

Vill träffa honom.
Klarar inte av ett liv utan honom där på något sätt.
Jag är inte kär. Men jag älskar honom som människa.
Kanske den snällaste människan jag vet, men den mest kaotiska.

Konstigt nog drar han aldrig ner mig på något sätt.
Jag mår bra av hans sällskap, men samtidigt har man hela tiden fått höra hur fel det är?
Är det mina åsikter, eller "de andras"?

Men om han bara skulle klara av att sköta sig nu, då skulle jag aldrig lämna hans sida, som vän.
Känns det igen?
Ja, flera gånger om.

Kanske är det jag som svikit honom mest?
Men han borde förstå det. Förstå varför.