Blondes have more fun?

Visst, jag gillar att bo på fina hotell med lyxiga morgonrockar, en piccolo som bär väskorna, roomservice och frukostbufféer stora som julbord. (Även om de sistnämnda alltid ger mig ångest då jag inte klarar av att få i mig någonting annat än kaffe och nikotin på morgonen.)
Som sagt, fina hotell är bra, men helt ärligt så är det bara en bonus och ingenting jag egentligen bryr mig speciellt mycket om då jag sällan spenderar nästan någon tid alls på rummet.

I Riga bodde vi allt annat än lyxigt. Vi bodde på tredje våningen(utan hiss såklart) i ett gammalt hus i gamla stan som numera var ett vandrarhem. Det luktade rök i trapphuset, rummet saknade egen toalett och handfat,  hela stället var bohemisk inrett och det låg alldeles brevid en klubb som aldrig ville stänga på natten. Lite längre bort låg även en strippklubb. Det kanske låter som en mardröm, men grejen är att jag tyckte att det var rätt mysigt. För det första så var det trots den lite skumma inredningen väldigt rent och fräscht. Inget damm eller smuts någonstans. Och sen var stämningen där grymt skön. Snackade med tyskar, fransmän och finnar i tv-rummet. Och en kväll satt jag jättelänge i köket med en jättetrevlig mexikansk kille från LA och snackade danska. Haha... Som tur var är jag lite konstig och sover bäst när jag har ljud omkring mig. Så 90-talshitsen som spelades halva(hela?) nätterna störde mig inte.

De flesta jag känner skulle nog ha bytt boende, men jag gillar faktiskt hela den där bohemiska-grejen i lagom dos. Skulle aldrig någonsin vilja ha det så hemma, men några dagar är perfekt. Det kändes lite som att vandrarhemmet hade kunnat ligga i Amsterdam, eller kanske Sydamerika. Har aldrig varit där, men det var en känsla jag fick.