Nej, jag är inte feminist
Jag har sagt det förr, men jag upprepar det igen: Jag är en riktig jäkla periodare!
Just nu är jag inne i en utseende-"life in plastic, it's fantastic!"-period. Fixar och trixar hela tiden.
Har förstärkt naglarna med akryl, köpt silica-tabletter (för hud, hår och naglar), använder tre olika ansiktskrämer och två olika ansiktsvatten, sminkar mig som aldrig förr, gör hårinpackningar, ansiktsmasker och plockat ögonbrynen till perfektion, har köpt en locktång, filar fötter, lackar naglar, orkar platta håret (ibland), dricker uppblottnade linfrön och ja, pillar med det mesta helt enkelt. Beställde ju även efter en annan väldigt life in plastic-produkt igår. Hihi.
Tänkte även köra över kroppen med epilatorn ikväll. Samt sola imorrn.
Det kanske låter väldigt ytligt. Och jag vet att många inte alls bryr sig om ytliga saker utan tycker att tjejer visst kan ha hår överallt på kroppen, vara osminkade, ha utväxt och vildvuxna ögonbryn. Det kan de också, om de vill. Men vet ni vad? Jag vill inte det! Jag mår inte bra om jag inte får pyssla på med sånna här saker. Jag gillar både själva pillandet och resultatet. Jag mår mycket bättre om jag känner mig snygg och fräsch. Inte för någon annans skull, utan för min egen. Just nu är inte ens lovern i landet så det handlar inte om det.
Och när jag ändå är inne på det här med killar. Även om jag inte gör mig till för någon karl så skulle jag aldrig någonsin låta lovern få se mig i smutsigt hår och med orakade ben. Jag vill inte att han förfaller, så jag kan ju inte tänka mig att han vill att jag förfaller heller. Rätt så logiskt va? Jag gillar att han är manlig med sitt håriga bröst och skäggstubb, kanske vill han att jag ska vara kvinnlig då också? Jag har skämtat om att jag ska klippa mig korthårig, det gillade han inte. Vet faktiskt ingen kille som föredrar korthåriga kvinnor. Ändå klipper sig kvinnor som fått barn(eller känner sig "för gamla för långt hår") kort, gärna färgat i en ful rödbrun nyans med utväxt. Snusar gör de också. (Jag står för att jag tycker att tjejer verkligen inte ska snusa!) Och har på sig Foppa-tofflor och urtvättade fleece-tröjor som matchar de buskiga ögonbrynen och den dåliga hyn. (Matilda vet vad jag pratar om för vi diskuterade det här i helgen.) Det är deras val som jag måste respektera, varför ska de då vara så svårt för dem att respektera mitt? Man är inte mer kvinna för att man väljer/är för lat för att raka benen!
Jag försöker inte leka Anna Anka eller provocera någon. Jag lever mitt liv, och ni lever ert. Vi gör alla olika val. Jag väljer att inte vara eller kalla mig feminist. På så sätt kan jag leva ett friare liv, utan att någon kommer med sina pekpinnar eller regler om vad som är kvinnoförnedrande. Jag tycker att det är kvinnoförnedrande att inte få vara hemma med sina barn, inte få klä upp sig, inte få sminka sig och ha långt hår, inte få jobba i vilken sektor man vill, inte få stå vid spisen och laga middag till sin man, inte få städa och fixa hemma och inte få känna sig som en kvinna.
Ni kanske tycker att mina åsikter kommer från stenåldern, men vet ni vad? Jag lever bara i verkligheten och försöker ha så roligt som möjligt på vägen. Och jag vägrar bli en bitter kortklippt snusande feminist med foppatofflor. Där har fan gränsen min gräns för vad som är förnedrande gått för länge sen!
Just nu är jag inne i en utseende-"life in plastic, it's fantastic!"-period. Fixar och trixar hela tiden.
Har förstärkt naglarna med akryl, köpt silica-tabletter (för hud, hår och naglar), använder tre olika ansiktskrämer och två olika ansiktsvatten, sminkar mig som aldrig förr, gör hårinpackningar, ansiktsmasker och plockat ögonbrynen till perfektion, har köpt en locktång, filar fötter, lackar naglar, orkar platta håret (ibland), dricker uppblottnade linfrön och ja, pillar med det mesta helt enkelt. Beställde ju även efter en annan väldigt life in plastic-produkt igår. Hihi.
Tänkte även köra över kroppen med epilatorn ikväll. Samt sola imorrn.
Det kanske låter väldigt ytligt. Och jag vet att många inte alls bryr sig om ytliga saker utan tycker att tjejer visst kan ha hår överallt på kroppen, vara osminkade, ha utväxt och vildvuxna ögonbryn. Det kan de också, om de vill. Men vet ni vad? Jag vill inte det! Jag mår inte bra om jag inte får pyssla på med sånna här saker. Jag gillar både själva pillandet och resultatet. Jag mår mycket bättre om jag känner mig snygg och fräsch. Inte för någon annans skull, utan för min egen. Just nu är inte ens lovern i landet så det handlar inte om det.
Och när jag ändå är inne på det här med killar. Även om jag inte gör mig till för någon karl så skulle jag aldrig någonsin låta lovern få se mig i smutsigt hår och med orakade ben. Jag vill inte att han förfaller, så jag kan ju inte tänka mig att han vill att jag förfaller heller. Rätt så logiskt va? Jag gillar att han är manlig med sitt håriga bröst och skäggstubb, kanske vill han att jag ska vara kvinnlig då också? Jag har skämtat om att jag ska klippa mig korthårig, det gillade han inte. Vet faktiskt ingen kille som föredrar korthåriga kvinnor. Ändå klipper sig kvinnor som fått barn(eller känner sig "för gamla för långt hår") kort, gärna färgat i en ful rödbrun nyans med utväxt. Snusar gör de också. (Jag står för att jag tycker att tjejer verkligen inte ska snusa!) Och har på sig Foppa-tofflor och urtvättade fleece-tröjor som matchar de buskiga ögonbrynen och den dåliga hyn. (Matilda vet vad jag pratar om för vi diskuterade det här i helgen.) Det är deras val som jag måste respektera, varför ska de då vara så svårt för dem att respektera mitt? Man är inte mer kvinna för att man väljer/är för lat för att raka benen!
Jag försöker inte leka Anna Anka eller provocera någon. Jag lever mitt liv, och ni lever ert. Vi gör alla olika val. Jag väljer att inte vara eller kalla mig feminist. På så sätt kan jag leva ett friare liv, utan att någon kommer med sina pekpinnar eller regler om vad som är kvinnoförnedrande. Jag tycker att det är kvinnoförnedrande att inte få vara hemma med sina barn, inte få klä upp sig, inte få sminka sig och ha långt hår, inte få jobba i vilken sektor man vill, inte få stå vid spisen och laga middag till sin man, inte få städa och fixa hemma och inte få känna sig som en kvinna.
Ni kanske tycker att mina åsikter kommer från stenåldern, men vet ni vad? Jag lever bara i verkligheten och försöker ha så roligt som möjligt på vägen. Och jag vägrar bli en bitter kortklippt snusande feminist med foppatofflor. Där har fan gränsen min gräns för vad som är förnedrande gått för länge sen!
Kommentarer
Trackback