Tankar i natt
Jag halvsov igenom Project Runway. Vaknade så pass att jag hann se vem som åkte ut. Tänkte att jag skulle göra något så ovanligt som att gå och lägga mig tidigt. Sagt och gjort, 23.05 låg jag i sängen och somnade ganska direkt.
Men vad gör jag här nu då?
Jo, Le Lover ringde strax innan tolv. Jag vaknade och vi snackade ett tag. Mysigt.
Men sen kunde jag såklart inte somna. Duktig som jag är så gick jag upp och diskade den feta disken som tog upp hela min diskbänk. Och ja, nu sitter jag här...med halsbränna dessutom. Pimplar samarin. Det brukar lindra ibland.
Jag vet inte vad jag känner för den där killen alltså. Men nu när han ringde så blev jag riktigt glad. Vi har pratat mycket på telefon på sistone, och efter varje samtal så inser jag att jag saknar honom. Jag saknar honom jättemycket nu, och då sågs vi senast i torsdags(eller fredag morgon egentligen) och har pratat i telefon sen dess också.
Mina vänner frågar om jag är kär. Det är jag inte. Men jag kan säkert bli. För mig funkar inte kärlek vid första ögonkastet. Jag anser att det är ganska ytligt. Jag måste lära känna en människa först. De få gånger jag har känt mig blixtförälskad så har det gått över lika fort igen. Mitt intresse brukar svalna och allt rinna ut i sanden sånna gånger. Därför tänker jag inte rusa in i någor den här gången. Jag tar det lugnt och jag tar det som det kommer. Det är en fin kille, och jag vill inte bara kasta bort det sådär för att jag blivit just blixtförälskad och sen bara tappat intresset. Sånt verkar svårt för folk att förstå.
I dagsläget trivs jag jättebra i hans sällskap, och vi har både kul och mysigt tillsammans. Varför analyser sönder det?
Men vad gör jag här nu då?
Jo, Le Lover ringde strax innan tolv. Jag vaknade och vi snackade ett tag. Mysigt.
Men sen kunde jag såklart inte somna. Duktig som jag är så gick jag upp och diskade den feta disken som tog upp hela min diskbänk. Och ja, nu sitter jag här...med halsbränna dessutom. Pimplar samarin. Det brukar lindra ibland.
Jag vet inte vad jag känner för den där killen alltså. Men nu när han ringde så blev jag riktigt glad. Vi har pratat mycket på telefon på sistone, och efter varje samtal så inser jag att jag saknar honom. Jag saknar honom jättemycket nu, och då sågs vi senast i torsdags(eller fredag morgon egentligen) och har pratat i telefon sen dess också.
Mina vänner frågar om jag är kär. Det är jag inte. Men jag kan säkert bli. För mig funkar inte kärlek vid första ögonkastet. Jag anser att det är ganska ytligt. Jag måste lära känna en människa först. De få gånger jag har känt mig blixtförälskad så har det gått över lika fort igen. Mitt intresse brukar svalna och allt rinna ut i sanden sånna gånger. Därför tänker jag inte rusa in i någor den här gången. Jag tar det lugnt och jag tar det som det kommer. Det är en fin kille, och jag vill inte bara kasta bort det sådär för att jag blivit just blixtförälskad och sen bara tappat intresset. Sånt verkar svårt för folk att förstå.
I dagsläget trivs jag jättebra i hans sällskap, och vi har både kul och mysigt tillsammans. Varför analyser sönder det?
Kommentarer
Trackback