Blondes have more fun?

"Jag menar en lina hit och dit har väl den bästa dratt
men skillnaden är om man står där igen nästa natt
O du prata i 170, du bjöd på undanflykter
o du sa att du letat mycket efter den försvunna lyckan"


Rödsprängda ögon. Flackande blick. Frenetiskt tuggande. Darriga händer. Stora pupiller. Ryckiga rörelser.

Jag ser det varje dag. På jobbet. På stan. På bussen.
Missbrukare av olika substanser.

Det kanske låter löjligt att jag skällde ut en kille som rökte hasch på den där festen för några helger sen. "Alla" röker ju på, och det är väl inte så farligt? Nej, effekterna av hasch är kanske inte så farliga, utan det farliga är när det blir ett beroende. Då spelar det ingen roll om det handlar om herion, alkohol, tabletter eller hasch.
Den här killen i fråga hävdade bestämt att han inte var beroende. För som sagt, alla röker ju på och om han tar en joint på en fest så är han ju inte missbrukare. Han tjatade om det där halva kvällen. Gav olika anledningar till att han absolut inte var fast i träsket. Tro mig, jag känner igen det där jävla snacket. Känner igen det så mycket att det gör ont i mig varje gång jag hör det. Jag kan det där snacket, och mig lurar ingen...igen. Det värsta av allt var ändå att han mer eller mindre diskret försökte pracka på andra sitt röka. Berättade hur bra och skönt det var. Och erbjöd andra att testa. Gärna de som var yngre. Nog förstår jag väl varför. Han vill väl gärna tjäna sig en extra slant på att sälja lite vid sidan av. Kunna köpa upp större partier och sälja vidare.
Hur som helst, jag skällde ut honom. Kanske var det en desperat tanke i mig att han kanske, kanske, kanske skulle få upp ögonen och fatta vad han sysslade med. Men främst berodde det på att jag inte tolererar människor som försöker skjuta över sitt missbruk på andra. Eller skjuta över kanske är fel ord, snarare försöka få ner andra i samma träsk.

Jag ser sånt här varje dag. Utan överdrift. Mest yngre killar. I alla fall när det kommer till andra droger än alkohol.
I lördags när jag jobbade träffade jag på en kille med rödsprängda ögon, stirrig blick och ett allmänt pundarbeteende. När jag sedan kom hem och skulle fara på personalfesten så körde mina "grannar" i väg med en kille som var helt väck. Jag förstod genast vad det handlade om, för jag har väl ett hum om vad mina grannar sysslar med. Och igår på jobbet så hämtade polisen en man som däckat på en bänk. Han hade supit bort hela sitt liv, berättade väktaren. Lägg sedan till några random junkies som jag ser mer eller mindre varje dag på jobbet. Bl.a. tre stycken som jag vet har suttit inne för narkotikabrott.

Det gör så ont att se sånt här varje dag. Jag vet att missbrukare är vanliga människor som hamnat lite snett, och jag dömer verkligen ingen. Det är mer bara det att jag blir så ledsen. De mår inte bra, och det är ett jävla helvete att ta sig ur ett missbruk.

Men vad ska man göra? Jag skulle verkligen vilja kunna göra någonting, men jag vet inte vad. Det jag kan göra idag är att jag behandlar dem som "vanliga" människor. Tar mig tid att prata med dem när jag träffar på dem på jobbet. Vissa är väldigt ensamma. Alla har lämnat dem, av förståeliga skäl faktiskt, för det är svårt att leva med missbrukare. Jag vet. De har bara sig själva och sitt beroende, så jag får i alla fall för mig att de blir glada om någon snackar lite strunt eller babblar några ord om vädret. Det hjälper dem inte, det vet jag. Men när alla andra har gett upp hoppet och lämnat dem så kan man väl åtminstone försöka vara lite trevlig. Jag vet många som blir rädda och äcklade, men de är vanliga människor. Fast med lite mer problem, kanske.
 
Jag hoppas att jag aldrig mer får ett samtal från sjukhuset att någon i min närhet har tagit en överdos och varit nära döden. Jag hoppas att jag slipper se fler unga killar som förstör sina liv, och unga tjejer som hänger med äldre missbrukare för att ha någon som köper ut öl. Jag vill inte se fler rödsprängda ögon eller höra om 15-åringar som tagit överdoser. Jag orkar inte!

Men jag vet att jag kommer att råka ut för det mesta av det där igen. Förhoppningsvis inte det första, men allt det andra är jag rätt så övertygad om att jag kommer att få se igen. 

Jag undrar ändå vart världen och vårt samhälle är på väg när fler och fler måste ta till droger för att stå ut med sina liv. Vad är felet? Och vem ska kunna göra någonting åt det?


Måste ändå få tillägga att jag vet människor som klarar av att röka på någon gång på fest, men som faktiskt inte är beroende. Precis som att alla som dricker på fest heller inte är beroende. Jag tror att vissa klarar av det utan att bli fast. Men hur ska man kunna veta det i förväg?