"And all the things I deserve...
...for being such a good girl, honey"
Oj, den här helgen har verkligen varit omtumlande på alla möjliga sätt och vis. Alla eventuella planer har helt ändrats(förutom att jag faktiskt kom ihåg att rösta idag) och en hel del tankar har fötts.
Men för att summera lite.
I fredags skulle jag som sagt till le Lover aka. H. För en gångs skull var han extremt punktlig, och jag hämtade upp honom i stan och sen åkte vi upp på Willys för att handla lite middag. Hemma hos honom blev det sen vin och vi började laga maten. Planerna blev dock lite ändrade när en kvinnlig bekant till honom hade problem med sitt asshole till make, så hon och hennes dotter kom också till H för de hade ingen annanstans att ta vägen. Som sagt, planerna blev lite ändrade, men det gjorde ingenting för jag tyckte så synd om den här kvinnan och självklart så ställer man upp en sån gång. Vi drack vin, rökte och pratade halva natten alla tre och på morgonen åt vi en mysig frukost tillsammans med dottern. De åkte sen iväg igen och jag for hem vid 15.00.
Sen på lördagen var det tänkt att jag skulle skjutsa brorsan + hans kompis till en annan kompis, där de var bjudna på middag. Men sen blev jag också inbjuden och vi åt jättegod mat, skvallrade, lyssnade på musik och hade det allmänt trevligt.
Väl hemma igen så tänkte jag bara ta det lugnt och slöa framför tvn. Det gick ju bra i ca 30 minuter innan H ringde igen. De satt på Calles och han sa att en bil var på väg för att plocka upp mig om några minuter. Så snabbt på med kläderna som låg närmast och sen iväg dit. Jag hade planerat att bara dricka cola, men hur bra går sånna planer när man är med ett gäng supergenerösa killar som ser till att få den bästa servicen samt att det ständigt står nya drinkar och shots på borden? Well...sådär. Jag var ganska kalas, ganska fort. Träffade en del kändisar och det är hemskt, men jag minns knappt vad jag sa till vissa. Efter ett tag åkte vi på efterfest till H, där vi satt och snackade och rökte vattenpipa till uppskattningsvis 05.00. Kom hem vid 16.00 idag och sen var jag bara tvungen att åka och käka pizza. Haha...
Att helgen har varit omtumlande har inte så mycket att göra med själva händelserna i sig, utan snarare våra samtal och vad som har kommit fram av dem. Jag känner att jag har tusen tankar i skallen, och jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Det har kommit fram saker, och det är mycket att ta ställning till. Den sista tiden har jag funderat mycket på vad jag vill göra med mitt liv och framför allt hur jag vill leva det. Vad som är viktigt och mindre viktigt. En bit på vägen har jag kommit, men det är mycket tankar kvar. Därför känns det både bra och dåligt att "måsta" åka bort en vecka nu. Jag behöver kanske tiden att tänka, men samtidigt, varför ska jag fundera så fruktansvärt mycket hela tiden. Varför inte bara agera? En sak vet jag i alla fall helt säkert. Den här mannen är viktigare för mig än jag någonsin kunnat ana att han skulle bli, och jag tycker om honom så mycket. Jag vill inte tänka mig ett liv där han inte finns med. Så "illa" är det. Samtidigt är jag så fruktansvärt rädd att jag inte vet vad jag ska ta mig till eller hur jag ska agera .
Nu låter det här kanske väldigt personligt och som att jag har fläkt ut alla mina känslor här, men det här är bara toppen på isberget om vi säger så.
Oj, den här helgen har verkligen varit omtumlande på alla möjliga sätt och vis. Alla eventuella planer har helt ändrats(förutom att jag faktiskt kom ihåg att rösta idag) och en hel del tankar har fötts.
Men för att summera lite.
I fredags skulle jag som sagt till le Lover aka. H. För en gångs skull var han extremt punktlig, och jag hämtade upp honom i stan och sen åkte vi upp på Willys för att handla lite middag. Hemma hos honom blev det sen vin och vi började laga maten. Planerna blev dock lite ändrade när en kvinnlig bekant till honom hade problem med sitt asshole till make, så hon och hennes dotter kom också till H för de hade ingen annanstans att ta vägen. Som sagt, planerna blev lite ändrade, men det gjorde ingenting för jag tyckte så synd om den här kvinnan och självklart så ställer man upp en sån gång. Vi drack vin, rökte och pratade halva natten alla tre och på morgonen åt vi en mysig frukost tillsammans med dottern. De åkte sen iväg igen och jag for hem vid 15.00.
Sen på lördagen var det tänkt att jag skulle skjutsa brorsan + hans kompis till en annan kompis, där de var bjudna på middag. Men sen blev jag också inbjuden och vi åt jättegod mat, skvallrade, lyssnade på musik och hade det allmänt trevligt.
Väl hemma igen så tänkte jag bara ta det lugnt och slöa framför tvn. Det gick ju bra i ca 30 minuter innan H ringde igen. De satt på Calles och han sa att en bil var på väg för att plocka upp mig om några minuter. Så snabbt på med kläderna som låg närmast och sen iväg dit. Jag hade planerat att bara dricka cola, men hur bra går sånna planer när man är med ett gäng supergenerösa killar som ser till att få den bästa servicen samt att det ständigt står nya drinkar och shots på borden? Well...sådär. Jag var ganska kalas, ganska fort. Träffade en del kändisar och det är hemskt, men jag minns knappt vad jag sa till vissa. Efter ett tag åkte vi på efterfest till H, där vi satt och snackade och rökte vattenpipa till uppskattningsvis 05.00. Kom hem vid 16.00 idag och sen var jag bara tvungen att åka och käka pizza. Haha...
Att helgen har varit omtumlande har inte så mycket att göra med själva händelserna i sig, utan snarare våra samtal och vad som har kommit fram av dem. Jag känner att jag har tusen tankar i skallen, och jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Det har kommit fram saker, och det är mycket att ta ställning till. Den sista tiden har jag funderat mycket på vad jag vill göra med mitt liv och framför allt hur jag vill leva det. Vad som är viktigt och mindre viktigt. En bit på vägen har jag kommit, men det är mycket tankar kvar. Därför känns det både bra och dåligt att "måsta" åka bort en vecka nu. Jag behöver kanske tiden att tänka, men samtidigt, varför ska jag fundera så fruktansvärt mycket hela tiden. Varför inte bara agera? En sak vet jag i alla fall helt säkert. Den här mannen är viktigare för mig än jag någonsin kunnat ana att han skulle bli, och jag tycker om honom så mycket. Jag vill inte tänka mig ett liv där han inte finns med. Så "illa" är det. Samtidigt är jag så fruktansvärt rädd att jag inte vet vad jag ska ta mig till eller hur jag ska agera .
Nu låter det här kanske väldigt personligt och som att jag har fläkt ut alla mina känslor här, men det här är bara toppen på isberget om vi säger så.
Kommentarer
Trackback