Blondes have more fun?

Jag tror att det finns en mening med allt. Livet kan inte alltid vara en dans på rosor och ibland behöver man motgångar för att bli en bättre människa. Eller för att åtminstone försöka bli en bättre människa.

När jag får en motgång eller någonting inte blir som jag hade tänkt det brukar jag försöka tänka så här. Det är ett bra sätt att gå vidare.

Men just nu är jag bara så frustrerad. Snart måste väl ändå någonting positivt hända? Jag orkar inte grubbla och vänta. För jag vet inte vad det är jag egentligen väntar på. Just nu känns det bara som om allt går emot mig. Det är riktigt jobbigt.

Och inte känns det bättre av att sommaren är slut och hösten och snart även vintern är på ingång. Det värsta jag vet är vintern. Den är lång, kall, mörk och gör mig bara nere.

Jag tänker även på allt som hände förra vintern. Det som förändrade allt, och inte till det positiva. Det var nog den värsta vintern någonsin. Kanske den värsta perioden i mitt liv. Och nu när det börjar bli höst är jag rädd att behöva uppleva allt igen. Det orkar jag inte. Det går inte. Och det får bara inte hända.

Jag försöker vara positiv, men det är svårt när det känns som att allt går åt fel håll. Allt jag önskar är bara en liten ljusglimt.