D&G-crises
När vi satt och åt lunch i Luleå så insåg jag helt plötsligt att jag bara hade ett örhänge på mig. Flög upp ur stolen och skrek nåt i stil med "Var är det? Var är det?". Hittade det ingenstans på golvet i närheten och inte heller i håret(ibland fastnar det grejer där...). Började fundera på var jag hade varit innan, men insåg rätt så snabbt hur svårt det är att hitta ett örhänge någonstans i Luleå. Kikade både i och utanför bilen när vi kom tillbaka till parkeringen. Kom nämligen på att jag hade tagit av mig koftan och lagt i bilen innan vi gick på stan. Inget örhänge där heller.
Till historien ska väl tilläggas att det inte var vilket örhänge som helst, utan ett från D&G som jag är väldigt förtjust i. De kanske inte är jättedyra, men de går heller inte att köpa längre. Blev rätt så deppad men insåg ju rätt snabbt att jag förmodligen aldrig skulle få återse örhänget igen.
Kom hem ikväll och plockade av mig mina smycken och skulle lägga dem i porslinsasken som jag alltid lägger dem i på kväll. Vad får jag se där om inte det försvunna D&G-örhänget! Jag tyckte väl att någonting kändes annorlunda och lite fel imorse när jag tog på mig mina smycken, men jag var så stressad så jag hann inte fundera alltför mycket på det. Tydligen var jag så stressad att jag bara tog på mig ett örhänge... Thank God!
Jag vet att det är ett riktigt i-landsproblem, och förmodligen tycker ni att jag är löljig, men åh så glad jag blev när det där (jäkla) örhänget låg i asken!
