B-day

Då var man alltså 25. Halvvägs till 50. Fast jag fyller som sagt bara 19 igen. Som vanligt. 19 är den perfekta åldern, om det inte hade varit 20-årsgräns på systemet alltså.

Jag känner mig faktiskt inte som 25. 25-åringar har barn och stadiga relationer. De har utbildat sig till vettiga saker och klippt sig kort. Eller pratar jag om 30-åringar nu? Jag känner mig inte ett dugg äldre än mina 20-åriga kompisar och jag känner mig betydligt yngre än mina 30-åriga kompisar. Min ålderkris har fått mig att minska några år i min psykiska ålder. Jag festar mer och hårdare än tidigare, lever livet och bjuder tydligen in 16-åriga killar på efterfest... Vågar helt plötsligt chansa och ta risker. Är inte lika rädd för konsekvenserna. Hittar på mer knäppa grejer helt enkelt. Och kombinationen att vara nybliven singel och dessutom ha en ålderskris kan inte få annat än konsekvenser. Men jag har också mycket roligare än tidigare och har bättre självförtroende än någonsin.
Jag är så oerhört tacksam för alla som har grattat mig. Alla nya och gamla bekantskaper som dök upp på festen i lördags och verkligen förgyllde min kväll och natt. Alla sms och grattishälsningar som jag fått, och alla på jobbet som sagt grattis. De som varit och ätit tårta och uppvaktat mig idag. Alla fina presenter. Tänk att jag får ha så många underbara människor runt mig! Det är helt fantastiskt!








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback