Jobba eller leva på soc? Det är frågan.
Habibi var hit en snabbis alldeles nyss. My handsome!
MEN, som vanligt så ringer hans jobbtelefon och så var han tvungen att sticka iväg på jobb. Elva på kvällen. Och han börjar 7.00 imorrn. Och han fastar.
Jag vill inte byta med honom. Morgondagen måste bli jobbig.
Jag tycker självklart att det är jättetråkigt att han var tvungen att fara. Det tycker jag alltid när han bara måste sticka iväg på jobb sådär. (Och han jobbar en hel del övertid om vi säger så.)
Men samtidigt tycker jag att han är så jäkla duktig och han har verkligen arbetsmoral. Inte många sjukdagar där och han ställer alltid upp. Oavsett om det är elva på kvällen en onsdag, en fredagsafton eller en lördagsmorgon. Ibland är det nån kompis som ringer och då har han inte ens hjärta att ta betalt för jobbet, även om det är på kompisens företag han ska utföra jobbet.
Därför blir jag så ledsen när vissa säger att invandrarna inte vill jobba utan bara leva på socialbidrag. Det är så fel det kan bli! Visst finns det invandrare som inte jobbar, men det finns det svenskar som inte gör också. Men de invandrare som jag känner vill jobba och de jobbar hårt! De tar de jobben de får, oavsett om de har en mycket högre utbildning i sitt hemland. Vet läkare som jobbar på restaurang och lärare som jobbar som undersköterska. Och andra som måste göra om hela sin utbildning i Sverige, för utbildningen de har från sitt hemland "räknas inte" här. Det är sjukt! Och det är verkligeheten i Sverige 2009.
Så att invandrarna saknar arbetsmoral är så fel det kan bli. Infödda svenskar däremot, de saknar ofta arbetsmoral! Självklart gäller det inte alla, men hur många svenskar är villiga att jobba så fort nån ringer? Stanna kvar längre om det behövs, varje gång det behövs? Skippa sommarsemestern? Ta ett jobb som är långt "under" deras utbildningsnivå? Och jobba häcken av sig varje dag?
Jag är i alla fall inte villig till det. Inte jämt. Förr var jag nog det. Då kunde jag jobba två veckor i sträck och verkligen jobba häcken av mig. Nu har jag blivit bekväm. En svensk soffpotatis. Tragiskt nog.
Vad vill jag då ha sagt med det här? Förutom att berömma min underbara lover?
Jo, att det finns arbetsamma invandrare. Det finns arbetssamma svenskar. Det finns lata invandrare. Och det finns lata svenskar. Varför skulle det vara någon skillnad? För invandrare är alla som inte är från Sverige. Flyttar en svensk till t.ex. Spanien så är han också en invandare, precis som en spansk irakier eller en spansk tunisier, och han hamnar då i samma "invadrarfack". Vi är alla ganska lika helt enkelt, det är det jag vill ha sagt. Och visst är det då ganska löjligt att säga att invandrare inte vill jobba utan bara leva på bidrag? För hur vet ni det? Har ni frågat eller?
MEN, som vanligt så ringer hans jobbtelefon och så var han tvungen att sticka iväg på jobb. Elva på kvällen. Och han börjar 7.00 imorrn. Och han fastar.
Jag vill inte byta med honom. Morgondagen måste bli jobbig.
Jag tycker självklart att det är jättetråkigt att han var tvungen att fara. Det tycker jag alltid när han bara måste sticka iväg på jobb sådär. (Och han jobbar en hel del övertid om vi säger så.)
Men samtidigt tycker jag att han är så jäkla duktig och han har verkligen arbetsmoral. Inte många sjukdagar där och han ställer alltid upp. Oavsett om det är elva på kvällen en onsdag, en fredagsafton eller en lördagsmorgon. Ibland är det nån kompis som ringer och då har han inte ens hjärta att ta betalt för jobbet, även om det är på kompisens företag han ska utföra jobbet.
Därför blir jag så ledsen när vissa säger att invandrarna inte vill jobba utan bara leva på socialbidrag. Det är så fel det kan bli! Visst finns det invandrare som inte jobbar, men det finns det svenskar som inte gör också. Men de invandrare som jag känner vill jobba och de jobbar hårt! De tar de jobben de får, oavsett om de har en mycket högre utbildning i sitt hemland. Vet läkare som jobbar på restaurang och lärare som jobbar som undersköterska. Och andra som måste göra om hela sin utbildning i Sverige, för utbildningen de har från sitt hemland "räknas inte" här. Det är sjukt! Och det är verkligeheten i Sverige 2009.
Så att invandrarna saknar arbetsmoral är så fel det kan bli. Infödda svenskar däremot, de saknar ofta arbetsmoral! Självklart gäller det inte alla, men hur många svenskar är villiga att jobba så fort nån ringer? Stanna kvar längre om det behövs, varje gång det behövs? Skippa sommarsemestern? Ta ett jobb som är långt "under" deras utbildningsnivå? Och jobba häcken av sig varje dag?
Jag är i alla fall inte villig till det. Inte jämt. Förr var jag nog det. Då kunde jag jobba två veckor i sträck och verkligen jobba häcken av mig. Nu har jag blivit bekväm. En svensk soffpotatis. Tragiskt nog.
Vad vill jag då ha sagt med det här? Förutom att berömma min underbara lover?
Jo, att det finns arbetsamma invandrare. Det finns arbetssamma svenskar. Det finns lata invandrare. Och det finns lata svenskar. Varför skulle det vara någon skillnad? För invandrare är alla som inte är från Sverige. Flyttar en svensk till t.ex. Spanien så är han också en invandare, precis som en spansk irakier eller en spansk tunisier, och han hamnar då i samma "invadrarfack". Vi är alla ganska lika helt enkelt, det är det jag vill ha sagt. Och visst är det då ganska löjligt att säga att invandrare inte vill jobba utan bara leva på bidrag? För hur vet ni det? Har ni frågat eller?
Kommentarer
Trackback