Blondes have more fun?

Äntligen fick jag en liten glimt av hans "gamla jag". En liten ljusglimt av den han egentligen är. Den har inte funnits där på ett tag. Det känns som att han vågade blicka framåt, åtminstone en liten liten aning.

Jag hoppas verkligen att det är något som kan hålla i sig. Att det inte bara var en liten ljusglimt, utan att det kommer fler. Att medicinen kanske börjat hjälpa. Jag vet att det säkert kommer att komma motgångar igen. Det är jag nästan övertygad om, men jag vill verkligen våga hoppas. Om jag bara fick önska mig en enda sak i världen så är det att han får må bra. Det är det enda som betyder någonting just nu. Jag vill se honom skratta på riktigt, så att jag också kan glädjas och våga sova på nätterna.