<3
Fick ett väldigt oväntat besök ikväll. Hade varit hos brorsan och sett Top Model och Ensam mamma söker(tragiskt, men därför också skitrolig program!) och bestämde mig för att gå hem direkt det slutade. I vanliga fall hade jag stannat tills mamma slutade jobba 21.30 och snackat lite strunt med henne, men idag kände jag att jag "var tvungen" att gå hem redan nio. Hade varit hemma ca tre minuter när det ringer på dörren. Who?! Öppnar...
...och utanför står världens finaste kille! Han hade kört från Sthlm idag och sen kom han direkt hit. Han hade varken varit hem eller besökt sina vänner(som han typ bor hos i vanliga fall) innan. Jag blev så underbart glad! Vi har inte hörst på en månad när han varit hemma i Marocko, så jag hade inte så höga förhoppingar på att överhuvudtaget få se honom igen.
Jag frågade hur han hade haft det och vad han hade gjort. Han svarar: "Varit med familjen, tagit det lugnt och förlovat mig." Mitt hjärta stannade. Sen började han skratta och sa att han skämtade. Tur för honom! Men det hela ledde han in lite snyggt på ett väldigt seriöst samtal. Jag vet inte om han hade "planerat" det innan, men nu blev det så i alla fall. Nej, vi har inte planerat att förlova oss om ni tror det, men för första gången har vi pratat på riktigt. Han vet vad jag känner nu, och det känns som att en sten har släppt från mitt hjärta. Har inte vetat hur jag ska kunna säga allt jag känner till honom, men nu när han frågade så blev det helt plötsligt så enkelt. Jag har lätt för att prata om det mesta, men när det kommer till vissa saker tar det bara stopp.
Han är som jag sagt tidigare världens finaste kille(nej, jag är inte partisk ;P ) och jag hoppas att allt kommer att falla på plats till sist. Vi är en bit på väg nu, men tids nog kommer ett vägskäl. Vi båda vet vilken väg jag kommer att ta, sen kan jag bara hoppas att han väljer samma.
...och utanför står världens finaste kille! Han hade kört från Sthlm idag och sen kom han direkt hit. Han hade varken varit hem eller besökt sina vänner(som han typ bor hos i vanliga fall) innan. Jag blev så underbart glad! Vi har inte hörst på en månad när han varit hemma i Marocko, så jag hade inte så höga förhoppingar på att överhuvudtaget få se honom igen.
Jag frågade hur han hade haft det och vad han hade gjort. Han svarar: "Varit med familjen, tagit det lugnt och förlovat mig." Mitt hjärta stannade. Sen började han skratta och sa att han skämtade. Tur för honom! Men det hela ledde han in lite snyggt på ett väldigt seriöst samtal. Jag vet inte om han hade "planerat" det innan, men nu blev det så i alla fall. Nej, vi har inte planerat att förlova oss om ni tror det, men för första gången har vi pratat på riktigt. Han vet vad jag känner nu, och det känns som att en sten har släppt från mitt hjärta. Har inte vetat hur jag ska kunna säga allt jag känner till honom, men nu när han frågade så blev det helt plötsligt så enkelt. Jag har lätt för att prata om det mesta, men när det kommer till vissa saker tar det bara stopp.
Han är som jag sagt tidigare världens finaste kille(nej, jag är inte partisk ;P ) och jag hoppas att allt kommer att falla på plats till sist. Vi är en bit på väg nu, men tids nog kommer ett vägskäl. Vi båda vet vilken väg jag kommer att ta, sen kan jag bara hoppas att han väljer samma.
Kommentarer
Trackback