Ingen har lust
Är det bara jag som bärjar tänka på gnälliga sossar(och andra vänstervridna) när jag hör den här Lars Winnerbäck-låten?
För tänk att så hemsk och fördomsfull är jag. Men vi borgarbrackor är ju sånna...
Vi borde göra nånting bra,
Men det är ingen som har lust.
Vi borde köpa nåra penslar, ett staffli och akvarell,
Och måla konst varenda dag,
Men det är ingen som har lust.
För det är kas, och soss och datortek,
Och obesvarad kärlek,
Och en vilsenhet som suger ur vår must;
Så det är ingen som har lust.
Vi borde inte sitta här och glo på TV varje natt.
Man blir ju knäpp. Vi borde dra.
Men det är ingen som har lust.
Vi var naiva, glada barn, tills vuxenlivet hann ifatt.
Nu är vi barnen av idag,
Och dessa barn har ingen lust.
För det är ångest, tvång och höstsäsong,
Och ekonomisk undergång.
Varje hinder är så tåligt och robust;
Så det är ingen som har lust.
[ Lyrics from: http://www.lyricsmode.com/lyrics/l/lars_winnerbck/ingen_har_lust.html ]
Efter hundrafemtio spänn
Har bussen gått, och man får gå.
Vi kanske hörs imorrn igen,
När vi har vaknat framåt två.
God natt, hej då!
Ja, herre Gud. Hej och hå.
Vi borde köpa lite strumpor, sikta in oss på en bank
Och sen planera nån slags kupp,
Men det är ingen som har lust.
Man kan också acceptera lite slött att man är pank,
Och sen helt sonika ge upp.
Men det är ingen som har lust.
Det är pina, pest och skit härnäst.
Djävulen har firmafest.
En hela ångest utspädd I vår must;
Så det är ingen som har lust.
Vi borde inte ligga kvar och sova bort varenda dag.
Vi borde vakna redan sju.
Men det är ingen som har lust.
Man borde fixa en kostym och börja lura och bedra.
Och säga Ja till EMU.
Men tack och lov har ingen lust.
Det ljusnar över stan igen.
Över krogen, över ångesten.
Låtom oss fröjdas I ungdomens vår
Nej, det är ingen som har lust.
Det är ingen som har lust."
When she was 22 the future looked bright...
...but she's nearly 30 now, and she's out every night
Nu har jag varit på systemet och handlat, samt fixat bartenders inför lördag. Eller bartenders och bartenders, en av dem är då snickare. Haha. Men jag känner mig mäkta stolt att jag faktiskt vågade ringa en 20-årig kille som jag aldrig ens träffat. Jag som hatar att ringa till människor som jag inte känner väldigt väl, inte ens tandläkare och sånt. Men jag tog mod till mig och ringde upp den här grabben i alla fall (ett glas vin hjälpte till), och han var jättetrevlig på telefon och tyckte att det skulle bli kul att komma på lördag. Så varför skulle jag vara så nervös egentligen?
Nu hoppas jag bara att han och hans kompis är snygga också... Haha.
Tisdag
Planerna för festen på lördag är också i full gång. Hade tänkt handla en del idag. Men nu känner jag mig lite off även när det gäller det. Kan jag ens ha en fest när mormor är dålig? Hon skulle absolut tycka det, men ibland får jag bara så dåligt samvete om jag gör roliga saker när andra inte mår bra.
Ska i alla fall upp på sjukhuset och hälsa på henne ikväll. Det känns i alla fall bra.
Thank you for smoking part 2
Thank you for smoking
you got me hanging around for too long
"you say I never go for little
and I always need more
and you're a thousand dollar playboy
that I just can't afford"
I'm not the kinda girl to get messed up with you
This is not a bad night
Blått
"Selfishness is not living as one wishes to live,
it is asking others to live as one wishes to live."
- Oscar Wilde
Det här citatet sammanfattar anledningen till varför jag röstar borgeligt.
Drömmannen
Jag läser allt från mina vänners bloggar till politikerbloggar, heminredning, musik och livsstil. En väldig blandning helt enkelt.
En rätt så nyfunnen blogg som jag verkligen älskar är Mäster Henriks.
Magnus Lundgren heter den supercoola killen som har bloggen. Han bor i Malmö, är musikalartist och brinner för 1700-tal, allmoge och antikviteter. Dessutom har han både katt och pelargoner. Ful är han inte heller. Med andra ord; han är kanske den ultimata mannen. Jag älskar också antikviteter(och Skåne) så jag drömmer mig bort och mår bra av den här bloggen.
Kändisspotting @ Coop?
.....
"So bring it on, I've been bruised
Don't give me love that's clean and smooth
I'm ready for the rougher stuff
No sweet romance, I've had enough"
2011 - Drömmar och förhoppningar
Men om jag får drömma lite om 2011 så ser det ut ungefär så här:
Det ska bli ett år då jag utmanar mig själv till att göra saker jag egentligen inte vågar. Det ska bli ett år då jag lär mig mer om politik och börjar engagera mig på riktigt. Det här året tänker jag inte banga, utan försöka göra så mycket kul som jag bara kan. Gå ut och dansa, hälsa på vänner i andra städer och göra galna grejer. Jag ska satsa på mina relationer och försöka bli en bättre medmänniska. Jag ska försöka jobba mer och tjäna mer pengar.
Sen mer konkreta grejer att se fram emot:
- Hälsa på släkten i Finland
- Utbildningsdag med KD
- Min "19-årsfest"
- Dansbandskväll med Erika och gänget
- Spanien i sommar?
- Renovera och inreda sovrummet
- Timbuktu på Stadsfesten
- Hälsa på Bea i Uppsala och titta på deras nya hus
Har jag glömt nåt? Alldeles säkert. Och sen kommer listan självklart att fyllas på eftersom nya saker dyker upp.
Julkortsångest
Har ägnat kvällen åt att skriva julkort till släkt och vänner. Det är på gott och ont jag gör det. Att skriva julkort får en nämligen att inse så många saker.
För det första är det inte alltid så kul att bara skriva under med sitt eget namn. Har man ingen sambo så får man snällt stå som ensam avsändare. Värst är det när det gäller korten man skickar till släktingar som man inte träffar så ofta. Jag tänker att det tänker: -När ska hon skaffa sig man och barn då? Visst börjar det vara på tiden? Mina vänner och min närmaste släkt vet ju ändå hur det ligger till, men många andra känner inte ens till H.
Till pappa är det nya adresser någon gång då och då. Ibland får hans namn stå själv och ibland har han en sambo som får stå med. Det är olika från år till år. Jag vill absolut inte att han ska bli tillsammans med mamma igen, men jag vill att han ska få ro att bo med samma kvinna och på samma ställe åtminstone i ett par år. Gärna livet ut. Det tänker jag också på varje gång när det är dags för julkort.
I år är det några av mina vänner som har flyttat och till och med de som har skaffat hus. Jag är jätteglad för deras skull, men samtidigt inser jag att Bea förmodligen aldrig kommer tillbaka till Skellefteå mer. Förr, när de bodde i en trång etta i utkanten av Uppsala så tänkte jag att det var temporärt, att snart flyttar hon "hem" igen. Men nu, när jag helt plötsligt adresserade hennes julkort till Klockargården Ärentuna så inser jag att nä, man flyttar inte från en underbar gård(som till och med har ett eget namn) på 280 kvm belägen på landet endast en mil utanför Uppsala. Har man tagit det steget så är det inte en temporär lösning. Det gör så ont att inse det! Jag är väldigt egoistisk i det fallet, för jag förstår ju att hon trivs som handen i handsken, men jag vill kunna hitta på spontana saker, bara ses över en kopp kaffe och skvallra, gå ut på krogen eller se en film. Inte behöva planera massor och bara ses typ fyra gånger per år. Fan, varför ska alla flytta!?
Så det är inte bara som en trevlig gest jag skriver julkort, det är också med vemod och lite ångest som jag gör det. Nu hoppas jag såklart att ni ändå blir glada om ni får ett litet kort av mig, för skulle jag må hemskt dåligt av att skriva julkort så skulle jag såklart inte göra det. Och en liten dos av vemod är faktiskt bara nyttigt!
Vill också tillägga att jag aldrig skickar julkort med tomtar på.
Jag tycker verkligen inte om tomtar!
I-landsproblem?
Den första och största saken är jobbet. Det är jobbigt på jobbet just nu. Inte för att det är mer jobb än vanligt, men det är brist på struktur och mycket skitsnack. Jag är någonstans där i mitten och vill egentligen inte bli inblandad, men det är oundvikligt. Det tar mycket energi och jag känner mig onödigt mycket som en sur och bitter kärring. Snart kommer jag att få ett utbrott, och det kanske ändå vore det bästa? Är less på att tassa på tå och linda in saker fint för att inte någon ska bli ledsen eller upprörd. Det tar för mycket energi av mig och snart måste jag sätta mig själv främst, även på jobbet. Det låter kanske hårt, men verkligheten är ibland hård.
Det andra som gnager är egentligen en petitess. Jag vet inte var jag ska fira jul och jag har väl helt ärligt ingen att fira jul med ens. Mamma jobbar till fem. Brorsan jobbar eftermiddag. Och pappa ska säkert vara med sin sambos familj. H firar inte jul. Dessutom ska vi inte fira jul med min moster föränn på trettondagen. Vi brukar alltid vara där antingen dagen innan julafton, julafton eller juldagen. Men pga jobb så går det inte i år. Jag trodde inte att julen var så viktig för mig, men det känns ändå lite surt. Jag vet att det kommer att lösa sig på nåt vis, men det är ändå ett stressmoment. Jobbar dessutom ensam hela juldagen. Det ser jag heller inte fram emot.
Det var väl det unngefär. Plus en del annat som en oplanerad nyårsafton mm.
Attraktion
Och ibland råkar man på nån som får en knäsvag och sugen på samma gång. Nån som ruskar om en och sopar undan fötterna på en så att man faller totalt.
Han tittar en i ögonen lite för länge. Ler ett leende som säger att vi två, vi vet nåt som ingen annan vet. Han får en att känna sig som världens sexigaste tjej, bara genom en blick. Han har ögon som man kan drunkna i och just i den sekunden bryr man sig inte ens om man kan simma eller inte. Skulle han be en om någonting så skulle man följa efter som en hund och göra precis allt som han önskade. Man skulle lämna allt på stört, bara han viftade lite med fingret.
Ibland träffar man på en sån här man. Oavsett om man vill eller inte. Och en sak är säker, man är aldrig beredd. Aldrig någonsin.
Hushållsnära tjänster
Jo, att jag kan göra det mesta hemma. Typiska "manliga" grejer. Byta säkringar, göra enklare elinstallationer, borra och plugga, laga saker som går sönder, fixa när det är stopp i avlopp, sätta upp gardinstänger och hyllor, läsa instruktionsböcker, tapetsera, byta däck på bilen, kakla och foga, snickra ihop enklare saker mm mm.
Enkla saker. Väldigt enkla egentligen. Men jag vet många tjejer som knappt kan byta en glödlampa. Eller de kan nog egentligen, men de tror sig inte om att göra det. Jag provar det mesta och försöker alltid vara med och lära mig.
Som nu när de har installerat fjärrvärme här. Jag har varit med och ifrågasatt vad de gjort hela tiden(till killarnas förtret). Jag har läst instruktionsboken för värmeväxlaren och försökt lära mig hur den funkar. Så nu vet jag hur man ändrar värmen i lägenheten, hur man får varmare eller kallare varmvatten och ungefär hur det ska se ut om allt är okej. Med andra ord kan jag se om nåt är fel och i bästa fall felsöka själv, eller åtminstone ringa nån och berätta vad det är för fel. Jag tror nästan att jag skulle kunna installera fjärrvärme själv nu. Haha.
Jag har fått lära mig att det man vill ha gjort får man göra själv. Förlita dig inte på att din man eller pappa ska göra allt. Visst, jag skämtar ofta om det där och säger att "det där och det där ska inte en kvinna behöva göra", men när det kommer till kritan så kan jag göra sakerna själv. Fast när det kommer till bilar säger det stopp, där kan jag byta däck och tanka och i princip inget mer. Där förlitar jag mig på dem som kan bättre än mig.
Jag är verkligen ingen feminist, men jag uppmanar ändå alla tjejer att åtminstone prova byta en glödlampa då och då.
Ännu mer som snurrar i skallen
Trots den trevlig kvällen så har jag ändå stundvis har tankarna på annat håll. Tänker sånt som jag varken vill eller borde tänka. Jag borde vara nöjd med saker och ting, men ändå känns det ibland som att gräset är grönare och att det finns så mycket mer mark att utforska. Alltid förr när tankar åt det här hållet har dykt upp så har det gjort fruktansvärt ont i mig, men nu känns det inte riktigt så. Känner inte så mycket alls egentligen. Men allt är väldigt förvirrande och jag vet varken ut och in. Imorrn känns det förmodligen helt annorlunda, för det här är inte nåt som har växt i mig och som jag har grubblat på länge, utan det kom bara över mig helt plötsligt.
Ja, ja...nog om det. Nu ska jag sova ett par timmar. Det kan behövas.
Att fylla sin kalender
Det är mycket som är positivt med att engagera sig politiskt. Man känner att man kan påverka mer, man får lära känna nya människor(som förhoppningsvis har samma värderingar som en själv), man känner att man gör något viktigt osv osv.
Men det finns en annan bra grej också. Man får fylla sin kalender med möten, fikadejter och liknande. Jag har alltid velat fylla min kalender mer betydelsefulla saker, dvs annat än bara jobb och födelsedagar. Äntligen har jag en fritidsaktivitet som är schemalagd och som anses viktig. Det tog mig 24 år. Och än så länge känns det jättebra!
Nu ska jag kika om lite datum och biljetter så att jag förhoppningsvis får fylla min kalender med lite nöjen också.
Så mange smukke mennesker i indre København
Säga vad man vill om Danmark rent politiskt, men i övrigt älskar jag Danmark som land! Trevliga människor, vackra städer, bra shopping och så har de kanske den skönaste kungafamiljen i Europa. Första gången jag reste utanför Sveriges gränser så var det till Köpenhamn. Jag minns den resan än idag, och jag älskade varje minut av den! Förutom alla gener österut så har jag faktiskt lite danska gener någonstans också, kanske är det därför jag älskar Danmark.
Varje gång jag hör den här låten på radion så längtar jag tillbaka till Köpenhamn...