Julkortsångest
Har ägnat kvällen åt att skriva julkort till släkt och vänner. Det är på gott och ont jag gör det. Att skriva julkort får en nämligen att inse så många saker.
För det första är det inte alltid så kul att bara skriva under med sitt eget namn. Har man ingen sambo så får man snällt stå som ensam avsändare. Värst är det när det gäller korten man skickar till släktingar som man inte träffar så ofta. Jag tänker att det tänker: -När ska hon skaffa sig man och barn då? Visst börjar det vara på tiden? Mina vänner och min närmaste släkt vet ju ändå hur det ligger till, men många andra känner inte ens till H.
Till pappa är det nya adresser någon gång då och då. Ibland får hans namn stå själv och ibland har han en sambo som får stå med. Det är olika från år till år. Jag vill absolut inte att han ska bli tillsammans med mamma igen, men jag vill att han ska få ro att bo med samma kvinna och på samma ställe åtminstone i ett par år. Gärna livet ut. Det tänker jag också på varje gång när det är dags för julkort.
I år är det några av mina vänner som har flyttat och till och med de som har skaffat hus. Jag är jätteglad för deras skull, men samtidigt inser jag att Bea förmodligen aldrig kommer tillbaka till Skellefteå mer. Förr, när de bodde i en trång etta i utkanten av Uppsala så tänkte jag att det var temporärt, att snart flyttar hon "hem" igen. Men nu, när jag helt plötsligt adresserade hennes julkort till Klockargården Ärentuna så inser jag att nä, man flyttar inte från en underbar gård(som till och med har ett eget namn) på 280 kvm belägen på landet endast en mil utanför Uppsala. Har man tagit det steget så är det inte en temporär lösning. Det gör så ont att inse det! Jag är väldigt egoistisk i det fallet, för jag förstår ju att hon trivs som handen i handsken, men jag vill kunna hitta på spontana saker, bara ses över en kopp kaffe och skvallra, gå ut på krogen eller se en film. Inte behöva planera massor och bara ses typ fyra gånger per år. Fan, varför ska alla flytta!?
Så det är inte bara som en trevlig gest jag skriver julkort, det är också med vemod och lite ångest som jag gör det. Nu hoppas jag såklart att ni ändå blir glada om ni får ett litet kort av mig, för skulle jag må hemskt dåligt av att skriva julkort så skulle jag såklart inte göra det. Och en liten dos av vemod är faktiskt bara nyttigt!
Vill också tillägga att jag aldrig skickar julkort med tomtar på.
Jag tycker verkligen inte om tomtar!