I didn’t practise what I preached

Ibland undrar jag hur blåögd och naiv man kan bli. Eller snarare, hur blåögd och naiv JAG kan bli.
Jag blir så less på mig själv, för jag har blivit en sådan människa som jag lovat mig själv att aldrig någonsin bli. Hur kan det bara bli så? Jag säger en sak, men gör en helt annan. Fy på mig!

Längtar redan bort igen. Är så glad att jag har en till resa inplanerad, och det alldeles snart. Ibland känns den här staden så äckligt liten att jag får klaustrofobi. Nu är en sådan gång. Jag vill bara vara anonym i en stortstad. Mest för att jag skäms så mycket över mitt eget beteende.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback