Blondes have more fun?

Varför upprepar jag alltid samma jävla mönster?
Jag känner till det så väl. Alltför väl.
Samma visa varje gång.

Jag blir rädd. Vi ha ständig kontroll.
För även om jag verkar virrig och gärna lever i ett kaos, så måste det ändå vara ett kontrollerat kaos. At the end of the day så vill jag veta att allt är i sin ordning.

Varför vågar jag inte chansa? Vad är det västa som kan hända?
Men jag hör den där jäkla rösten som ekar i skallen när jag går och lägger mig på kvällen. Den som får mig att tänka och analysera alldeles för mycket.
Spontanitet, ska det vara så jävla svårt?
I vissa fall är är jag grymt spontan, men i andra går det tydligen bara inte. Eller jo, i början...men sen kommer den där satans ångesten och kontrollbehovet och spökar.

Go with the flow...som jag gör i så många andra situationer.
Men ni ser ju, nu analyserar jag igen.

Därför tänker jag försöka tänka på annat, ta en cigg på balkongen och höra regnet smattra mot plåttaket. Och lyssna på den här sju-åtta gånger. My new hang-up, som sagt. Sen måste jag sova. Jobb, jobb, jobb.