Tell them it’s me that made you sad

Har haft en riktigt trevlig kväll i Boliden med Matilda. God mat(typ libanesiskt kom vi fram till va?), Idol, godis, skvaller, skratt, pärlplattor, tv och promenad. Alldeles, alldeles lagom. Tack Matilda!

Sen körde jag hem. Och vet ni hur mycket jag (oftast) älskar att köra bil ensam på natten? Jätte, jättemycket! Det är så melankoliskt, mörkt och härligt. Jag hinner tänka och rensa tankarna på samma gång. Lyssnade på deppiga kärlekssånger också. Ni vet, olycklig kärlek. Det bidrar till den där schizofrent härliga melankoliska känslan. Jag blir lite av en ny människa på nåt sätt. Sommarnätter på landet är också härliga. Ja, för bilkörning alltså. Fast då har jag gärna med nån jag tycker mycket om. Hemresan från Piteå med lovern i somras. Ja, vad kan man säga annat än myyys. Men det är en helt annan sak, och jag vet ärligt inte varför jag kom in på det nu.

Nä, nu blir det korsord och sängen. En annan är ju ute till sjöss. Och här får jag sova själv och sakna honom...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback