Blondes have more fun?

Ibland är det jobbigt när ens kompisar separerar från sin killar/män. För ibland gillar jag verkligen den dumpade respektive. Och ibland har man hunnit bli bra vän med killen också. Så bra vän att det känns som att det gör mer ont för mig att de gör slut, än det gör för dem.
Det sätter också en i en svår sits. Att umgås med en kompis ex är tabu så det står härliga till, men vågar jag ens hälsa på killen på stan? Kan jag snacka med honom på bussen? Skicka ett god jul sms? Bjuda på en öl på krogen?
Var går gränsen för vad som är okej?

En annan jobbig grej är ens ex kompisar. Vissa av dem har man umgåtts så mycket med att man blivit bra polers. Det känns därför värdelöst att slänga bort den vänskapen bara för att det är slut med killen.
Men samma sak där, var går gränsen? Kan jag ringa upp nån av hans polare och fråga om vi ska hitta på nåt, utan att exet blir sur och tror att jag är intresserad av kompisen istället? Och tror exets kompis bara att det är som hämnd jag vill umgås med honom? Och om jag råkar bli intresserad då det bara egentligen var tänkt som hämnd, är det dömt att misslyckas då?

Eller om man har gemensamma vänner innan, vad ska man göra med dem? Dela upp dem eller umgås varannan helg? Ha delad vårdnad liksom. Eller stänger man ute dem bara?

Och det absolut värsta, vad gör man om ens ex blir tillsammans med ens nya killes ex?

Yes, allt har hänt mig. Men den sista var ändå det skummaste.
Förutom en annan grej som jag inte ens kan ta upp här. Jag säger bara 2x Finland så förstår kanske någon. Vad gör man en sån gång? Kan man hålla kontakten med nån?

Ja, och vad gör man om en kille man nobbat back in the days och som man sen trodde var bög skaffar flickvän? Förutom får en chock och tappar hakan totalt? Kanske var det mitt fel att han blev bög, men nu har den här tjejen omvänt honom igen?

Livets svåra frågor...