Kyssar
Det är mer än ett och ett halvt år sedan vår första kyss. Jag minns pirret i kroppen och känslan av total lycka. Hade ju spanat in dig i mer än ett halvår innan du fick tummen ur och bjöd ut mig. Eller rättare sagt, bjöd hem dig själv till mig. Från början var du bara en vanlig hantverkare bland alla de andra under renoveringen på jobbet. Men redan första gången du pratade med mig och jag såg din luriga blick så förstod jag att det var nåt speciellt med dig. Och sen dröjde det inte länge föränn jag började fantisera om en framtid med dig.
Ett och ett halvt år. Det är en lång tid. Och är det nåt jag verkligen saknar och vill uppleva igen så är det en första kyss. Men man får bara en första kyss, hur tråkigt det är må vara.
Den första kyssen är alltid nåt speciellt. Hur kommer den att kännas och smaka? Kysser han passionerat eller mjukt? Blundar han eller tittar han en i ögonen? Alla känslor som väller över en vid det tillfället är nåt som är svårt att någonsin komma tillbaka till.
Samma sak med första gången. Ja, ni vet vad jag pratar om. Första gången kanske egentligen inte är den bästa, långt ifrån. Men den är ändå så speciell. Man har inte en endaste aning om vad som ska hända och hur bra man kommer att passa ihop på den fronten. Vad gillar han och vilka trick kör han med? Ja, och massa andra tankar som jag inte ska ta upp här.
Det är sånt här jag tänker på och sånt här jag saknar. Jag älskar H, men trots det är det en jobbig tanke att tänka att jag aldrig mer kommer att få uppleva en första kyss med någon som jag genuint gillar. Passionen finns kvar, men spänningen är borta. Jag kommer inte att "byta ut" honom på grund av det här. Aldrig! Det är det knappst värt! Men ibland är tanken lockande, och det är då man verkligen måste tygla sig själv och bara låta det stanna vid just en tanken.
Ett och ett halvt år. Det är en lång tid. Och är det nåt jag verkligen saknar och vill uppleva igen så är det en första kyss. Men man får bara en första kyss, hur tråkigt det är må vara.
Den första kyssen är alltid nåt speciellt. Hur kommer den att kännas och smaka? Kysser han passionerat eller mjukt? Blundar han eller tittar han en i ögonen? Alla känslor som väller över en vid det tillfället är nåt som är svårt att någonsin komma tillbaka till.
Samma sak med första gången. Ja, ni vet vad jag pratar om. Första gången kanske egentligen inte är den bästa, långt ifrån. Men den är ändå så speciell. Man har inte en endaste aning om vad som ska hända och hur bra man kommer att passa ihop på den fronten. Vad gillar han och vilka trick kör han med? Ja, och massa andra tankar som jag inte ska ta upp här.
Det är sånt här jag tänker på och sånt här jag saknar. Jag älskar H, men trots det är det en jobbig tanke att tänka att jag aldrig mer kommer att få uppleva en första kyss med någon som jag genuint gillar. Passionen finns kvar, men spänningen är borta. Jag kommer inte att "byta ut" honom på grund av det här. Aldrig! Det är det knappst värt! Men ibland är tanken lockande, och det är då man verkligen måste tygla sig själv och bara låta det stanna vid just en tanken.
Kommentarer
Trackback