Blondes have more fun?

Om jag inte tänker på att det är Peter Jöback som sjunger den är låten, så blir den nästan bra.

Min hat-kärlek till vår huvudstad. Älskar så mycket av staden, samtidigt som den äcklar mig fruktansvärt ibland. Längtar dit så ofta, och älskar att promenera runt där på kvällarna. Vattnet, byggnaderna, restaurangerna, den råa känslan. Men jag klarar inte av Stockholmsmentaliteten och staden under dagtid på sommaren. På sommaren föredrar jag alltid Göteborg. Men höstkvällarna. Finns det något bättre än en höstkvällspromenad i vår huvudstad? Förmodligen inte...

Som tur var har jag min egna Humlegård med höga trädtoppar utanför fönstren på baksidan. De gör att jag verkligen kan drömma mig bort...





"Jag lägger på och springer ut utan att låsa
jag står på Götgatan det verkar alltid blåsa här
vid Skatteskrapan känns det som
om hela himlen håller på att falla ner...

...Jag ser Strandvägen sträcka sig mätt och nöjd
jag ser blåljusen flimra på Söders höjder
jag vill bara gråta
så vackert är Stockholm i natt "

Ja, varför blåser det alltid på Götgatan? Jag har tänkt precis samma sak...
Och det är faktiskt något speciellt med blåljus och sirener en regnig  och mörk kväll. Något mäktigt när polisbilen blåser förbi en på gatan. Jag kan inte förklara det riktigt. Känslan av att vara liten kanske.


Nej, usch vad patetisk jag blir ibland...