Blondes have more fun?

Den är väl ingen klassisk begravningslåt som jag tänkt mig på min egen begravning. Men jag tycker ändå att den är ytterst passande.

När jag var liten var det här en av mina absoluta favoritsånger. Pappa brukade sjunga Taube för mig, och den här var alltid den jag tyckte mest om. Än idag är det en av mina favoritlåtar alla kategorier. Den handlar om att man inte ska ta lyckan förgiven, men ändå ta vara på de fina stunderna i livet, för man vet aldrig om man får den chansen igen.

Den handlar kanske inte om ond bråd död och är inte heller speciellt sorglig. Men jag vill heller inte att min begravning ska vara någon sådan tillställning. Den ska spegla mig, och inte vad som kanske förväntas.

Jag vill helst att någon med lite bättre sångröst än Evert sjunger den...