Att välja sina strider
När jag gick skola så läste jag en kurs som hette "personlig utveckling". Läraren sa åt mig att mitt största problem är att jag inte kan välja mina stider. Och att jag måste lära mig det för att inte stressa ihjäl mig. Allt är inte värt att strida för påstod hon.
På den tiden stred jag om allt. Har alltid varit sån. Kan inte sitta tyst och hålla med om jag tycker att något är galet eller om jag inte håller med. Det är emot mina grundvärderingar. Mitt beteende under skoltiden skulle förmodligen klassas som någon bokstavskombination idag, men på den tiden var det inte lika populärt.
Idag kanske jag har blivit en lite lugnare person. Åtminstone inbillar jag mig det. Men jag är fortfarande den som är mest högljudd. Gormar om någonting inte är som det ska. Säger till personer som jag tycker beter sig felaktigt.
När jag kom hem från Lissabon skällde jag ut en kontrollant på Arlanda för jag tyckte att hon helt saknade servicekänsla. Nä, hon var rent otrevlig! Onödigt kanske många tycker, men då jag själv alltid har jobbat mer service så vet jag att oavsett hur dålig dag du har så får det inte gå ut över dina kunder. Jag valde alltså att ta den striden, för det var viktigt för mig personligen.
Igår var jag på ett möte om fjärrvärme som vår förening hade anordnat. Jag tänker inte gå in på detaljer, men hela mötet var felaktigt utfört. Bara en sida fick föra sin talan, nästan ingen ifrågasatte någonting och det kändes som att åka tillbaka till Sovjet eller nazi-Tyskland(för att vara extrem). I ett modernt samhälle kan vi kalla det för ett typiskt sosse-möte. Och ni vet väl att en riktigt sosse inte ifrågasätter? Som tur var är jag ingen riktig sosse, ingen sosse alls närmare bestämt. Så jag gormade, skrek och ifrågasatte. Jag valde den striden, för jag avskyr när saker går till på det sättet. Någon skrattade åt mig, för tydligen så kan man inte ha en annan åsikt, då skämtar man. Jag skämtade inte ett dugg utan tog istället en ny strid.
Jag kanske väljer mina stider lite mer med omsorg idag. Men är det någonting jag tycker är fel så strider jag till sista bloddroppen. Kanske är det bättre att ödlsa all sin energi på en viktig strid, än att portionera ut den på olika mindre strider?
Men jag trivs att strida, bråka och inte "vara samhället till lags". Det är då jag riktigt är i mitt esse, får energi och känner att jag lever. Så även om jag idag väljer mina strider, så har jag absolut inte slutat strida. Jag lägger bara lite mer krut på det som verkligen är viktigt.
På den tiden stred jag om allt. Har alltid varit sån. Kan inte sitta tyst och hålla med om jag tycker att något är galet eller om jag inte håller med. Det är emot mina grundvärderingar. Mitt beteende under skoltiden skulle förmodligen klassas som någon bokstavskombination idag, men på den tiden var det inte lika populärt.
Idag kanske jag har blivit en lite lugnare person. Åtminstone inbillar jag mig det. Men jag är fortfarande den som är mest högljudd. Gormar om någonting inte är som det ska. Säger till personer som jag tycker beter sig felaktigt.
När jag kom hem från Lissabon skällde jag ut en kontrollant på Arlanda för jag tyckte att hon helt saknade servicekänsla. Nä, hon var rent otrevlig! Onödigt kanske många tycker, men då jag själv alltid har jobbat mer service så vet jag att oavsett hur dålig dag du har så får det inte gå ut över dina kunder. Jag valde alltså att ta den striden, för det var viktigt för mig personligen.
Igår var jag på ett möte om fjärrvärme som vår förening hade anordnat. Jag tänker inte gå in på detaljer, men hela mötet var felaktigt utfört. Bara en sida fick föra sin talan, nästan ingen ifrågasatte någonting och det kändes som att åka tillbaka till Sovjet eller nazi-Tyskland(för att vara extrem). I ett modernt samhälle kan vi kalla det för ett typiskt sosse-möte. Och ni vet väl att en riktigt sosse inte ifrågasätter? Som tur var är jag ingen riktig sosse, ingen sosse alls närmare bestämt. Så jag gormade, skrek och ifrågasatte. Jag valde den striden, för jag avskyr när saker går till på det sättet. Någon skrattade åt mig, för tydligen så kan man inte ha en annan åsikt, då skämtar man. Jag skämtade inte ett dugg utan tog istället en ny strid.
Jag kanske väljer mina stider lite mer med omsorg idag. Men är det någonting jag tycker är fel så strider jag till sista bloddroppen. Kanske är det bättre att ödlsa all sin energi på en viktig strid, än att portionera ut den på olika mindre strider?
Men jag trivs att strida, bråka och inte "vara samhället till lags". Det är då jag riktigt är i mitt esse, får energi och känner att jag lever. Så även om jag idag väljer mina strider, så har jag absolut inte slutat strida. Jag lägger bara lite mer krut på det som verkligen är viktigt.
Kommentarer
Trackback