Blondes have more fun?

Det låter kanske jättefånigt, men jag måste verkligen få berätta om min dejt igår! Jag brukar inte göra sånt, men det här var något helt annorlunda.

Det var ju inte direkt någon nervös första-dejten-feeling. Herregud, jag har ju träffat den här killen en hel del innan. Så jag känner ju honom liksom.
Men jag höll på att dö när han öppnade dörren. Inte av nervositet, utan för att han hade klätt upp sig så fint. De slitna jeansen, t-shiten och kepsen hade han lämnat hemma...och istället hade han en grå supersnygg kostym, välkammat hår och en flaska rödvin under armen. Stod förmodligen och gapade. Haha...
Vi skålade först i champagne. Och sen hade jag gjort kyckling ala Libanon(som blev väldigt lyckad och uppskattad) med bulgur och jättegod sallad till. Åt det vid matbordet i rummet(som jag aldrig använt...) med tända ljus och lugna fina Bruce Springsteen-låtar i bakgrunden. Väldigt passande, då vi båda älskar Bruce. Och jag drack till och med rödvin, jag som inte ens gillar vin. Haha.

Jag är ingen romantisk människa, och jag brukar aldrig någonsin syssla med sånna här dejter. Det brukar oftast bli tequila, fnitter i soffan och typ Kanye på högsta volym. Men igår kände jag för någonting annorlunda, jag kommer till varför sen.

Efter maten fortsatte vi att skåla i champagne och se på Idol. Jag blev nog ganska så påverkad, för när Robin sjöng Fields of gold så bjöd jag upp K och så dansade vi. Haha. Jag kan säga så här, jag dansar aldrig. Åtminstone aldrig pardans, för jag kan fan inte röra mig i takt till någonting. Men det var ändå rätt så mysigt. Ja, förutom att jag tjatade om varför han gick runt bland fält av lagerblad. Jag blandade nämligen ihop barley(=korn) med bay leaf(=lagerbad). Ja, ja...en liten parantes bara.

Vi fortsatte med några martinis (vilket gav mig flashbacks från sommaren när jag fyllde 18, då jag i princip bara drack martini) och satt uppe och pratade om allting halva natten i soffan. Utan att tvn var på. Vi pratade om allting utom oss, alltså vad vi eventuellt skulle ha tillsammans. Jag sa det redan innan, att jag bara ville umgås, utan några krav och utan någon som helst tanke på "oss". 
 
Det var en så himla mysig kväll, och det var precis det jag hade planerat. För jag tänkte så här, att om jag inte blir intresserad och känner någon gnista om vi har en superromantisk och mysig dejt, så kommer jag förmodligen aldrig att känna den kemin heller. Jag kände ingenting. Ingenting annat än att jag tycker om honom som person. Visst, han är supersnygg, jättegullig och grymt sexig...men ibland krävs det något mer än det. Jag vill känna den där gnistan, nervositeten och hjärtklappningen...men ingenting sådant. Ingenting annat än sexuell attraktion. Och då får det stanna där också. Han är inte den jag vill ha och vi kommer aldrig att bli något par, det vet jag helt säkert nu. Egentligen visste jag väl det innan också, men jag kände att jag behövde ha det svart på vitt. Och varför försöka lura sig själv(och honom) att det kan bli nåt mer? Det är meningslöst.