Allt händer av en anledning
Har ni tänkt på hur något som verkar enbart negativt från början faktiskt kan leda till någonting väldigt bra i slutändan?
Jag kunde inte sova i natt utan låg och grubblade massor som vanligt. Jag började tänka på just det här ämnet. Jag har jobbat på mitt nuvarande jobb i ca 5,5 år men under tiden hade jag en period på ca två år också ett annat jobb. Alla somrar utom en har jag valt att till största delen jobba på mitt nuvarande jobb, men sommaren -07 så jobbade jag istället med kläder. Mestadels för att jag tjänade mycket bättre på det. Det kändes som att jag svek min andra chef, men ibland väljer man med hjärnan istället för hjärtat. Fick sen ett vik på klädbutiken. Jobbade där till ungefär årsskiftet -07/-08, sen blev jag helt plötsligt uppsagd. Hade fortfarande kvar det som extrajobb, men hur kul är det att jobba kvar på ett ställe där man blivit uppsagd(utan rimlig förklaring dessutom)? Det rann mer och mer ut i sanden så sommaren -08 så var det självklart att jag skulle jobba på mitt "gamla"(och nuvarande) jobb. Hade jag inte blivit uppsagd hade jag med all sannolikhet jobbat på klädbutiken även den sommaren. Jobbade häcken av mig den sommaren och var stundtals så j-a less, men via jobbet så träffade jag också en gullig kille och vi började småflirta lite. Ett bra tag senare bjöd han ut mig. Den killen är mr H.
Kontentan av det hela är att hade jag aldrig blivit uppsagd från klädbutiken så hade jag förmodligen aldrig träffat H och blivit obotligt kär. Jag hade dessutom aldrig träffat hans underbara vänner eller Sanna heller. Jag var så förbannad och uppgiven att jag grät när jag blev av med jobbet, men idag är jag faktiskt glad för att det hände. Jag trivs bättre på jobbet jag har nu. Jag gillar mina arbetskamrater. Och jag har som sagt även träffat massa fina människor på grund av att jag blev uppsagd.
Det är rätt så komiskt faktiskt. Men det stärker egentligen bara min tes om att det negativa som händer ändå för något gott med sig i längden. Det finns en mening med allt. Blir man inte klokare så kanske man träffar fina människor. Jag har blivit både klokare(tror jag?) och flera vänner rikare och det är jag ytterst tacksam för.
Jag kunde inte sova i natt utan låg och grubblade massor som vanligt. Jag började tänka på just det här ämnet. Jag har jobbat på mitt nuvarande jobb i ca 5,5 år men under tiden hade jag en period på ca två år också ett annat jobb. Alla somrar utom en har jag valt att till största delen jobba på mitt nuvarande jobb, men sommaren -07 så jobbade jag istället med kläder. Mestadels för att jag tjänade mycket bättre på det. Det kändes som att jag svek min andra chef, men ibland väljer man med hjärnan istället för hjärtat. Fick sen ett vik på klädbutiken. Jobbade där till ungefär årsskiftet -07/-08, sen blev jag helt plötsligt uppsagd. Hade fortfarande kvar det som extrajobb, men hur kul är det att jobba kvar på ett ställe där man blivit uppsagd(utan rimlig förklaring dessutom)? Det rann mer och mer ut i sanden så sommaren -08 så var det självklart att jag skulle jobba på mitt "gamla"(och nuvarande) jobb. Hade jag inte blivit uppsagd hade jag med all sannolikhet jobbat på klädbutiken även den sommaren. Jobbade häcken av mig den sommaren och var stundtals så j-a less, men via jobbet så träffade jag också en gullig kille och vi började småflirta lite. Ett bra tag senare bjöd han ut mig. Den killen är mr H.
Kontentan av det hela är att hade jag aldrig blivit uppsagd från klädbutiken så hade jag förmodligen aldrig träffat H och blivit obotligt kär. Jag hade dessutom aldrig träffat hans underbara vänner eller Sanna heller. Jag var så förbannad och uppgiven att jag grät när jag blev av med jobbet, men idag är jag faktiskt glad för att det hände. Jag trivs bättre på jobbet jag har nu. Jag gillar mina arbetskamrater. Och jag har som sagt även träffat massa fina människor på grund av att jag blev uppsagd.
Det är rätt så komiskt faktiskt. Men det stärker egentligen bara min tes om att det negativa som händer ändå för något gott med sig i längden. Det finns en mening med allt. Blir man inte klokare så kanske man träffar fina människor. Jag har blivit både klokare(tror jag?) och flera vänner rikare och det är jag ytterst tacksam för.
Kommentarer
Trackback