Trött vs. speedad
Alltså fan. Jag var som sagt trött. Var. Med betoning på just var.
Nu är jag snarare speedad. Jag brukar gilla det tillståndet i vanliga fall. Det är kanske mitt bästa tillstånd. Det är då jag är som mest effektiv, vilket kanske inte är så konstigt. När jag är speedad på jobbet går allt som en dans, och alla tycker att jag är så glad och positiv hela tiden. Det är då jag går runt och nynnar och sjunger på tio olika låtar på samma gång. Det är då jag snackar strunt med servicekillarna samtidigt som jag har 20 olika beställningar på grillen.
Är jag hemma är det då som jag får infall att jag ska städa hela lägenheten så den är kliniskt ren, samtidigt som jag dansar runt till konstig musik som spelas på VH1. Eller så lagar jag massor av mat, eller får för mig att jag ska bygga ihop nåt eller kanske börja inreda om nåt rum. Kanske måla en vägg eller kakla något, samtidigt som jag pratar i telefon och färgar håret, på samma gång.
Det är då, och endast då, jag kan göra flera saker samtidigt.
Förstår ni nu varför det är grymt jobbigt att vara speedad en lördagsnatt efter klockan tre då man dessutom är ensam i lägenheten? Det kom liksom några timmar för tidigt(eller för sent..).