Blondes have more fun?

(Speciellt när axeln är öm och stel.)

Jag önskar att jag vore en snällare människa. Genuint omtänksam och en bättre medmänniska. För jag känner mig ofta kall, missunsam, cynisk och hetsk.

Jag tror att det beror på att jag länge har sett snälla människor som lite naiva. Men det behöver inte alltid vara så. Långt ifrån alltid faktiskt. De snällaste människorna jag känner är inte ett dugg naiva.

Det finns en person som jag främst tänker på. En bekant skulle man nog kunna säga. Ingen vän, ingen kollega, ingen granne och ingen släkting utan en bekant helt enkelt. En medelålders man som är en av de snällaste jag vet. Jag vet att han går igenom en del jobbiga saker just nu, men det hindrar honom inte från att le och vara världens snällaste. Många(inklusive mig själv) skulle vara disträ och tillbakadragna i hans situation, men inte han. Idag önskade han mig ett RIKTIGT gott nytt år och gav mig en klapp på axeln. Ni vet, liksom en "halvkram". Hade en annan medelålders man gjort samma sak hade jag nog tyckt att det känts lite märkligt och kanske till och med obehagligt, men jag vet att det är för att han bryr sig och är genuint snäll. Och vet ni, det gjorde verkligen min dag och åtminstone en sten ramlade ner från den axeln.