Blondes have more fun?

Läser ju som sagt Fånge på Guantanamo nu.
Trodde inte att det kunde hända, men jag började faktiskt gråta när jag läste ur den idag.

I boken var Bob Dylans Blowin' in the wind citerad:

How many years can some people exist,
Before they're allowed to be free?
How many times can a man turn his head,
Pretend that he just doesn't see?

Just de orden förklarade så mycket.

Jag förstår inte att sådant här kan få pågå i dag.
Hur USA kan få ta tillfånga människor(även barn), sätta dem i ett fångläger på Kuba(och även på andra platser i världen), tortera och förnedra dem. Hela tiden utan att fångarna får veta varför de är där och utan att de får en rättegång.
Det alla fångar har gemensamt är att de är muslimer, och att de flesta har blivit angivna av någon som på så sätt tjänat sig en hacka.
Det liknar naxi-Tyskland alldeles för mycket för att jag ska kunna acceptera det.
Enda skillnaden är att här torteras människor, men de överlever. Där torterades de, och dog.
Jag vet inte vad som är värre, egentligen?

Det spelar ingen roll om dessa människor är skyldiga eller inte. Inte ens en väldtäktsman eller mördare ska behöva stå ut med att bli behandlad mycket sämre än djur.

Hur som helst. Det går inte att föklara det här i ett kort blogginlägg, men läs boken och avgör själva.
Min åsikt är i alla fall att Bush är djävulen själv.
Om jag nu också blir terroriststämplad, fine. Gör så då!

Jag vill också citera en del av sången och tillägna den till Georg Bush:

"How many ears must one man have,
Before he can hear people cry?
And how many deaths will it take till he knows
That too many people have died?"