Midsommar

Jag trodde aldrig att det skulle hända, men nu sitter jag här och deppar inför midsommar.

Är så enormt opeppad på att jobba hela helgen. H och hans vänner ska åka till stugan där vi var förra midsommaren.
En underbart midsommar...  Jag vill verkligen följa med, men jag vet ju att det är omöjligt. Istället försöker jag peppa mig med att jag i alla fall får se Portugals match och bara ta det lugnt. Det går sådär...eller inte alls. Samtidigt som jag känner mig som världens mest ensamma och tragiska människa så har jag i nuläget ingen som helst lust att hitta på nåt annat heller. Finns fester i stan, men helt ärligt så lockar det ingenting. Jag vill vara med H och hans vänner. That's it!

Och inte nog med det, jag trodde inte att de skulle åka föränn på själva midsommarafton men tydligen så blir det redan imorrn. Imorrn är jag i Umeå. Jag hinner alltså inte ens träffa min älskling då.

Jag vet att jag är lyckligt lottad och inte borde gnälla över sånna här bagateller, men jag kan ändå inte sluta tänka på det. Fan, fan, fan! Kan vi inte bara skippa hela grejen i år? Jag vill inte vara med. Vill bara att helgen ska passera.

Och jag som inte ens brukar bry mig om sånna här högtider.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback