Smaken är som baken?
Det här med killsmak alltså. Det är inte helt enkelt.
Jag ser hela tiden snygga killar tycker jag. Eller, vissa är supersnygga och andra bara okej, knullvänliga liksom. Deras utseende kan skifta en hel del. Jag är inte sååå kräsen, egentligen. (Även fast de som känner mig förmodligen skulle säga motsatsen.) Oftast dras jag till mörkhåriga killar. Gärna med en antydan till mörk skäggstubb och självklart "bra hår". Bra hår är mitt signum. Det är det första jag kollar på. Bra hår är tjockt hår, gärna lite vågigt...och som sagt mörkt. Gillar även snygga ögonbryn. Med andra ord, hårväxt är kanske det viktigaste. Men det ska sitta på rätt ställen. Hår på ryggen och axlarna går fett bort. Medan lite hår på bröstet inte alls skadar. Killar som rakar benen och under armarna går också fett bort. Det är omanligt, och jag gillar manliga killar.
Men annars är jag inte så himla kräsen. Längden spelar ingen större roll, bara han är längre än mig(vilket är i princip omöjligt) och om han är supertränad, smal eller har något extra kilo är faktiskt inte alls det jag tittar först på. Han måste däremot har bra munhygien(och hygien i övrigt) och snälla ögon, med lite bett i.
Hur som helst, det jag ville komma fram till är att min smak går i perioder. Idag kan jag tycka en kille är supersnygg, men om ett år är han bara blä. Det insåg jag verkligen när jag träffade på ett gammalt span på stan för några dagar sen. Då var han verkligen "the one", skitsnygg, charmig och ja, han hade allt i mina ögon...men nu, nu skulle jag nog inte ens vilja ta i honom med tång. Det var inte det att han hade ändrats speciellt mycket, utan bara det att min smak har ändrats. Från att vara stans snyggaste, till att jag nästan blev lite äcklad...det är faktiskt ett rätt så stort steg. Och hur kan det bli så?
Som sagt, min smak ändras...men jag har ändå den där "standard mallen" kvar i huvudet. Den som jag alltid kommer tillbaka till. Det är de killarna som jag tycker är snygga år efter år. De där mörkhåriga, skäggstubbiga snyggingarna med bett i blicken. Visst, det kan då och då dyka upp någon snygg blondin som jag verkligen kan tycka är läcker, för stunden...men kommer det då en mörk snygging, så kan den där blondinen ändå slänga sig i väggen. Sorry...
Jag ser hela tiden snygga killar tycker jag. Eller, vissa är supersnygga och andra bara okej, knullvänliga liksom. Deras utseende kan skifta en hel del. Jag är inte sååå kräsen, egentligen. (Även fast de som känner mig förmodligen skulle säga motsatsen.) Oftast dras jag till mörkhåriga killar. Gärna med en antydan till mörk skäggstubb och självklart "bra hår". Bra hår är mitt signum. Det är det första jag kollar på. Bra hår är tjockt hår, gärna lite vågigt...och som sagt mörkt. Gillar även snygga ögonbryn. Med andra ord, hårväxt är kanske det viktigaste. Men det ska sitta på rätt ställen. Hår på ryggen och axlarna går fett bort. Medan lite hår på bröstet inte alls skadar. Killar som rakar benen och under armarna går också fett bort. Det är omanligt, och jag gillar manliga killar.
Men annars är jag inte så himla kräsen. Längden spelar ingen större roll, bara han är längre än mig(vilket är i princip omöjligt) och om han är supertränad, smal eller har något extra kilo är faktiskt inte alls det jag tittar först på. Han måste däremot har bra munhygien(och hygien i övrigt) och snälla ögon, med lite bett i.
Hur som helst, det jag ville komma fram till är att min smak går i perioder. Idag kan jag tycka en kille är supersnygg, men om ett år är han bara blä. Det insåg jag verkligen när jag träffade på ett gammalt span på stan för några dagar sen. Då var han verkligen "the one", skitsnygg, charmig och ja, han hade allt i mina ögon...men nu, nu skulle jag nog inte ens vilja ta i honom med tång. Det var inte det att han hade ändrats speciellt mycket, utan bara det att min smak har ändrats. Från att vara stans snyggaste, till att jag nästan blev lite äcklad...det är faktiskt ett rätt så stort steg. Och hur kan det bli så?
Som sagt, min smak ändras...men jag har ändå den där "standard mallen" kvar i huvudet. Den som jag alltid kommer tillbaka till. Det är de killarna som jag tycker är snygga år efter år. De där mörkhåriga, skäggstubbiga snyggingarna med bett i blicken. Visst, det kan då och då dyka upp någon snygg blondin som jag verkligen kan tycka är läcker, för stunden...men kommer det då en mörk snygging, så kan den där blondinen ändå slänga sig i väggen. Sorry...
Kommentarer
Trackback