Blondes have more fun?

Hade en riktigt trevlig midsommarafton. Umgicks med nya och gamla bekantskaper i Emils lilla hus. Lyssnade på musik och sjöng med lite för ofta. Drack ett glas vin för mycket. Dansade på den lilla bron upp till huset. Rökte. Skvallrade. Skrattade. Råkade vara lite elak med en kille. Råkade omedvetet ragga på en annan kille. Pratade med ett ex. Och beslöt mig klockan fyra på morgonen för att gå hem och sova ensam. Man vet att man blivit gammal när man kan göra förnuftiga val även efter ett glas för mycket.

Till en helt annan sak. Jag uppskattar verkligen att det händer så mycket kul i mitt liv nu. Det är jättekul med alla projekt, idéer, resor, fester och nya bekantskaper. Jag skulle aldrig klaga på det. Men jag känner också att det ha kommit till det stadiet att jag knappt hinner andas. När jag inte jobbar på mitt jobb så är det annat jobb och andra grejer som händer hela tiden. Det är superkul, men jag glömmer bort att ta hand om mig själv också. Jag har svårt att hitta den där balansen ibland. Nästan all ledig tid är uppbokad på olika håll och jag har nästan aldrig tid att bara vara. Trots att jag är väldigt social så är jag lite av en ensamvarg egentligen och behöver verkligen den där tiden då jag bara får vara ensam.

Så nu känner jag bara för att åka ut på landet någonstans. Vara ensam i ett litet torp ett par dagar. Få släppa alla tankar som snurrar runt runt i skallen, inte ha tillgång till internet och inte vara uppbokad hela dagarna. Bara få göra det jag känner för. Läsa böcker, lyssna på fin musik, plocka blommor, fiska, sätta mig vid en sjö med tårna i vattnet och tankarna i det blå, dricka kaffe på verandan, höra fåglarna kvittra, skriva lite och ta så långa eller korta sovmornar som jag vill.

Jag vet att jag skulle bli rastlös efter en halv dag, men må så vara. Jag skulle behöva ett break för att kunna samla tankarna, hitta fokus och sedan fortsätta framåt i hundraåttio. En dag skulle kanske räcka.