Tacksamhet...eller orden räcker inte till
"Orden räcker inte till,
i mitt huvud står det nästan still
Ute där det blåser kallt,
jag andas djupt så kan jag stå emot allt
Och ser jag bara nån sorts moln,
kan solen inte va långt bort
Så därför vill jag passa på,
att visa tacksamhet för allt jag får"
Jag är inte alltid den bästa på att visa min tacksamhet för allt jag fått i livet. Men det betyder för den delen inte att jag är oerhört tacksam.
Jag är tacksam för att jag var världens absolut mest underbara familj. De som stöttar mig i allt, säger till när jag gått överstyr och som alltid finns där. Min mamma är också min bästa vän och vi har upplevt så mycket tillsammans, både roliga och mindre roliga stunder. Hon ger råd utan att styra, och hon har gett mig ett tjockt lager skinn på näsan. Det är de här människorna som har gjort mig till den jag är idag.
Jag är tacksam för de finaste vännerna man kunde få. Vi har skrattat så vi har tappat andan, pratat om världens problem, gjort de sjukaste sakerna tillsammans och bara hängt. Vissa träffar jag alldeles för sällan, men när vi väl ses så är det percis som förr och det uppskattar jag verkligen. Så många minnen och så mycket tacksamhet.
Jag är tacksam att jag har fått träffa den finaste killen på jorden. Jag kan fortfarande inte förstå att jag får umgås med den här underbara människan. Han har öppnat mina ögon på så många sätt. Jag trivs lika bra när vi diskuterar seriösa ämnen som religion och politik, som när vi skämtar, skrattar och skojbråkar. Han har förändrat mig, till det bättre och jag trodde aldrig att jag skulle få vara med om det.
Jag är tacksam för min släkt, den delen som jag har bra kontakt med. Men de räknar jag som min familj, så de behöver ingen egen kategori.
Jag är tacksam för mina rötter. Att vara en blandras, gatukorsning eller vad man nu vill kalla det för, är någonting positivt och någonting man bör ta vara på. Det har gjort mig till mig, och de olika delarna har påverkat mig på olika sätt. Det ger mig perspektiv och förståelse för andra människor. Jag skulle aldrig någonsin vilja byta ut det mot att vara "en riktig svensk".
Sen finns det hur mycket "småsaker" som helst som jag är tacksam över. Att jag har mat på bordet varje dag, min fina lägenhet, att jag har ett jobb, att jag kan läsa och skriva, att min hälsa överlag är god, att solen skiner, att jag börjar hitta en trygghet i mig själv, alla konserter jag fått bevista, alla människor jag träffat som har påverkat mig på olika sätt under årens gång, alla vackra platser jag fått besöka. Etc, etc.
Listan kan göras hur lång som helst. Och den fylls ständigt på.
Snart är det ramadan, vilket handlar mycket om just det här. Att vara tacksam över det man fått i livet. Oavsett om man är religiös eller inte så tror jag att det är bra att ägna tacksamheten en tanke ibland. Att se det positiva och förstå hur bra man egentligen har det. Jag försöker att tänka på det varje dag, speciellt när jag klagar mycket. Jag inbillar mig åtminstone att det är någonting positivt för mig.
i mitt huvud står det nästan still
Ute där det blåser kallt,
jag andas djupt så kan jag stå emot allt
Och ser jag bara nån sorts moln,
kan solen inte va långt bort
Så därför vill jag passa på,
att visa tacksamhet för allt jag får"
Jag är inte alltid den bästa på att visa min tacksamhet för allt jag fått i livet. Men det betyder för den delen inte att jag är oerhört tacksam.
Jag är tacksam för att jag var världens absolut mest underbara familj. De som stöttar mig i allt, säger till när jag gått överstyr och som alltid finns där. Min mamma är också min bästa vän och vi har upplevt så mycket tillsammans, både roliga och mindre roliga stunder. Hon ger råd utan att styra, och hon har gett mig ett tjockt lager skinn på näsan. Det är de här människorna som har gjort mig till den jag är idag.
Jag är tacksam för de finaste vännerna man kunde få. Vi har skrattat så vi har tappat andan, pratat om världens problem, gjort de sjukaste sakerna tillsammans och bara hängt. Vissa träffar jag alldeles för sällan, men när vi väl ses så är det percis som förr och det uppskattar jag verkligen. Så många minnen och så mycket tacksamhet.
Jag är tacksam att jag har fått träffa den finaste killen på jorden. Jag kan fortfarande inte förstå att jag får umgås med den här underbara människan. Han har öppnat mina ögon på så många sätt. Jag trivs lika bra när vi diskuterar seriösa ämnen som religion och politik, som när vi skämtar, skrattar och skojbråkar. Han har förändrat mig, till det bättre och jag trodde aldrig att jag skulle få vara med om det.
Jag är tacksam för min släkt, den delen som jag har bra kontakt med. Men de räknar jag som min familj, så de behöver ingen egen kategori.
Jag är tacksam för mina rötter. Att vara en blandras, gatukorsning eller vad man nu vill kalla det för, är någonting positivt och någonting man bör ta vara på. Det har gjort mig till mig, och de olika delarna har påverkat mig på olika sätt. Det ger mig perspektiv och förståelse för andra människor. Jag skulle aldrig någonsin vilja byta ut det mot att vara "en riktig svensk".
Sen finns det hur mycket "småsaker" som helst som jag är tacksam över. Att jag har mat på bordet varje dag, min fina lägenhet, att jag har ett jobb, att jag kan läsa och skriva, att min hälsa överlag är god, att solen skiner, att jag börjar hitta en trygghet i mig själv, alla konserter jag fått bevista, alla människor jag träffat som har påverkat mig på olika sätt under årens gång, alla vackra platser jag fått besöka. Etc, etc.
Listan kan göras hur lång som helst. Och den fylls ständigt på.
Snart är det ramadan, vilket handlar mycket om just det här. Att vara tacksam över det man fått i livet. Oavsett om man är religiös eller inte så tror jag att det är bra att ägna tacksamheten en tanke ibland. Att se det positiva och förstå hur bra man egentligen har det. Jag försöker att tänka på det varje dag, speciellt när jag klagar mycket. Jag inbillar mig åtminstone att det är någonting positivt för mig.
Kommentarer
Trackback