Reflektioner

Jag borde egentligen sova, men istället sitter jag och reflekterar över det som har hänt 2011, so far.

Drygt ett kvartal har gått. Under detta kvartal har det förmodligen hänt mer än under hela 2010. Både inom mig och rent bokstavligt. Ett två år långt förhållande har tagit slut. Som det känns nu var det det bästa som kunde hända. Missförstå mig inte, det är inget fel på H. Han är en ytterst vettig kille. Visst han har också sina brister och fel, men han är en bra kille i grund och botten. Men för min egen utveckling så var det bra att det tog slut. Vissa viktiga saker skiljde oss åt, och jag hade förmodligen aldrig kommit underfund med vad jag själv vill om vi hade fortsatt tillsammans. 

Jag har kommit till insikt om väldigt mycket faktiskt. Vad jag vill i livet. Nå ja, något så när vad jag vill. Vad som är viktigt för mig i mitt liv förstår jag i alla fall bättre. Jag vill bli framgångsrik i det jag tar mig för att göra. Jag vill tjäna mer pengar än jag gör idag och ha ett jobb där jag får ta ansvar på ett annat sätt och utvecklas mer än jag gör idag. Jag vet inte exakt med vad, men jag vet i alla fall vad det lutar åt. Jag vill förkovra mig i sådant som jag tycker är intressant. Jag vill ha råd att resa och se världen. Jag vill jobba hårt och känna mig viktig. Samtidigt vill jag värna mer om mina relationer. Hitta på mer knäppa grejer och umgås med de som jag verkligen bryr mig om. Jag tänker satsa stenhårt på politiken. Jag har äntligen hamnat i ett sammanhang där jag känner mig välkommen till 100% och där jag känner att jag passar in och har något att tillföra. På kort tid har jag ändå lyckats klättra en bra bit där och det känns både overkligt och helt fantastiskt!

Under det här kvartalet har jag också lärt känna en hel bunt nya härliga människor. Socialiserat mer. Inte tänkt efter så mycket, utan bara hängt på och gjort massa kul grejer. Varit på fler fester och besökt krogen betydligt mer. Varit mer spontan helt enkelt. Jag har gjort saker som jag aldrig tidigare vågat eller trott att jag skulle göra. Tagit risker och chanser. Inte varit lika nojjig och försökt slutat överanalysera allt in i minsta detalj.

Jag känner att jag är på väg någonstans och för kanske första gången i mitt liv har jag mål att sträva efter. Dessa mål är fortfarande lite diffusa, men jag tror att med tiden kommer de att klarna mer och mer. Jag har aldrig haft dåligt självförtroende, men jag tror att jag har kommit till bättre insikt med hur jag ska använda mitt självförtroende på bästa sätt.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback