Tankar
Ur desperation föds många tankar.
Sista året har som sagt varit en riktig berg- och dalbana. Aldrig förr har jag gråtit så mycket, haft så många ångestfyllda nätter, så många stunder av uppgivenhet och aldrig förr har jag känt mig så glad och skrattat så mycket.
Det har varit det jobbigaste året i mitt liv. Och jag har inte haft nån att dela alla de här känslorna med. Inte för att jag tror att mina vänner hade sett mig som en börda, men ju närmare en människa är mig, ju svårare har jag att dela mina innersta känslor med den. Det kanske låter väldigt konstigt, men så är det. Igår berättade jag det mesta för Sanna. Vi känner inte varandra så bra och samtidigt vet jag att hon varit med om en del saker också. Jag hoppas att mina nära vänner förstår att det inte har något med att jag inte litar på dem eller så att göra, utan att det känns lättare för mig att prata med en person som inte står mig lika nära.
Hur som helst. Det har varit ett jättejobbigt år. Och det är det fortfarande ibland. Men, jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv också. Utvecklats som person. Jag vet vad som är viktigt i livet för mig och mina värderingar har blivit mycket starkare. Jag har tänkt mycket på rätt och fel, hur jag vill leva mitt liv, religion och jag har förstått att ibland måste man våga chansa och verkligen jobba för sina drömmar och det man tror på. Ingenting kommer gratis, men samtidigt kan man själv inte påverka allt.
Jag försöker att inte döma andra människor. För vem är jag att döma? Visst, jag säger klumpiga saker och klagar mycket. Men skillnaden är att nu tänker jag åtminstone efter i efterhand, och försöker att bättra mig. Jag försöker förstå andra människor och jag försöker hela tiden förbättra min egen person och mina handlingar. Jag dricker nästan aldrig längre, och jag vet var gränsen går idag. Av den enkla anledningen att jag vill vara närvarande, ha kontroll och inte skylla mina handlingar på något som alkohol. Det kanske låter tråkigt, men jag mår mycket bättre så. Jag slutade också röka av anledningen att jag inte vill vara beroende av någonting, utan att jag vill ha kontroll över mitt liv. Samtidigt har jag ingenting emot att andra röker eller dricker.
Hade någon sagt det här till mig för ett par år sedan hade jag bara skrattat och sagt att det aldrig skulle hända. Men man ska aldrig säga aldrig, det är någonting jag också har lärt mig.
Jag vill inte framstå som en bättre person än någon annan. För det är jag inte. Jag har mina fel och brister. Men jag jobbar hela tiden med mig själv och jag är blir mer och mer medveten om mina brister.
Livet är en process. En process som ibland spolas fram i rekordfart och ibland är i stand-byläge. Mycket har hänt på sistone, men jag har mycket kvar också.
Sista året har som sagt varit en riktig berg- och dalbana. Aldrig förr har jag gråtit så mycket, haft så många ångestfyllda nätter, så många stunder av uppgivenhet och aldrig förr har jag känt mig så glad och skrattat så mycket.
Det har varit det jobbigaste året i mitt liv. Och jag har inte haft nån att dela alla de här känslorna med. Inte för att jag tror att mina vänner hade sett mig som en börda, men ju närmare en människa är mig, ju svårare har jag att dela mina innersta känslor med den. Det kanske låter väldigt konstigt, men så är det. Igår berättade jag det mesta för Sanna. Vi känner inte varandra så bra och samtidigt vet jag att hon varit med om en del saker också. Jag hoppas att mina nära vänner förstår att det inte har något med att jag inte litar på dem eller så att göra, utan att det känns lättare för mig att prata med en person som inte står mig lika nära.
Hur som helst. Det har varit ett jättejobbigt år. Och det är det fortfarande ibland. Men, jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv också. Utvecklats som person. Jag vet vad som är viktigt i livet för mig och mina värderingar har blivit mycket starkare. Jag har tänkt mycket på rätt och fel, hur jag vill leva mitt liv, religion och jag har förstått att ibland måste man våga chansa och verkligen jobba för sina drömmar och det man tror på. Ingenting kommer gratis, men samtidigt kan man själv inte påverka allt.
Jag försöker att inte döma andra människor. För vem är jag att döma? Visst, jag säger klumpiga saker och klagar mycket. Men skillnaden är att nu tänker jag åtminstone efter i efterhand, och försöker att bättra mig. Jag försöker förstå andra människor och jag försöker hela tiden förbättra min egen person och mina handlingar. Jag dricker nästan aldrig längre, och jag vet var gränsen går idag. Av den enkla anledningen att jag vill vara närvarande, ha kontroll och inte skylla mina handlingar på något som alkohol. Det kanske låter tråkigt, men jag mår mycket bättre så. Jag slutade också röka av anledningen att jag inte vill vara beroende av någonting, utan att jag vill ha kontroll över mitt liv. Samtidigt har jag ingenting emot att andra röker eller dricker.
Hade någon sagt det här till mig för ett par år sedan hade jag bara skrattat och sagt att det aldrig skulle hända. Men man ska aldrig säga aldrig, det är någonting jag också har lärt mig.
Jag vill inte framstå som en bättre person än någon annan. För det är jag inte. Jag har mina fel och brister. Men jag jobbar hela tiden med mig själv och jag är blir mer och mer medveten om mina brister.
Livet är en process. En process som ibland spolas fram i rekordfart och ibland är i stand-byläge. Mycket har hänt på sistone, men jag har mycket kvar också.
Kommentarer
Trackback