"Stan är så vacker men också tyst och fjär...

...Du lärde dig nog aldrig att leva här"


Jag kan inte lyssna på den här låten. Den är för fin. Den är för personlig.
Men ändå gör jag det, och gråter en skvätt.




"Du var alltid fullast på krogarna
Du skolka från livet natt efter natt
Du vakna upp och längta ut till skogarna
Och ditt drömda hus där
Och din abessinierkatt
Med pengar på fickan var du oslagbar
Du dansa tills du föll omkull
Tills inget fanns kvar
Du var alltid fullast på krogarna
Och aldrig så ensam som när morgonen kom

Du sjöng om passioner och lömska demoner
Vem ville du skrämma natt efter natt?
Du gick till din älskling med blå anemoner
Du visste aldrig hur du skulle ta hennes skatt"



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback