Toyboy. Boytoy.

Toy ringde tidigare ikväll.

Jag kunde ha blivit arg eller åtminstone irriterad. Han vet att jag inte är intresserad längre och han vet att jag har någon annan nu. Av den anledningen borde jag ha blivit irriterad.

Men det blev jag inte. Någon äcklig egocentrisk del av mig blir istället glad och bekräftelsen göder det där egot i mig ännu mer. Är vi inte alla sånna? Får vi inte alla en kick av att känna oss åtråvärda och att ha makt? Må hända att jag är väldigt egocentisk och självgod, men jag kan i alla fall erkänna det.

(Att han lyckas pricka in att höra av sig när H är bortrest är ändå rätt typiskt...och lite jobbigt.)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback